Herr talman! När jag tar replik på Janine Alm Ericson brukar jag alltid ge lite beröm också, och det tycker jag att det finns skäl att göra även i dag.
När det gäller biståndet tycker jag att det är alldeles utmärkt att vi fortsätter med principen att avsätta 1 procent av bni, också enligt den nya beräkningsmetoden. Vi har en trend i världen att man ser alltmer till sitt eget och tar mindre ansvar över nationsgränser. Det är en mycket oroväckande trend, och jag tycker att det är utmärkt att regeringen håller fast vid den princip som också Alliansen höll sig till under de åtta år som vi regerade.
Janine Alm Ericson berömmer sig av den största miljöbudgeten. Så är det nog. Men störst är tyvärr inte bäst. Konjunkturinstitutet skriver följande med anledning av regeringens miljösatsning: "I flera fall harmonierar förslagen dåligt med EU:s politik på respektive område, inte sällan motverkas de effekter som uppstår i Sverige av effekter i övriga medlemsstater. För andra satsningar anser Konjunkturinstitutet att det saknas motiv eller att det är tveksamt om satsningarna verkligen kommer ha avsedd effekt."
Sedan går man igenom några av de satsningar som Alm Ericson talar om i sitt anförande. Om Klimatklivet säger man så här: "Klimatklivet kan tidigarelägga verksamma åtgärder, men kan även innebära kostsamma satsningar på åtgärder vilka sannolikt ändå skulle genomföras."
När det gäller Industriklivet skriver man: "Ovan nämnda problem hos Klimatklivet finns även här. - - - Stödet leder därmed inte till lägre totala utsläpp."
Så skriver Konjunkturinstitutet. Om stödet till solceller skriver man att det frångår principen om kostnadseffektivitet och borde slopas i stället för att utökas.
Så här kan man fortsätta när det gäller åtgärd efter åtgärd. Därför blir min fråga: När ni nu lägger fram en så stor miljöbudget, varför föreslår ni så ineffektiva miljöåtgärder?