Fru talman! Här fick vi några exempel på ytterligare planer på att höja skatter. Det går säkert att diskutera något enskilt fall, men problemet med Vänsterpartiets politik är att man inte nöjer sig med att höja skatten för de rika - man vill höja skatten för alla.
Man vill höja skatten för den som gnetar ihop till pensionen och sätter in pengarna på ett investeringssparkonto. Den som ger till Röda Korset varje månad ska med Vänsterpartiets politik få höjd skatt på den specifika gåvan. Man vill höja skatten för alla som jobbar. Man vill ta bort jobbskatteavdragen. I anförandet kritiserades regeringen för att man har behållit Alliansens stora reform, som har lett till flera hundra tusen ytterligare personer i arbete. Den har lett till att det lönar sig bättre att arbeta också för personer med låga inkomster. Det är det som bekymrar mig.
Jag tycker att en del av de förslag Vänsterpartiet går fram med är bra. Det är bra med ett höjt BTP; vi föreslår ännu mer än Vänsterpartiet när det gäller en höjning av BTP till ekonomiskt utsatta äldre. Det är bra att förbättra för ekonomiskt utsatta barnfamiljer. Det är bra att göra en del förbättringar för sjuk- och aktivitetsersatta. Detta kräver dock en politik för jobb - för arbete. Det kräver att man inte straffar ut arbete med skatter och att man inte straffar ut utbildning med höjda skatter. Det är här Vänsterpartiets analys brister, tycker jag.
Det handlar också om att inte ge upp. Det handlar om att se till att varje människa ska ha chansen att gå till en arbetsplats, känna sig sedd, få känslan av att vara med och bidra till någonting gemensamt och bli en del av en arbetsgemenskap. Den dimensionen tycker jag saknas i regeringens politik när man inte gör tillräckligt för att få in människor som står långt ifrån arbetsmarknaden på densamma. Det kommer definitivt inte att förbättras om man avskaffar jobbskatteavdraget, som Vänsterpartiet vill göra.