Fru talman! Att dra tillbaka 2 miljarder och sedan fylla upp en annan aktör med 200 miljoner är kanske inte riktigt en landsbygdspolitik att vara stolt över. Det är självklart också därför Håkan Svenneling inte nämner dessa siffror och förhållandet dem emellan.
Självklart finns det saker att förbättra i det statliga riskkapitalet, och på vissa områden kan man verkligen ställa sig frågan om det över huvud taget behövs. Icke desto mindre, och oavsett hur bra eller dåligt man jobbar, var det som Vänsterpartiet stödde en förflyttning rent geografiskt - från Östersund till Stockholms innerstad. Vi vet ju att man tenderar att investera i närheten av den plats man själv sitter på. Detta är en del av den socialistiska centraliseringspolitik vi alltjämt lever under.
Min nästa fråga handlar om kvinnligt företagande. En av de saker Håkan Svenneling talade om, jämställdhet mellan kvinnor och män, och där vi måste ta nya steg handlar om att vi måste få upp jämställdheten när det gäller dem som driver företag, dem som äger företag och dem som kan tituleras vd:ar och styrelseordförande. Det blir problematiskt när Vänsterpartiet, som säger sig vilja jobba för detta, också är den tydligaste rösten för att förbjuda de branscher där vi har sett den största ökningen av kvinnliga företagare. Jag talar om välfärdssektorn och hushållsnära tjänster.
Fakta på bordet är att det ofta är en helt ny kategori kvinnliga företagare som har kommit till stånd där. Detta är en bra utveckling, och det är något vi skulle behöva förstärka ytterligare. Jag tror nämligen att det även har fantastiska följdeffekter när barn ser att mamma är företagare. Men nu vill alltså Vänsterpartiet stänga ned några av de sektorer där antalet kvinnliga företagare har ökat mest. Varför då?