Fru talman! Det var fint att lyssna på Håkan Svenneling. Jag uppskattar verkligen hans engagemang för utsatta människor.
Tyvärr leder inte Håkan Svennelings politik över tid till förbättringar för dessa grupper utan tvärtom. Svenneling talade i sitt anförande om att politiken behöver vara en motkraft mot marknaden och en massa andra saker. Det kan säkert behövas i en del sammanhang, men problemet är att den övriga politiken behöver vara en motkraft mot Vänsterpartiet - ett korrektiv som så att säga håller emot.
Det är när regeringen brister i detta som vi får en hel del av de dåliga förslag jag tycker att Vänsterpartiet har bidragit med, framför allt på skattesidan. Det har handlat om brytpunktsförändringar som gör det mindre lönsamt att utbilda sig till lärare eller specialistsjuksköterska eller ta ett chefsjobb inom äldreomsorgen.
Det är också trots och inte tack vare er politik som välfärdsmiljarderna uppstod, Håkan Svenneling. Möjligheten att göra satsningar på välfärden kräver ju att människor arbetar. Det kräver att vi får fler som jobbar och att vi bryter den största klyftan, som går mellan dem som jobbar och dem som inte jobbar. Det är då vi får ett utrymme att fördela. Med Vänsterpartiets politik över tid blir det alltmer nedskärningar att fördela.
Jag tycker mig också ha sett ett mönster i Vänsterpartiet, och i regeringens politik över huvud taget, under den här mandatperioden. Det är att dygder som arbete, sparande och till och med givmildhet har fått högre beskattning. Man blir ju lite nyfiken på vilka dygder det är som ska drabbas härnäst. Är det kanske ödmjukheten, eller är det kärleken? Är det bildning, eller är det något annat? Kan Håkan Svenneling alltså berätta lite om planerna framåt?