Herr talman! Jag slås ibland av misstanken, och jag tror att det gäller alla sansade människor, att i själva verket är den tid vi lever i någon form av satir eller mer eller mindre sjukt skämt, för det händer väldigt mycket i vår samtid som gör att man tänker: Präglas det här av rimlighet eller inte? Och man kommer fram till att nej, det präglas inte av rimlighet.
En på den mycket långa lista av saker som händer i vår samtid är när spjutspetsen i klimatpolitiken för en regering bestående av mer eller mindre socialistiskt färgade partier är att göra svindyra elcyklar lite mindre svindyra för den övre medelklass som funderar på att konsumera sådana. Här kan jag i mångt och mycket sälla mig till Jakob Forssmeds argument tidigare, att om man vill ställa om samhället från just den här delen av våra transporter finns det betydligt mer effektiva och kloka åtgärder som betydligt fler kan ta del av.
Detta leder mig till min huvudpoäng - den här diskussionen har jag och Janine Alm Ericson haft flera gånger - nämligen hur vi återtar den position som vi hade under alliansregeringen, att vi kombinerar ekonomisk utveckling med minskade utsläpp.
Utsläppen minskade när vi satt i regeringen, nu ökar de. Det är dåligt för Sverige och dåligt för världen. Tyvärr är det inte ytterligare en budget av plakatpolitik eller saker som ser bra ut i pressmeddelandeform som kommer att lösa detta, utan vi måste tillbaka till grundläggande rätt förutsättningar.
Har Miljöpartiet helt gett upp här eller finns det fortfarande någon form av common ground när det gäller grundläggande grön skatteväxling, grundläggande rätt politik?