Herr talman! Fredrik Olovsson talade i sitt anförande om vad borgerliga regeringar lämnar efter sig. En sak som vi lämnade efter oss från regeringen 1991-1994 var LSS, rätten till personlig assistans för personer med olika funktionsnedsättningar. Tidigare hade familjerna fått ta ett enormt ansvar för barn och andra som hade svårt att klara sig själva. På senare tid, efter Fredrik Olovssons regerings insatser, ser vi exempel på hur människor drabbas igen. Man har kunnat läsa om flera av dessa i medierna.
Selma kan inte gå. Hon kan inte röra armar eller ben. Hon kan inte prata, och hon kan inte äta själv. Hennes personliga assistans har blivit indragen. Nu får familjen klara av detta.
Elvira föddes med en svår hjärnskada. Hon kan inte göra någonting själv och är dessutom blind. Hennes personliga assistans har blivit indragen.
Simon föddes också med en svår hjärnskada. Han behöver hjälp med allting i sitt liv. Hans personliga assistans har dragits in.
Detta är det arv som den här socialdemokratiska regeringen kommer att lämna efter sig, om ni nu inte gör något åt det väldigt snabbt. Varför har ni gjort så här, Fredrik Olovsson, och varför låter ni dessa barn bli behandlade på det här sättet? Varför ska deras familjer göra allt detta jobb och inte få någon assistans i detta?