Fru talman! Jag måste börja med att utrycka min
oro över hur situationen inom vårdsektorn är i dag.
Min oro blir inte mindre när jag tänker på hur det
kommer att se ut några år framåt.
Visserligen har det tillskjutits extra pengar i flera
omgångar de senaste åren, och visserligen har det
lovats ytterligare pengar längre fram. Det gäller fram-
för allt de pengar som Kenneth Johansson talade om,
nämligen försvarspengar som skall skjutas över till
vårdsektorn om några år. Man säger att det skall bli 8
miljarder mellan åren 2002 och 2004.
Min oro i dag beror på att jag anser att läget är
akut. Visst är det bra om de pengar som Kenneth
Johansson talar om kommer. Men det är ju pengar
som kommer nästa mandatperiod. Det hjälper ju
knappast upp dagens situation även om man ser ljuset
i fjärran.
Min oro för dagssituationen rör bl.a. den ekonomi
som många landstingsgrupper beskrivit. Man lever
med stor underskott och kan inte nyanställa eller ens
ha kvar alla som i dag jobbar i verksamheten på
grund av just budgetunderskotten.
Jag oroar mig också över personalsituationen.
Personalen har under flera år talat om hur ansträngd
situationen har varit och hotat med att sluta. Nu börjar
man på att verkställa de hoten.
Jag är också orolig över den ålderspuckel som
finns inom vården. Inom några år kommer den att bli
väldigt besvärande. Jag har vid några tidigare tillfäl-
len nämnt att på vårt sjukhus är den yngsta ki-
rurgöverläkaren 54 år. Alla förstår ju vad det innebär.
Många frågar sig i dag vart all extra personal och
de extra händerna i vården tog vägen. De flesta talade
ju om detta i valrörelsen. Alla sade ju då att de be-
hövdes fler händer i vården och att det var viktigt.
Det är ju nu de behövs.
Vi har ju också skapat en situation där många
ungdomar väljer bort vårdyrket på grund av den osä-
kerhet som råder, de beskrivningar av vårdsituationen
som ges och den arbetsbelastning som finns. Detta är
oroande.
Det finns också en stor risk för att vi hamnar där
Moderaterna vill att vi skall hamna och får ett försäk-
ringssystem. De som har råd kommer ju att köpa
försäkringar. Det kommer tydliga signaler om det.
Man köper försäkringar för vissa sjukdomar och
söker vård utomlands. Vi vill ju alla ha en bra vård
för alla här hemma i Sverige. Man skall inte behöva
söka sig utomlands. Det är ett misslyckande.
Fru talman! Vi i Miljöpartiet anser att det är vik-
tigt att hälso- och sjukvården även fortsättningsvis i
huvudsak är offentligt finansierad. Vi vill också att
man på sikt får ett system där man tydliggör det som
orsakar ohälsa och inför ett system där det som orsa-
kar ohälsa också bidrar till kostnaderna för vården,
t.ex. genom skatter från tobak, alkohol, trafik och
kemikalier.
Men det behövs inte bara mer resurser i vården.
Det behövs också en del förändringar. Vi anser t.ex.
att man bör tillsätta en utredning för att se över hur
vårdkedjorna skall kunna förbättras och utvecklas. Vi
anser också att regeringen bör få i uppdrag att se över
schemaläggning av läkarnas arbetstider. Vi tror att det
kan förbättra patientsäkerheten och kvaliteten. Inte
ens en läkare kan jobba hur länge som helst utan att
bli påverkad.
Under 90-talet har det gjorts stora besparingar
inom vården. Vi har i flera motioner krävt en redo-
visning av vad dessa besparingar har kostat samhället.
Det är viktigt att besparingarna vägs mot vad bespa-
ringarna kostar i ökad arbetslöshet, i den ohälsa som
arbetslösheten orsakar och i merkostnader för att
människor varit sjukskrivna längre än nödvändigt i
väntan på vård. Kvarvarande personal slits hårt på
grund av en större arbetsbelastning. Det har medfört
att en del personal t.o.m. delsjukskriver sig för att de
inte orkar.
När personal i vårdsektorn har friställts har man
också förlorat kompetens. Går man utanför sitt arbete
försvinner kompetensen relativt fort. Man måste börja
på en ny kula.
Väger man in de här kostnaderna har man utan
tvivel inte gjort någon besparing. Det har förmodligen
varit en förlust för samhället. Det har varit en förlust
för alla dem som behöver den goda vården och om-
sorgen.
När det gäller att bevara de små sjukhusen tycker
jag att Chatrine Pålsson har fört fram viktiga motiv
för det. Jag kommer att ställa mig bakom den reser-
vationen i morgon när det blir omröstning.
Ett annat yrkande som vi upprepar är att vi anser
att regeringen skall utreda ett samordnat högkost-
nadsskydd för läkemedel, sjukvård, tandvård och
handikapphjälpmedel. Speciellt viktigt är att tandvår-
den hamnar i sjukvårdens avgiftssystem. Här har
Kenneth Johansson reagerat på att vi tycker på det här
sättet och på att vi har reserverat oss och jämför det
med höjning av högkostnadsskyddet. Det är en viss
skillnad på den höjningen som jag tycker mycket illa
om. Jag försökte agera så mycket jag kunde mot den.
Men den har ändå gått igenom i överenskommelser-
na.
Men här gäller att man måste utreda och se vad
man skall göra med hela systemet. Framför allt vik-
tigt tycker jag att det är att man får tandvården under
samma betalningsssystem som den övriga hälso- och
sjukvården. Det är ju obegripligt att munhälsa och
övrig sjukvård inte tillhör samma system.
Det här är en reform som förmodligen kostar
mycket pengar. Det behövs utredning och det handlar
om ett val. Men ändå kommer en sådan här reform
förmodligen inte att kosta mer än vad det kostar att
införa den s.k. maxtaxan, om man ser på de summor
som Komunförbundet talar om.
När det gäller organdonation står vi bakom reser-
vation 27. Den tar upp frågan om aktivt samtycke till
organdonation. Det är en ståndpunkt som vi har haft
hela tiden och som vi står fast vid. Vi har haft den
synpunkten ändå sedan man förändrade lagstiftning-
en. Vi anser att det är viktigt att varje individ under
sitt liv själv talar om ifall man accepterar att bli do-
nator eller inte. Vi kan inte acceptera tanken på för-
modat samtycke, som det kallas.
Fru talman! När det gäller patienter med oklara
diagnoser är det viktigt med en attitydförändring.
Många patienter med oklara diagnoser känner sig
många gånger kränkta och icke trodda. Det här är ett
problem som bättre måste uppmärksammas. Enligt
min uppfattning måste det i alla landsting finnas till-
gång till kvalificerad utredning och behandling av
patienter med diffusa besvär.
I det här sammanhanget är det lätt att tänka på alla
dem som drabbas av förgiftning på grund av amal-
gam. Många av dem har sökt hjälp och har själva
misstänkt amalgamförgiftning. De har upplevt att de
inte blir trodda och att de inte får någon hjälp. Ett
stort problem när det gäller den här gruppen är också
att läkartiden per patient är starkt begränsad och att
patienterna känner sig avfärdade.
När det gäller alternativmedicin har både Miljö-
partiet och Centerpartiet motionerat. Vi har därför
skrivit ihop oss i en gemensam reservation. I den
framför vi bl.a. att all utbildning av sjukvårdspersonal
även bör ha information om alternativmedicinska
metoder.
Vi anser också att det skall finnas krav på register
över samtliga personer eller företag som i någon form
använder alternativmedicinska behandlingsmetoder.
En statlig myndighet, lämpligen Socialstyrelsen, bör
ha kontroll och insyn över utövarnas verksamhet. En
registrering skulle innebära att den som blir registre-
rad förbinder sig att hålla en kundförteckning, att föra
journalanteckningar och att ha ett fullgott försäk-
ringsskydd. Den som blir registrerad skulle också
vara tvungen att rapportera skador eller biverkningar
till Socialstyrelsen.
Fru talman! Jag står bakom samtliga mina reser-
vationer, men jag nöjer mig med att yrka bifall till
reservation 17.