Fru talman! Det här betänkandet berör ett brett
spektrum av olika frågeställningar inom hälso- och
sjukvårdsområdet. Hälso- och sjukvården betyder
mycket för alla människor, både när man är sjuk och
när man är frisk. Det gör den därför att hälso- och
sjukvården är av grundläggande betydelse för den
generella välfärden och för människors trygghet.
Intresset och engagemanget visas också genom
floran av motioner på området från allmänna mo-
tionstiden. Det är drygt 170 yrkanden som behandlas
i detta betänkande. Samtidigt konstateras i betänkan-
det att en mängd frågor är under beredning och för-
slag nära förestående.
Betänkandet behandlar också Riksdagens reviso-
rers förslag angående primärvårdens resurser.
I flera motioner och reservationer tas frågeställ-
ningar om hälso- och sjukvårdens organisation och
finansiering upp. Det sätt som vi väljer för att lösa
dessa frågeställningar är klart avgörande för männi-
skors möjlighet att efterfråga och erhålla vård och
behandling.
Vi socialdemokrater vill ha en god hälso- och
sjukvård som inte negativt tar ställning till männi-
skors status vad gäller ekonomi och hälsa. För mig är
det oerhört viktigt att det kan erbjudas en väl till-
gänglig högkvalitativ sjukvård och omsorg till alla
människor oavsett segregerande faktorer.
Grunden för att över huvud taget kunna göra detta
är enligt min uppfattning den generella gemensamma
skattefinansieringen. Vi socialdemokrater har därför
också under de senaste åren tillfört kommuner och
landsting ökade statsbidrag för att de skall kunna
klara sina åtaganden gentemot invånarna. Vi har
ansett det angeläget att under de senaste årens kärva
tider prioritera vård, skola och omsorg.
Naturligtvis har de här åren för många människor
och verksamheter varit kännbara inom bl.a. hälso-
och sjukvården. Utmaningarna är omfattande för
verksamhetsföreträdare och personal inom hälso- och
sjukvården. Vi har fått exempel av tidigare talare.
Nämnas kan t.ex. den ökande andelen äldre med
växande sjukvårdsbehov och den snabba medicintek-
niska utvecklingen, som innebär att vi kan vårda och
behandla i allt större utsträckning, allt detta i kombi-
nation med ökade krav från befolkningen i takt med
ökad insikt och kunskap.
Det här är naturligtvis i grunden positivt - medel-
livslängden ökar och folkhälsan har förbättrats, även
om det finns oroväckande signaler om att hälsoklyf-
torna ökar. Det tål att fundera över hur vi skall mot-
verka detta. Vetenskapen går framåt, vilket också
gagnar våra möjligheter att få vård och behandling.
Patienterna vill vara delaktiga i sin behandling, och
det ger naturligtvis många möjligheter till en positiv
utveckling.
Bilderna av tillståndet i svensk hälso- och sjuk-
vård är oerhört varierande. Vi får rapporter om brist
på vissa personalkategorier på en del håll och om
väntetider, samtidigt som vi bedriver en högkvalitativ
vård. Vi har nya behandlingsmetoder, och antalet
operationer för t.ex. kranskärlssjukdomar, höftleds-
förslitningar och grå starr har aldrig varit större än nu.
Sjukvården har inte blivit mindre effektiv, tvärtom.
Det pågår också ett omfattande arbete i kommuner
och landsting för att förändra och förbättra hälso- och
sjukvårdsstrukturen, och det finns på en del enheter
naturligtvis mer att göra. Man måste se över sin orga-
nisation. Hur kan man på ett bättre sätt organisera sin
sjukvård? Hur kan man ge de anställda ett bättre
inflytande över den dagliga verksamheten? Hur kan
man se till att arbetsmiljön blir bättre, så att det ska-
pas trivsel och ges utrymme för att göra ett gott arbe-
te?
Det är nödvändigt med fortsatt strukturomvand-
ling för att man skall kunna använda sina resurser på
bästa sätt. Det är också oerhört angeläget att samver-
kan mellan olika vårdgivare förbättras radikalt. Bris-
ter i samarbetet kostar pengar, och framför allt bidrar
de till att patienten inte upplever den bästa kvaliteten.
Detta är inte acceptabelt. Kommuner, landsting och
andra vårdgivare måste helt enkelt sätta detta högst på
sin dagordning. Samverkan är oerhört viktig. Läget är
inte tillfredsställande i dag, utan mer kan göras.
Det skall också sägas att en del av de problem
som finns på vissa håll beror på brist på resurser. Det
känns därför oerhört tillfredsställande att vi socialde-
mokrater i vårpropositionen föreslår, efter överens-
kommelse med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, ytter-
ligare pengar till kommuner och landsting för att
kunna trygga vården, skolan och omsorgen.
Jag anser också att man kan se framtiden an med
viss tillförsikt med anledning av den överenskommel-
se som nåtts mellan Socialdemokraterna och Centern
om särskild satsning på vård och omsorg under åren
2002-2004.
Fru talman! Mot denna bakgrund har jag mycket
svårt att uppskatta det scenario som moderaterna
förespråkar, nämligen kraftigt sänkta skatter. Det
innebär naturligtvis rejält färre kronor till kommuner
och landsting. Med moderaternas förslag blir det färre
vårdplatser på sjukhusen, färre äldreboenden, färre
sjuksköterskor och färre undersköterskor. Det är inte
färre sjuksköterskor som behövs just nu, utan fler.
Moderaternas recept heter obligatorisk hälsoför-
säkring. Det kan låta bra när man säger att den skall
vara obligatorisk, men skenet bedrar kraftigt. Mode-
raterna säger också att man skall kunna kombinera en
hälsoförsäkring med ett medicinskt sparkonto. Mode-
raterna menar att pengarna skall följa patienten. Pro-
blemet är bara det att patienter har olika behov och
kostar olika mycket. Så vad anser moderaterna att jag
skall göra, om just mina öronmärkta sjukvårdskronor
är slut? Eller om jag har turen att vara frisk och har
ett s.k. sjukdomsunderskott, skall jag då få pengarna
tillbaka från det medicinska sparkontot och använda
dem till en bil eller en resa?
Nej, jag vill tydligt säga nej tack till det recept
som moderaterna vill skriva ut vid sjukdom.
Fru talman! När det gäller rapporten från Riksda-
gens revisorer angående primärvårdens resurser vill
jag framhålla att utskottet anser den vara en värdefull
kunskapssammanställning. I sammanhanget vill jag
också påpeka att utskottet tidigare uttalat att hälso-
och sjukvården bör präglas av närhet, tillgänglighet,
helhetssyn och kontinuitet. Därvidlag fyller primär-
vården en oerhört viktig funktion, eftersom den är
basen i systemet. Dessutom har alla patienter rätt till
en fast läkarkontakt.
Leif Carlson sade i sitt anförande att man åtmins-
tone i vissa landsting har tänkt om. Det är klart att
primärvården i vissa lägen inte har fått de resurser
som den har behövt och att man i vissa landsting har
prioriterat fel. Detta beror oerhört mycket på starka
hierarkier inom sjukvården, där framför allt läkarna
haft alldeles för mycket makt, och vissa specialiteter
inom sjukvården har haft mycket makt. Det är finare
att ha en viss specialitet än en annan. Det är det som
har fått vara avgörande för hur man har prioriterat.
Det som vi nu kan se är att hierarkierna håller på att
rivas och att man också arbetar med att försöka göra
primärvården till den bas som den bör vara.
När det gäller granskningen av primärvården an-
ser utskottet att revisorerna inte anlagt det helhet-
sperspektiv som utskottet angett i sin framställan om
genomslaget av regeringens och riksdagens intentio-
ner i fråga om utvecklingen av primärvården.
Samtidigt kan utskottet konstatera att flera av
riksdagens revisorers förslag är under beredning. Och
jag vill särskilt belysa de förslag som tar upp behovet
av mål- och strukturanalyser av hälso- och sjukvården
i regeringens skrivelser till riksdagen samt uppfölj-
ning och utvärderingsverksamhet inom sjukvårdsom-
rådet.
Utskottet vill här understryka vikten av uppfölj-
ning och utvärdering på hälso- och sjukvårdens om-
råde. Det är därför tiillfredsställande att Socialdepar-
tementet i ökad omfattning avser stärka inslaget av
resultatstyrning inom sitt ansvarsområde. En arbets-
grupp har också tillsatts med uppgift att dels utifrån
befintlig statistik förbättra underlaget för statens upp-
följning av verksamheter i kommuner och landsting,
dels lämna förslag till åtgärder för att på längre sikt
åstadkomma en väl fungerande uppföljning av må-
luppfyllelse och resursanvändning. Jag vet att också
regeringen anser det oerhört angeläget att kvalitetsar-
betet utvecklas ytterligare, bl.a. för att patienterna i
högre grad aktivt skall kunna välja sjukvårdsinsats.
Fru talman! Vidare anser utskottet det angeläget
att läkartäthet löpande följs och analyseras. Och det
är naturligtvis inte heller acceptabelt att det råder brist
på läkare inom vissa specialiteter och i vissa delar av
landet, precis som det inte heller är acceptabelt att det
är brist på undersköterskor och sjuksköterskor.
Därför är det bra att ett nationellt planeringsstöd
skall inrättas för att skapa en bättre överblick och
verka för en mer långsiktig bedömning av den framti-
da läkarförsörjningen.
Läkartätheten är naturligtvis bara ett mått på att
bedöma tillgängligheten och kvaliteten i just primär-
vården.
Flera talare har också berört den bristsituation
som finns inom vissa specialiteter. Och det är klart att
det är allvarligt när det kan befaras brist på sjuk-
vårdspersonal. Då vill jag också säga att det inom
kort väntas förslag från regeringens kommission som
har till uppgift att just kartlägga utbildningsbehoven
samt föreslå åtgärder för att underlätta rekryteringen
till vård- och omsorgssektorn.
Fru talman! Jag har tidigare påtalat vikten av alla
människors lika möjlighet vad gäller tillgängligheten
avseende hälso- och sjukvården. Därför vill jag också
gärna i det här sammanhanget nämna förslaget i vår-
propositionen avseende nya medel till personliga
ombud för psykiskt funktionshindrade. Förslaget
innebär att de funktionshindrades möjligheter att ta
del av hälso- och sjukvården på samma villkor som vi
andra ökar.
I en del motioner tar man upp frågorna om etable-
ringsrätten för olika yrkesgrupper. Om det finns ett
behov har huvudmannen alla möjligheter att teckna
vårdavtal med t.ex. läkaren eller sjuksköterskan. Och
för att lösa problemen med tillgängligheten till vården
är det snarare andra åtgärder som avgör möjligheten
att erhålla vård och behandling, t.ex. tillgången på
resurser. Det är inte etableringsrätten som är det av-
görande för tillgången till sjukvård.
I övrigt vill jag säga att det finns en mängd mo-
tioner i detta betänkande som behandlar olika områ-
den. Just mängden gör det inte möjligt för mig att
kommentera ytterligare. Jag kan bara konstatera att
många viktiga ämnen berörs. Samtidigt är det också
glädjande att mycket av innehållet i motionerna är
under utredning eller beredning.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till
utskottets hemställan och avslag på reservationerna.