Fru talman! Hälso- och sjukvård är ett brett områ-
de. Jag skulle önska att vi kunde tala mer om hälsa
och mindre om sjukvård. Jag skall ta upp en alldeles
speciell fråga som har stor bäring på just kopplingen
miljö och hälsa, hur man skall nå en bra hälsa. Det
handlar om alternativmedicin, som jag och Birgitta
Carlsson har en motion om.
Den handlar om utbildning och den handlar om
krav för viss behörighet inom alternativvården. Den
handlar om forskning och även om att i takt med
erkännande befria vissa terapier från moms.
Jag skall hålla mig till de båda första kraven och
även lämna lite beskrivning av hur verkligheten ser ut
i dag.
Det finns ett stort intresse för alternativa behand-
lingsformer. Det finns hos allmänheten, men det finns
också i ökande utsträckning hos vårdpersonalen, som
upptäcker att den vanliga sjukvården inte räcker till.
De upptäcker också att det finns andra metoder att
hjälpa patienterna.
Många skaffar sig i tysthet kunskaper om olika
alternativa behandlingsformer. Men de vågar inte visa
det av rädsla för att bli av med sin legitimation. I dag
råder det oklarhet om var gränserna går, vad vårdper-
sonalen kan göra och vad den kan informera om. Det
behöver klarläggas, tycker vi som har motionerat.
Det är också väldigt olika förhållningssätt till al-
ternativmedicin i olika länder, inte minst skiljer det
mellan de nordiska länderna. Gemensamt är att de
allra flesta länder har en betydligt öppnare syn på
alternativmedicinen som ett komplement till skolme-
dicinen än vi har i Sverige. Jag kan ta några exempel.
I Tyskland ingår homeopati i läkarutbildningen. I
Finland tillåts sjukvårdspersonalen att ge zonterapi på
sjukhusen. I Norge tillåts numera alternativmedicina-
re komma in på sjukhusen och ge behandlingar om
patienterna så önskar. I Sverige växer som sagt in-
tresset, även om motståndet fortfarande är stort.
SPRI ordnade för några veckor sedan en konfe-
rens i syfte att klarlägga nuläget och klargöra gränser
för olika kompetenser. Det var ett lovvärt och intres-
sant initiativ. Jag har ännu inte sett dokumentation
från den konferensen, men det skall bli intressant att
studera vad man kom fram till.
Jag tycker att motionen är väl lättvindigt avfärdad
av utskottet. Givetvis är jag glad över den gemen-
samma center-miljöparti-reservationen, men egentli-
gen skulle jag vilja gå lite längre. Men det tänker jag
inte kräva här.
Beträffande forskningen förutsätter utskottet att
projekt skall behandlas välvilligt när det gäller forsk-
ningsresurser. Så har inte skett ännu. Det finns ett
oerhört motstånd, och jag är inte så optimistisk att det
verkligen skall bli så. Det är lätt att förutsätta, men
jag tror faktiskt inte att det kommer att bli så. Det är
en helt annan sak i t.ex. Norge. Där har man anslagit
medel direkt för forskning om alternativmedicin.
Vi har ett yrkande om behörighet för olika terapi-
er. Vi menar att den skall kopplas till utbildning dels i
basmedicin, dels till utbildning i just den terapin och
till erkännande av den aktuella terapin också. Just den
kopplingen skulle kunna innebära ett erkännande, så
att vi slipper det sammelsurium som finns i dag. Det
finns mängder av olika terapier. Alla är säkert inte
verkningsfulla, det påstår inte jag heller. Men det är
viktigt att knyta kompetensen till sig och visa på
seriositeten i de olika behandlingsmetoderna.
Jag tycker att det är synd att det fortfarande är ett
sådant ställningskrig mellan skolmedicin och alterna-
tivmedicin, t.ex. homeopati. I stället borde man inse
att man faktiskt kan komplettera varandra. Jag är
övertygad om att om man gjorde det skulle det kunna
leda både till bättre folkhälsa och till lägre sjukvårds-
och medicinkostnader. Och det behöver vi allihop.
Det framgår inte minst av den debatt som har förts
här i dag.
Jag vill bara sluta med att säga att patienterna
egentligen inte bryr sig om vilken metod som an-
vänds. De bryr sig om att bli friska, och det tycker jag
att vi skulle samverka till på ett mer öppet sätt än som
görs i dag.