Fru talman! I dag är det den 5 maj och för de
flesta av oss en helt vanlig dag. Men för många är
livet i dag plågor, bekymmer, oro och sjukdom.
Dessa människor skulle se på den här sjukvårds-
debatten med andra ögon än vad vi gör som är friska.
Ibland tror jag att vi borde kunna kliva ned och sätta
oss in i deras situation för att få en ökad förståelse för
problemen.
Alltför många gånger rör diskussionerna här i
kammaren organisation, ekonomiska styrmedel och
huvudmannaskapsfrågor. Jag skall inte säga att de är
oviktiga. De är mycket viktiga. Vi behöver ekono-
miskt utrymme. Vi behöver ett land med tillväxt för
att få en välfärd. Men jag tror ändå att om vi går ned
på ett mänskligare plan, blir det lättare att förstå och
lättare att se vad som är huvudfrågor för en sjuk män-
niska.
Det finns ingen som är sjuk som har ett särskilt
stort intresse av vem som betalar sjukvårdspersona-
lens lön. Vad man är intresserad av är att få en ade-
kvat, kvalitativt god vård i rätt tid. Då är det vården,
personalen, mötet mellan människor som är det vikti-
ga. Det är kunskapen hos kirurgen, kunskapen hos
medicinläkaren och kunskapen inom psykiatrin som
blir huvudfrågor.
Hur är sjukvården i dag? Ja, det beror på vem vi
frågar. En del säger att den är utmärkt, att den står i
världsklass. Andra säger: Ja, den är väl ganska bra.
Jag är tacksam för den hjälp jag får. Ytterligare andra
säger: Den fungerar inte.
Jag har aldrig kunnat förstå att det är nödvändigt
med så långa vårdköer inom den svenska sjukvården.
Vi har fina byggnader. Vi har många operationssalar.
Vi har en kvalificerad personal. Men vi lyckas inte
lösa problemen med vårdköer, och det tycker jag är
beklämmande.
För några år sedan gjorde man en statistik som vi-
sade att bara 30 % av den totala tiden användes för
operationer i operationssalarna. Övrig tid stod dessa
oanvända. Det är klart att det för med sig mycket om
man skall operera 24 timmar om dygnet. Det är inte
det jag menar. Men ibland kan man behöva se lite
grann utifrån andra perspektiv för att lösa de här
problemen.
Många av oss har ju flera gånger från den här ta-
larstolen sagt att vårdköer inte innebär någon vinst för
någon. Det är bara kostnader för alla. Det, fru talman,
tror jag är en viktig utmaning. Leif Carlson inbjöd till
diskussion och öppenhet, och det gör gärna jag också.
Jag tycker att det här är så väldigt viktiga frågor att ta
upp.
I reservation 4 i betänkandet har vi kristdemokra-
ter bl.a. tagit upp frågan om vårdplatser. Vi hävdar
fortfarande att vi måste ha fler vårdplatser och inte
färre. I vårt land har vi de kortaste vårdtiderna inter-
nationellt sett. Vi har den äldsta befolkningen inter-
nationellt sett. Detta går inte på något sätt ihop. Man
kan fråga sig: Varför har vi de kortaste vårdtiderna?
Jo, det är naturligtvis en teknisk utveckling. Men det
finns ju andra länder som också har teknisk utveck-
ling. Jag tror att det har blivit en modenyck i Sverige,
att det är fint att ha få vårdplatser.
Jag tycker att det är bra att man opererar polikli-
niskt. Jag tycker att det är väldigt bra att man kan få
vårdas hemma när man är sjuk. Men jag tror också att
valfriheten ibland kräver att man kanske kan få vår-
das på sjukhus om man känner att man behöver nå-
gon extra dag då och då.
För någon månad sedan var det en artikelserie i
Dagens Medicin där man inventerade akutsjukhusen i
Sverige. Den inventeringen visade i alla fall att det
behövdes ytterligare 600 vårdplatser för att tillmötes-
gå behovet. En läkare från västkusten som också
arbetat i Socialstyrelsens vetenskapliga råd kände sig
mycket bekymrad varje helg då han hade bakjour för
att inte vårdplatserna räckte. Det är ytterligare exem-
pel på att vi måste våga diskutera förutsättningslöst.
När vi kristdemokrater pratar om vårdplatser handlar
det naturligtvis om såväl akutsjukvården, sjukhem-
men och geriatriken som psykiatrin. Det är viktigt.
I reservation 13 tar vi upp frågan om de mindre
sjukhusen och deras oerhörda betydelse. Jag vill
verkligen lyfta fram det som en annan viktig fråga
som det har gått mode i. Jag tror att framtiden för
sjukvården i Sverige bara blir bättre om vi tillåter
även de små enheterna. Också där kan vi i internatio-
nell jämförelse se att man har mindre sjukhus och
större sjukhus där det bor fler människor. Det borde
vara lika naturligt i Sverige.
Avslutningsvis vill jag säga några ord om de lo-
botomerade. I fråga om Steriliseringsutredningen har
vi i socialutskottet i det betänkande som vi justerade i
går föreslagit att man skall ersätta dem som
tvångssteriliserats med 175 000 kr. Detta innebär ett
medgivande av att det som gjordes var fel. Vad jag
förstår menar man att detta är viktigt för de männi-
skor som har utsatts. Då tror jag också att även de
som har lobotomerats, och drabbats så oerhört hårt,
borde få samma förmåner. Det har min partikamrat
Dan Ericsson arbetat mycket kraftfullt för att få till
stånd.
Till sist vill jag yrka bifall till reservation 13 och
reservation 47. Givetvis står Kristdemokraterna bak-
om sina övriga reservationer, men för tids vinnande
avstår vi från att yrka bifall till dem.
(forts.)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 17.54 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.