Herr talman! En smal och krokig riksväg någonstans i Sverige med 3 000-7 000 fordon per dag, 700 tunga lastbilar och en ständigt ökande trafikbelastning. 22 dödade och svårt skadade under en femårsperiod. 117 polisrapporterade olyckor. Det är ett av de farligaste vägavsnitten i Sverige. 20 000 fordon per dygn åker rakt igenom stadens centrum några få meter från lägenhetsbalkongerna. Utanför skolor och vårdanläggningar dundrar tunga fordon dygnet runt, ibland med riskfyllt gods.
Jag talar om västra delen av Östergötland. Jag talar om Motala kommun. Jag talar om turistattraktionerna, som Omberg och Vadstena, som drar många människor och mycket trafik. Här har det funnits en planering för förbättringar av trafiksäkerhet och boendemiljö sedan åratal tillbaka. Löften har givits från staten, brutits och brutits igen. Nu senast bröts de av regeringen i samband med den så kallade Trollhättesatsningen. Det är en satsning som i och för sig behövs, men som borde ha gjorts långt tidigare och med en finansiering som inte kräver förflyttning av pengar mellan olika landsdelar.
Det här är som jag sade ett turistrikt område. Turister från speciellt andra länder ser mycket förvånade ut när de tvingas ta sig fram på denna dåliga väg och också märker, om de ska passera Motala, att de ska åka rakt igenom ett centrum och konkurrera med mycket tung trafik.
De säger: Har inte Sverige en nollvision för trafiken? Jo, svarar vi, men vi har också en regering som gärna torgför mål och visioner, i det här fallet en nollvision för trafiken, men som inte klarar av att genomföra det.