Herr talman! Jag vill först instämma i och stryka under det som Karin Svensson Smith har sagt om de extra 30 miljonerna till Rikstrafiken för kollektivtrafik och vårt särskilda yttrande i betänkandet.
Jag vill lyfta fram det som vi har motionerat om och som ingen annan har tagit upp när det gäller utbyggnaden av Södertälje sluss. En uppskjuten eller, i värsta fall, utebliven slussinvestering kan få mycket allvarliga följder för Mälarsjöfarten. Rederiernas nya fartyg är alldeles för stora för att kunna passera genom slussen i Södertälje. En minskning av handelssjöfarten kan gå snabbt om inte ett beslut kommer till stånd väldigt skyndsamt. För Västerås, Köping och hela Bergslagsområdet, som jag representerar, skulle detta få mycket negativa konsekvenser.
Mälarhamnarna är viktiga för exporten från företag i hela det här området. Försämrade transportmöjligheter gör att företagen kanske tvingas bort från området. Till hamnen i Västerås kommer bland annat fartyg med alternativa bränslen till kraftvärmeverket. Minskade sjötransporter innebär naturligtvis också ökade landtransporter, vilket är tvärs emot intentionen i det miljöpolitiska transportmålet.
En ny sluss skulle också öka avrinningen från Mälaren och minska risken för katastrofala översvämningar.
Jag ville bara skicka med detta till regeringen i det fortsatta beredningsarbetet. Jag tycker att det är en väldigt viktig fråga.
Nämner man ordet infrastruktur tänker de allra flesta på tåg, vägar, flyg och båtar. Men det finns en helt annan infrastruktur som är lika viktig för att människorna i dagens samhälle ska kunna leva och verka i hela vårt land. Denna infrastruktur utgörs av ledningar, trådar, kablar, större och mindre apparater som telefoner och datorer, fötter som springer uppför och nedför trappor med post och kassörskor som gör in- och utbetalningar.
Om inte denna infrastruktur fungerar utbryter kaos i samhället. Ändå är inte denna infrastruktur så glamorös och väcker inte lika mycket uppmärksamhet som en nybyggd motorväg eller en sjösättning av en ny båt. Den har inte heller så stort utrymme i budgetpropositionens del om kommunikationer.
Jag vill här påminna om och citera vilken målsättning som finns i budgetpropositionen för detta område:
"Målet för politikområde IT, elektronisk kommunikation och post är att alla ska ha tillgång till en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar infrastruktur och därtill hörande tjänster."
Inom denna sektor har det hänt och händer mycket just nu. Svensk kassaservice har utretts, och en proposition ska komma nästa år. Utredaren har skissat olika framtidsscenarier med olika förslag om hur kassatjänsten ska organiseras.
Liksom utredningen gör vi bedömningen att staten även i fortsättningen ska ta ansvar för de grundläggande betaltjänsterna, men vi delar inte riktigt utredarens syn på metoderna för hur detta ska realiseras. Utredaren menar att statens ansvar begränsar sig till orter och landsbygd som inte är av kommersiellt intresse. Vi menar dock att statens ansvar är större än att gälla enbart dessa områden. Samhällets grundläggande infrastruktur måste fungera i hela landet i syfte att boende och företagande ska existera på rimliga villkor. Även människor i olika så kallade behovsgrupper måste kunna ställa krav på samhällets service.
Beslutet om Svensk kassaservices framtid hänger starkt ihop med vad som i övrigt händer inom posten. Även den håller på att utredas. Utredaren har i uppdrag att se över hur postverksamheten bör regleras. Utredaren ska också analysera effekterna av liberaliseringen och utvärdera nuvarande lagstiftning i förhållande till postmarknadens utveckling. Utredningen om posten kommer i januari, och en proposition väntas år 2006. Det är alltså ett väldigt stort förändringsarbete på gång inom hela den postala sektorn, och vi följer detta arbete med stort intresse. Vi anser att posten är en samhällsservice som staten har ett stort ansvar för.
Nästa år ska också en IT-proposition läggas fram. Regeringen har höga ambitioner för IT-politiken genom målet att Sverige som första land ska bli ett informationssamhälle för alla. Det krävs dock fortsatta och fördjupade insatser innan vi är där. Institutet för tillväxtpolitiska studier, som har analyserat den tidigare förda IT-politiken, rekommenderar regeringen att ta ökad hänsyn till de grupper som riskerar att hamna utanför. Innan man går vidare är det därför viktigt att noga studera den samlade bilden av det man redan uppnått och ta avstamp där.
I det fortsatta arbetet ska fokus flyttas från infrastruktur till nytta, från producent till konsument. Det är naturligtvis viktigt att vi börjar fokusera på vad vi ska ha all denna infrastruktur till. Den ska naturligtvis användas. Det blir en förskjutning från hård till mjuk infrastruktur. Men hela tiden, i varje steg man tar, måste man vara noga med att IT-politiken inte får innebära att de digitala klyftorna förstärks. Stor uppmärksamhet måste därför ges till att alla får del av den nya tekniken. Geografiskt avstånd, ålder, kön, etnisk bakgrund, eventuella funktionshinder eller kompetens får inte bli avgörande för om man ska få ta del av IT-samhällets välsignelser eller inte. Skillnaden mellan dem som är först ute och dem som är sist ute är jättestor. Samhället måste skapa förutsättningar för att få med alla.
I går kväll fick några av oss lyssna på en föredragning om småföretagare och IT. Där fick vi bland annat höra att som bäst bara 44 % av alla företag med mindre än 50 anställda har egen e-post till sitt företag. Målsättningen måste vara att ingen i Sverige ska behöva bli lämnad efter när det gäller elektroniska kommunikationer. Ny teknik ska inte skapa klyftor i samhället eller stänga ute visa grupper.
Även jag vill tacka kansliet för ett bra arbete och för all den hjälp jag fått fast jag bara är ersättare i trafikutskottet.