Herr talman! När vi pratar om tjälsjukan gäller det dagarna efter de 100 - när tjälen har gått ur tills vägen blir farbar igen. Det är tiden mellan det att tjälen har gått ur marken och tills vägen blir farbar igen - jag repeterar det - som inte ens 40-tonsbilen kommer att gå.
Det är det som är problemet. Vi ska inte ha några tjälsjuka vägar. Vi måste bygga vägar här i landet som är farbara året om, både för transporter av skogsråvara och av personer.
Jag har kanske inte möjlighet att få svar, men det var lite tråkigt att jag har fattat fel. Jag tyckte mig klart märka att Karin Svensson Smith var tveksam till järnvägssatsningar i Norrland som inte hade någon bärighet, och att detta i alla fall ger möjlighet för oss, som vill det, att satsa mycket mer på vägar i samma områden.
Jag kan då än en gång repetera: Alla de som känner sig besvikna på E 18, E 22 och på E 20, på väg 73 och på vägen till den stora pappersindustrin i Hallstavik kan nu känna hopp. Det finns möjlighet att skaka loss miljarder i den svenska transportpolitiken.
Med en borgerlig politik med en annan syn på trafikpolitiken skulle det kunna bli en stor framgång för svensk trafikpolitik.