Fru talman! Låt mig först säga att jag tycker att svenska företag ska betala skatt i Sverige.
Jag vill problematisera detta med vinst lite grann. Enligt Lars Ohly ska man inte göra vinst om man vårdar gamla, tar hand om sjuka och dem som behöver hälsovård eller ger kunskap till våra unga. Det är dock underligt att Lars Ohly aldrig ägnar en enda tanke åt dem som säljer läkemedel, bygger hus, lägger asfalt eller säljer skolböcker - alla de andra företag som också finns i välfärdssektorn där vi använder skattebetalarnas pengar.
Vad är skillnaden mellan att bedriva företag och göra vinst när man vårdar, ger kunskap och tar hand om människor och att använda samma skattepengar till att lägga asfalt, bygga skolor, sälja läkemedel och så vidare? Jo, den stora skillnaden är att det är kvinnor i omsorgssektorn och företrädesvis män i byggsvängen. Och du säger dig vara feminist!
Jag möter kvinnor som säger: Nu kan vi äntligen starta företag, för vi tycker inte att äldreomsorgen inom det offentliga är tillräckligt bra. Eller: Ingen har lyssnat på oss inom hälso- och sjukvården, så nu startar vi en egen vårdcentral. Och jag berättade tidigare om Ann-Christine i Norsjö som äntligen kan ta över ett apotek.
Det är dessa kvinnor jag slåss för. De har som mål att ge en bättre utbildning till våra barn, en bättre äldreomsorg till våra gamla och en mer omsorgsfull hälso- och sjukvård. Dessutom får kvinnor som byter arbetsgivare från offentliga till privata hälso- och sjukvårdsföretag får högre lön. Vad är problemet?
Problemet är Lars Ohlys gamla fördomar om att ingenting ska få ändras. Jag tar parti för de elever som vill ha kunskap. Jag tar parti för de kvinnor som vill starta företag inom välfärdssektorn. Jag tar parti för de patienter och omsorgstagare som vill bestämma mer själva. Så tydlig är skillnaden mellan Lars Ohly och mig.
(Applåder)