Fru talman! Det jag försökte belysa var följande:
Även om det inte formellt sett är så att vi tvingas
harmonisera vår asylpolitik, tror jag att vi kommer att
behöva göra det i praktiken. Det är det enda sätt som
jag kan se framför mig att det här avtalet skulle kunna
fungera på i verkligheten, och det måste väl ändå vara
meningen? Vi vill väl inte göra någon stor papper-
svariant av något som inte funkar i verkligheten? Jag
tror att vi kommer att hamna där, och jag ser en fara i
det. Framför allt gör jag det eftersom jag tycker att
många EU-medlemsländer inte tar flyktingfrågorna
och flyktingproblematiken på allvar. På samma sätt
tycker jag att Sverige har gått ifrån mycket av det här.
Men det är i och för sig en helt annan diskussion.
Sedan till det här med visum till andra länder. Det
handlar inte för mig om att jag vill peka ut ett visst
antal länder på något sätt. Det jag vill peka på är
också här harmoniseringen. Det kommer inte att gå att
lämna detta och ha en egen visumpolitik. Det kan
faktiskt vara ett problem; framför allt för att vi ser att
just visumtvånget leder till att människor inte klarar
av att ta sig ens till gränserna. De klarar inte av att få
sin ansökan prövad i dessa länder. Det tycker jag är
väldigt allvarligt.
Jag vill också säga något om det här med kostna-
der för visum osv. Det är möjligt att det är dyrt, och
det kanske man kan ändra. Men att det blir dyrt kan
inte vara ett huvudargument för att vi skall skriva
under ett Schengenavtal. Det kan möjligen vara en
positiv effekt. Men på samma sätt som det kan vara en
positiv effekt att vi slipper visa pass när vi skall åka
över gränserna, är det en ytterligt negativ effekt att vi
måste bära på oss identitetskort i princip dygnet runt
för att kunna bevisa att vi är EU-medborgare,
Schengenmedborgare, och därför har rätt att vistas på
ett ställe.