Fru talman! Sveriges riksdag står nu på trampoli-
nen. Det besvärliga är att det vatten som vi skall dyka
i är ganska grumligt. Vi vet inte riktigt vad som finns
under ytan.
Det är väl på det sättet att vi inte vet vad Scheng-
ensamarbetet kommer att innebära. Det finns många
osäkra faktorer. Det är mycket kritik som har förts
fram här i dag. En del delar jag till fullo, annat inte
helt och hållet.
Men en fråga som inte har ställts är: Hur ställer
man till ansvar i Schengenland?
Regeringen har skrivit under Schengenkonventio-
nen, och riksdagen skall nu ta det slutgiltiga svenska
beslutet i detta sammanhang. Då står vi bakom, an-
svarar för, konventionen i sig. Men hur blir det med
tillämpningen, med den utveckling som vi kan se
kommer? Hur ställer man till ansvar där? Jag tror att
en av de fundamentala principerna i en demokrati är
att det måste gå att ställa till ansvar men jag tror inte
att vi efter dagens beslut kommer att äga frågan över
huvud taget. Sveriges riksdag kommer att ha oerhört
svårt att påverka den framtida inriktningen av
Schengensamarbetet.
Man måste fråga sig: Varför är lösningarna så ra-
dikalt annorlunda i det nordiska passfrisamarbetet och
när man på Europanivå skall införa funktionellt sam-
ma begrepp? Är det fransk översåtebyråkrati som har
präglat utformningen av Schengen? Jag skulle tro att
det ligger något i det. Vi vet också att Schengen i
praktiken kan innebära den form av massarresteringar
som gjordes i Amsterdam i samband med förhand-
lingarna om Amsterdamfördraget. Det är inte säkert
att Schengen i praktiken kommer att innebära detta
men vi har ju sett vad som hände i Amsterdam och det
är ingen bra erfarenhet. Jag är rädd för att Schengen-
land för många svenska medborgare kommer att kän-
nas som ett väldigt främmande land.
Därmed yrkar jag bifall till reservation 1.