Herr talman! Frågan om isolering kan naturligtvis
diskuteras utifrån litet olika utgångspunkter, och det
finns väldigt många aspekter på det. Själva begreppet
togs väl från början egentligen upp av Rolf Åbjörns-
son. När man lyssnar till opponenternas beskrivningar
av effekterna av Schengen, av medlemskapet i EU i
sig, osv. framstår det som att den nordiska passunio-
nen är väldigt bra, men om passunionen skall omfatta
några fler länder i Mellan- och Sydeuropa blir det
plötsligt något helt annat, som man måste akta sig för.
Det är så i varje fall jag har tänkt när jag i det här
sammanhanget har talat om isolation.
När vi diskuterar frågan om vi skall ansluta oss till
Schengen eller ej måste man ändå något erinra om att
ett åtagande om fri rörlighet för personer ingick i det
medlemskapsfördrag som Sverige slöt med Europeis-
ka unionen och var alltså föremål för debatt i sam-
band med folkomröstningen. Det finns alltså en folk-
omröstningsmajoritet bakom ståndpunkten att Sverige
skall ansluta sig till en fri rörlighet för personer.
Jag har ingen rabiat längtan - jag har ingen läng-
tan över huvud taget - efter ett federalt Europa.
Vad gäller flyktingpolitiken kan jag säga att det
Sveriges riksdag har sett på den punkten framför allt
är fördelarna med en bördefördelning. Detta är något
som har diskuterats i många sammanhang men som
egentligen inte hör hemma inom Schengen utan får
lösas inom ramen för Dublinkonventionen eller i
andra sammanhang inom EU:s ram.