Herr talman! I detta betänkande, MJU12, som
bl.a. behandlar livsmedelskontroll och genteknik,
behandlas även frågan om småskalig och lokal livs-
medelsproduktion. Denna typ och inriktning av livs-
medelsproduktion kommer efter de händelser som
varit ute i Europa på djur- och livsmedelsområdet att
få allt större betydelse. Det kommer om inte annat
konsumenterna att se till.
Hårdare tidsbegränsningar av djurtransporter och
krav på bättre djurmiljöer under transporter är ett sätt
att förbättra situationen för djuren samt att förkorta
djurtransporterna.
Ett annat sätt är att utveckla och gynna alternativ
till långa transporter till slakt. Ett sådant alternativ är
lokal och småskalig livsmedelsförädling. Ett annat
alternativ är integrerad produktion, dvs. att djuren
lever hela livet på samma gård.
I dag borde det växa upp fler och fler små lokala
slakterier. Men utvecklingen går alltför trögt, och
fortfarande är huvudinriktningen att antalet slakterier
minskar. Som följd medför detta ett kraftigt ökande
antal djurtransporter. Vi ser det som nödvändigt att
hitta politiska metoder för att gynna en utveckling där
alltfler djur kan slaktas på eller i närheten av gården
just för att undvika transporterna. I dag finns det flera
hinder för en sådan utveckling.
Den som i dag vill starta en småskalig livsme-
delsanläggning måste uppfylla olika myndighetskrav.
Visst ska man uppfylla myndighetskraven, men för
det krävs ett stort antal kontakter med flera olika
myndighetspersoner. Att få ett tillstånd kan vara en
svår och långt utdragen process.
Detta bör kunna underlättas. Myndigheter borde
kunna samverka för att underlätta tillståndsgivningen
så att så få myndigheter som möjligt behöver hand-
lägga ärendet och någon myndighet ges huvudansva-
ret för att stödja den som vill starta verksamhet.
Ett annat sätt kan vara att underlätta tillståndgiv-
ningen för småskalig livsmedelsförädling genom att
göra typgodkännande av småskaliga anläggningar
som går att anpassa till lokala förutsättningar.
Det är positivt att jordbruksministern uttalat sin
ambition att driva fram en förändring av jordbruks-
politiken som skulle göra det möjligt för de små
slakterierna att erhålla stöd ur landsbygdsprogram-
met.
Den utveckling som nu sker i verkligheten, näm-
ligen att antalet småskaliga slakterier minskar, stäm-
mer dåligt med den utveckling av landsbygden och
det förbättrade djurskyddet som riksdagen och rege-
ringen tidigare sagt sig vilja stå för och främja.
Utskottet gör därför i detta betänkande ett tillkän-
nagivande och anser att regeringen i det fortsatta
arbetet bör ägna särskild uppmärksamhet åt den små-
skaliga livsmedelsproduktionen. Därför får regering-
en i uppdrag att för riksdagen redovisa förslag till
åtgärder som bl.a. syftar till en förenkling av regel-
verket, skapa bättre förutsättningar för lokal och små-
skalig livsmedelsproduktion och främja etableringen
av nya företag inom området. Denna översyn av för-
utsättningarna för den småskaliga livsmedelsproduk-
tionen ska även belysa regelverket för mobila slakte-
rier. Detta är positivt.
Herr talman! I detta betänkande har Vänsterpartiet
en reservation om global livsmedelssäkerhet. I den
anser vi att alla har ansvar för att bidra till en rättvis
global livsmedelsförsörjning. Vi kan ta det ansvaret
genom att förändra vårt konsumtionsmönster och
genom att lägga om produktionen.
Eftersom det behövs en ökad allmän kunskap i
dessa frågor och stimulans till en socialt och ekolo-
giskt hållbar konsumtion av livsmedel anser vi att
regeringen bör starta en informationskampanj om
mat, miljö och rättvisa. Den kampanjen borde genom-
föras i nära samarbete med forskare och folkrörelser-
na.
Det är inte bara ekologiska hinder som finns för
en öppnare världsmarknad för jordbruksprodukter.
Det finns även ett antal ekonomiska och sociala hin-
der som förhindrar att fattiga bönder i u-länderna ska
kunna dra nytta av en ökad världshandel.
Diskussionen om frihandel med jordbrukspro-
dukter fokuseras i dag ofta på framför allt jordbruks-
subventioner och tull- och kvothinder. Visst är dessa
viktiga, men vi får inte glömma bort de övriga pro-
blemen såsom fattigdom och brist på jämställdhet. Vi
anser att det borde vara Sveriges uppgift att som ett
progressivt land i utvecklingsfrågor sätta dessa och
även andra frågor om fattigdomsbekämpning och
jämställdhet överst på dagordningen i arbetet för ökad
livsmedelssäkerhet.
Därmed yrkar jag bifall till reservation 8.
När det gäller märkning av ägg anser vi, som
framgår i vårt särskilda yttrande, att märkningen ska
vara obligatorisk. Det bör klart framgå av märkningen
om äggen kommer från hönor som uppfötts i det fria
eller i burar. Konsumenterna ska kunna få den infor-
mation som de efterfrågar. Sverige borde gå före och
införa märkningssystem nationellt innan det införs i
övriga EU-länder, om nu införandet där dröjer. Vi har
här avstått från att reservera oss då det inom EU på-
går ett arbete för att få fram ett märkningssystem för
ägg. Men vi vill ändå poängtera vikten av att Sverige
håller sig mycket aktivt i arbetet på detta område.