Fru talman! Vi kunde inte ha valt ett bättre tillfälle
att diskutera ett livsmedelspolitiskt betänkande än i
dag. Livsmedelsfrågorna är verkligen i röret och
diskuteras hårt och brett ute i det svenska samhället,
resten av Europa och resten av världen.
Vi har ett betänkande som vi har döpt till Livsme-
delskontroll och genteknik. Det kommer att handla
om just detta i den här debatten, och det har handlat
om andra saker också. Vi har haft 51 motioner att
behandla. Tre motioner har lett till tillkännagivanden
till regeringen. Det gäller småskalig livsmedelspro-
duktion, att man ska se över den verksamheten och
skapa förutsättningar för att öka möjligheterna att
producera högkvalitativa livsmedel mer lokalt än vad
vi kanske gör i dag.
Jag vill med detta yrka bifall till hemställan i be-
tänkandet och avslag på de motioner som vi inte har
ställt oss bakom.
I går upptäcktes det första fallet av mul- och klöv-
sjukan i Frankrike. Tidigare har den florerat i Stor-
britannien. I och med att den kom till Frankrike är det
stor risk för spridning även på det övriga europeiska
fastlandet. Vi har också under våren pratat mycket
om galna ko-sjukan, BSE, en sjukdom som djuren får
av taskig foderhantering och annat. Vi har diskuterat
dioxinskandaler, dåliga djurtransporter, slakttrans-
porter, misär på vissa marknader och slakterier i Eu-
ropa osv. Folk är oroliga. Folk i Sverige är oroliga.
Folk i Europa och resten av världen är oroliga. Kon-
sumenterna kräver att vi ska få säkra och trygga livs-
medel.
Vi politiker måste ta tag i den här frågan rejält.
Sverige har legat före och ska också se till att ligga
före när det gäller de här frågorna i framtiden. Vi
kräver, som politiker i de flesta partier, att konsu-
menterna ska kunna känna trygghet i det näringsintag
man dagligen gör.
Vi kommer i fortsättningen av debatten att gå in
på område efter område. Men av vad jag hittills har
hört av debatten har märkningsfrågan satts högt på
dagordningen. Det tycker jag är bra. Det tycker vi
från socialdemokratin är väldigt bra. Det är en av
delarna i att konsumenterna ska känna sig trygga i sitt
konsumtionsmönster. Man ska kunna läsa sig till vad
produkterna innehåller. Man ska kunna läsa sig till
hur djuren är uppfödda, på vilket sätt vi har odlat på
våra åkrar, på vilket sätt vi har använt bekämpnings-
medel och kvävegödning, på vilket sätt vi har förädlat
och vidareutvecklat produkterna. Folk - konsumen-
terna - måste känna trygghet. Folk ska kunna läsa
detta.
Men det får inte vara för krångligt. Det får inte va-
ra en hel bok, en blå bok som man har på Gröna Kon-
sum i Katrineholm, som man ska kunna slå upp i och
leta efter produkt efter produkt. Därför är det svårt att
få till ett tydligt märkningssystem. Jag är därför stolt
att detta är en av de frågor som jordbruksministrarna
från Sverige har drivit hårt sedan Sverige kom med i
ministerrådet. De ministrar som representerat Sverige
när det gäller märkningsfrågorna har gjort det på ett
aktivt och bra sätt. Men vi är inte färdiga. Det är
alltså inget svek, Eskil Erlandsson, när det gäller
debatten kring märkningsfrågorna. Däremot kan det
vara ett svek att vi har stött på motstånd när det gäller
att satsa mer på ekologisk odling, att höja det ekolo-
giska programmet osv. Vi är inte färdiga, vi är inte
framme, men det är långt ifrån ett svek. Nu ska vi
hjälpas åt och nå ända fram så att konsumenterna ska
kunna känna trygghet i sitt konsumtionsmönster.
Functional food är en av de saker som vi har dis-
kuterat i de här motionerna. Vi har fått motioner från
flera partier. Det tycker jag är bra. Det är ett nytt sätt
att tänka, ett nytt sätt att arbeta. Vi vet att exempelvis
Skånemejerier har ett utvecklat samarbete med Lunds
tekniska högskola för att forska fram olika produkter
av fungerande livsmedel. Det är livsmedel som också
ska kunna förebygga halsbränna, ge bättre ämnesom-
sättning och andra saker. Problemet är var gränslan-
det mellan livsmedel och medicin är.
I vårt utskott har vi diskuterat den här frågan ända
sedan jag kom med i utskottet. Det är visserligen inte
så länge sedan, jag har varit med sedan 1994. Vi har
haft mejerierna hos oss, vi har haft forskarna hos oss.
Vi har uttryckt vårt behov av kunskap genom att
ordna stora utfrågningar dit vi kallat producenter,
forskare och andra. Vi tycker att beredskapen från
miljö- och jordbruksutskottets sida är stor när det
gäller diskussionen om functional food. Men vi behö-
ver ett program kring functional food för att kunna se
till att utveckla detta. Vi ska kunna hitta var gränslan-
det ligger mellan medicin och livsmedel. Det vet jag
att man jobbar intensivt på.
Jag har också lämnat in en interpellation till jord-
bruksministern så att vi ska kunna diskutera enbart
den frågan. Den interpellationsdebatten ser jag mer
som något slags avstämning av var vi befinner oss i
framtagandet av program gällande functional food. Vi
behöver ett sådant program. Vi ska också kunna driva
den frågan gentemot de andra länderna i Europa och
för konsumenterna i de andra länderna i Europa.
Fru talman! Vi har också motioner om vatten.
Vatten är ju vårt främsta livsmedel och det är ingen
ändlig resurs. Vi måste se till att vi diskuterar vattnet
som ett livsmedel och som en resurs som inte är änd-
lig. Jag är oerhört orolig över att bekämpningsme-
delsresterna tenderar att öka i våra grundvatten i stora
delar av Sverige. I stora delar av resten av Europa vet
vi att vattnet inte är drickbart direkt ur kranen. I den
situationen får vi inte hamna i Sverige. Vi måste se
till att vi tar ansvar för vårt vatten. Här handlar det
igen om vilka metoder vi använder oss av i produk-
tion av både livsmedel och andra varor. Bekämp-
ningsmedelsresterna i grundvattnet måste tas på all-
var. Den frågan ska vi lyfta fram vid många olika
tillfällen.
Jag är också glad över att ordentlig uppmärksam-
het har riktats på att vi ska kunna förädla och utveckla
livsmedelsprodukter från glesbygden. Småskalig
livsmedelsproduktion kommer att kunna vara en
viktig del i landsbygdsutvecklingen. Det är i högsta
grad en glesbygdsfråga, en fråga som kommer att
kunna motivera producenter att satsa resurser på att
vidareförädla livsmedel på landsbygden.
Det första jag gör när jag kommer till Valsjöbyn
på hösten är att åka upp till Brännans mejeri och köpa
getost. Under den vecka jag är i Jämtland på semester
äter jag Brännans getost på min tunnbrödsmacka. Det
är jag inte ensam om. En hel familj försörjer sig på att
producera den här getosten, en familj som annars
kanske skulle vara tvungen att transportera sig till
Strömsund, Åre, Östersund eller någon annan plats
för att få någon form av jobb. Detta försörjer en hel
familj med tre barn som man ser till använder skolan.
Man är en del i möjligheten att kunna bo och verka i
den här bygden.
Det handlar alltså inte bara om primärproduktio-
nen utan nu ska vi också gå ett steg vidare och med
stöd kunna utveckla vidareförädlingen av livsmedel i
glesbygden. Det är en mycket viktig glesbygdsfråga.
Många av de debatter som har förts har handlat
om märkningsfrågorna och ska även fortsättningsvis
så göra. Men mycket av det ansvar som vi politiker
har nu och i framtiden är att vi måste se till att visa att
vi driver frågorna hårt, att konsumenterna ska kunna
känna sig trygga med säkra och trygga livsmedel.
Konsumenterna ska kunna veta vad man äter.