Herr talman! Jag vill tacka för svaret. Av svaret
skulle man kunna tro att det är lugn och ro, att sam-
hället gör allt som står i dess makt och att det inte
finns så stora problem kvar. Om man ser på verklighe-
ten är det ju tyvärr något annat.
Det är ett besvärligt problem och det finns inga
enkla lösningar. Jag vill dock uppmärksamma vissa
skeenden. Enligt dagstidningen har FN kommit med
en rapport som också uttrycker en förundran över
händelseutvecklingen här i Sverige. Man pekar på vad
som har hänt de senaste fem åren. FN ser också med
förundran på att vi inte förbjuder rasistiska organisa-
tioner.
Det är just de senaste fem åren man kan skönja en
utveckling. Det började med någon grupp som lade
ned en krans på Karl XII:s bemärkelsedag. Sedan har
det organiserats grupper. Det handlar inte längre om
en fårskock förvillade ungdomar, utan det handlar om
en organiserad ungdomsrörelse.
Dessa grupper har tidskrifter och musik att sprida
sitt budskap med. De anordnar offentliga konserter,
och det får de tillstånd till. Det är det som är så un-
derligt.
Det kommer nynazister från Tyskland och Dan-
mark som samlar sig till stora konserter här i Sverige.
De får eskort av polisen, vilket gör att de känner att
verksamheten är sanktionerad. Det blir resultatet,
även om syftet kanske var ett annat.
Om man ser på lagen verkar det som om man
skulle kunna ingripa mot detta. Yttrandefriheten får
begränsas vid förebyggande och beivrande av brott.
Det står i regeringsformen 2 kap. 13 §. Just musiken
och tidskrifterna borde man kunna stoppa. Det är ju
de som gör att rörelsen kan fortplantas och etableras.
De ungdomar som fastnar i en sådan här organisa-
tion har svårt att dra sig ur. Många har givit uppgift
om att de blir hotade till livet osv.
Skolan kan göra en del, står det i svaret. Det är det
säkert också många som gör. Men i verkligheten är
det ju så att man inte får ingripa mot symboler. En
rektor i Göteborg - i det område som jag kommer
från - ingrep ju nyligen. Det blev väldigt kontrover-
siellt. Alla rektorer i Göteborg samlades för att försö-
ka få ett likartat handlingssätt. De kom fram till att de
inte kunde införa förbud eftersom de inte ville hamna
i gränsdragningsfall. Jag tycker att det är skolans plikt
att sätta gränser. Det är hela tiden en undfallenhet som
kommer i dagen.
Ulf P. Lundgren hade samma inställning när han
talade i radio: Vi kan inte ingripa.
När det handlar om symboler för en organisation
som är så i grunden odemokratisk och uttalar hot,
tycker jag inte att det skulle vara någon svårighet att
göra det. Det är alla vuxnas skyldighet.
Man försöker i stället förlöjliga den åklagare som
anmält fall om uniform. Jag läste i tidningen att en
socialdemokrat hade blivit anmäld för att han eller
hon bar en jacka med en ros på ryggen. Det är ju att
förlöjliga. Alla vet vad det handlar om. Vi måste
klargöra vad som menas med uniform, nämligen att
det handlar om de symboler som historien visar gör
människor rädda.
Det är två saker som jag skulle vilja ha ändring på.
När det gäller poliseskort av nynazister har vi ett
aktuellt fall i Värmland där skyddade polisen nynazis-
ter och förde dem till den lokal som de hyrt. År 1993
var det i Göteborg 400 nynazister som blev eskortera-
de. 1994 var det 200, och 1995 var det 400 igen. Vi
skall inte tillåta det.
Däremot tycker jag att Laila Freivalds förslag om
närpolisen är bra. Det är precis så som vi vill att när-
polisen skall utformas. De skall tillsammans med
socialnämnden ha uppsökande verksamhet.
Lämna inte ungdomarna i fred. Sök upp dem. Det
är bättre att det anordnas platser där de kan vara och
där samhället verkligen ingriper och håller koll. De
får inte lämnas ensamma, och vi får inte ge dem in-
trycket att vi sanktionerar denna typ av verksamhet.