Herr talman! Justitieministern! Det är inte lätt att
gå upp i debatten efter det att så många av de viktiga
frågorna redan har berörts. Jag kommer därför att
lämna en hel del av det jag hade tänkt att säga därhän
för att vi inte skall dra ut på tiden genom att upprepa
oss.
Det jag vill ta upp i justitieministerns svar är att
justitieministern säger:" - - - att så gott som alla
uttryck för rasism och rasistisk verksamhet är krimi-
naliserade. - - - Eftersom bestämmelse sedan den 1
januari 1989 är tillämplig även i fall då rasistiska eller
liknande uttalanden sprids inom en förening har rasis-
tiska organisationer i praktiken fråntagits möjligheten
att verka." Det kan stämma, om man ser till lagens
bokstav. Men ser man till verkligheten märker man att
dessa organisationer har växt sig starka.
Jag bor i ett litet samhälle utanför Jönköping. I
övriga länet vet jag att det på fyra orter har flyttat in
män som kommer från Stockholm och Göteborg och
tillhör dessa organisationer. De har inte de riktigt
synliga attributen på samma sätt, utan de bygger sakta
upp sitt kontaktnät. Det gör de över hela Sverige, och
det gör de med våra ungdomar. Där måste givetvis vi
föräldrar och vi vuxna som finns i närheten reagera
aktivt.
Samtidigt kan jag slå på TV:n och se att ABF ger
stöd och hjälp till skinheads att bilda en organisation,
och kommunen går in med bidrag för att de skall
kunna skaffa sig en lokal. När man ser intervjuer med
dessa ungdomar har de hakkors, och de säger heil
Hitler. I intervjuer säger de att deras målsättning är att
rena Sverige. De vill att alla invandrare skall köras ut.
Allt detta byggs på. De skall ha dessa lokaler som en
utgångspunkt för att gå ut och slå ner folk.
Alla dessa uttalanden hör vi tyvärr gång på gång i
TV när dessa ungdomar intervjuas. Jag undrar: Vem
reagerar mot detta? Griper polisen in? Var har vi
åtalen, och var finns domstolarna? När det uppenbart
och tydligt bryts mot lagstiftningen använder vi inte
den lagstiftning vi har.
Just för de människor som blir utsatta är rädslan i
dag det största hotet, rädslan som gör att de inte vågar
gå ut. Vi kunde häromdagen läsa i tidningen om hur
två små barn blev hotade av en narkotikapåverkad
kvinna som viftade med kniv, kallade dem fula och
sade att de skulle åka tillbaka till hemlandet. Det var
små barn, och ingen vuxen människa ingrep för att
hjälpa dem. Det är den attityden som har börjat sprida
sig.
Alla dessa brott anmäls inte. Många ser åt andra
hållet. Därför är det viktigt att vårt polisväsende och
vårt domstolsväsende verkligen beivrar de här fallen.
Dessutom måste man följa upp lagstiftningen som
gäller diskriminering. När det gäller de fall där män-
niskor anmäler att de inte får komma in på krogar osv,
är det en ytterst liten andel som över huvud taget går
till åtal. Den lagstiftning vi har i dag fungerar inte.
Man utnyttjar inte det stora lagutrymme som ändå
finns.
Det är viktigt med signaler. Jag har varit mycket
tveksam till om man över huvud taget skall kriminali-
sera deltagande i dessa organisationer. Men jag börjar
känna att det kanske vore viktigt att ta en diskussion
om dessa frågor. Dåvarande justitiekanslern Hans
Stark lade fram ett förslag om kriminalisering av
deltagande i eller stöd till organisationer som ägnar
sig åt att förfölja invandrare med våld, olaga hot eller
olaga tvång. Det fanns en del bra i det förslaget och
som säkert efter en teknisk bearbetning kan genomfö-
ras.
Jag tycker att det är viktigt att de förslag som
Hans Stark lade fram tas upp ur byrålådan, att man
tittar på dem och att man tar en allvarlig debatt om
just detta är en väg att gå i stället för att vi kategoriskt
säger att kriminalisering är fel väg. Vi behöver lyfta
upp frågan och ha en ordentlig diskussion och debatt
kring den. Jag tror att det kanske kommer att vara en
nödvändig åtgärd att vidta.