Fru talman! Det här bör inte vara en diskussion om vare sig kollektivtrafik, kommunalpolitik eller landstingspolitik i Stockholm, för det sköter vi så bra där. Problemet är att ni har fört in en lokal och regional fråga i Sveriges riksdag och över huvudet på stockholmarna fattar beslut som stockholmarna borde få fatta själva.
Jag tycker att man i Stadshuset, i Kommunförbundet Stockholms län, Landstingshuset och så vidare borde få överlägga med varandra om i vilka former ett sådant här beslut, om det ska fattas över huvud taget, ska ske - om det ska vara en folkomröstning före eller efter, om det ska vara någonting som partierna går till val på, om det ska vara landstinget som fattar beslutet eller vilka former det ska ha. Men det rimliga är ju att ett sådant här beslut fattas av dem det berör och inte av helt andra människor på helt andra grunder. Dessutom belastar kostnaden för det hela alla skattebetalare i hela Sverige, men det genomförs så taffligt att man inte ens kan få in en rimlig liten andel.
När det gäller frågan om skatt eller avgift fick Hans Hoff det tidigare att låta som någon sorts semantik, men det är ju det som avgör just det här att det måste vara ett riksdagsbeslut. Om stockholmarna själva hade velat fatta det här beslutet hade det inte funnits några som helst hinder i vägen för att vi hade kunnat ge ett sådant bemyndigande genom att stifta någon sådan lag här i riksdagen. Vi har också lagt fram ett sådant förslag.
Jag tycker att det är en ganska orimlig hållning från Yvonne Ruwaida att säga att jag, Karin Pilsäter, som stockholmare som åker pendeltåg väl borde vara glad för det här. Nej, det är jag inte. Jag måste nämligen varje dag, varje morgon och varje kväll när jag hämtar mina barn på skolan, förklara för grannbarnen och deras föräldrar hur det kommer sig att vi här i riksdagen fattat beslut om att de ska bli övervakade och att vem som helst kan gå in på någon hemsida och kolla när de har rest in till stan och så vidare. De har ingen som helst förståelse för fördelen med någon extra tur på ett pendeltåg, som ändå alltid får stå i kö tack vare att det här i riksdagen är så att just getingmidjan, järnvägens kroppspulsåder,
den
ska stockholmarna delvis betala själva medan vartenda litet stickspår ute i landet betalas av alla skattebetalare.