Fru talman! Jag förstår att det inte är så lätt när man har varit borta från riksdagen ett tag. Låt mig lite grann påminna Gustav Fridolin om historien.
Miljöpartiet stödde den förra socialdemokratiska regeringen. Under den perioden fattades det 100 miljarder kronor till infrastrukturinvesteringar. Åsa Torstensson blev infrastrukturminister och fick ta över ett stort svart hål vad gäller infrastruktursatsningar. Det första vi fick göra var att investera i skötsel och underhåll på väg och järnväg, och vi fick också investera i ny väg och järnväg.
Gustav Fridolin slår sig för bröstet och säger att Miljöpartiet har varit duktigt på att hjälpa till i kollektivtrafikutbyggnaden. Så är inte fallet. Järnvägen var nedrustad. Vägarna var inte skötta på rätt sätt. Bussarna som skulle gå i kollektivtrafik kunde inte ta sig fram för att trängseln var för stor.
Det är vi som har fått rusta upp efter Miljöpartiet. Jag medger att vi inte är färdiga, men vi har tagit tag i upprustningen av den svenska infrastrukturen så att det ska vara möjligt för människor att ta sig fram.
Under denna period har vi satsat ytterligare 800 miljoner kronor på att rusta järnvägen. Ser vi att människors intresse för att åka kollektivt ökar ska politiken finnas där och investera framöver.
Jag tycker att Gustav Fridolin ska gå tillbaka till sina gamla kompisar och fråga: Varför satt ni uppe på läktaren? Varför såg ni inte till att göra dessa framtidsinvesteringar när ni hade makten och inflytandet? Varför behövdes det ett centerparti för att det skulle satsas på dessa infrastrukturinvesteringar? Varför blev detta möjligt först när Centerpartiet fick regeringsmakt? Fundera över det, Gustav Fridolin!
(Applåder)