Fru talman! Jag tänker hålla mig till några fler ra-
der i budgetpropositionen än tidigare.
Vänsterpartiet är i stort överens med regeringen
om inriktningen av den ekonomiska politiken. Vi är
överens om målet för statsskuldens stabilisering. Men
vi vill också den här gången ha en helhetsuppgörelse
om budgeten. Vi vill också ha en långsiktig uppgörel-
se eftersom vi är övertygade om att ett stabilt samar-
bete mellan regeringen och Vänsterpartiet, under hela
mandatperioden, kan ge just de fasta spelregler som
naturligtvis företag, men kanske framför allt enskilda
individer, behöver. Vi alla måste veta hur det skall bli
framöver med såväl barnbidrag och skatter som pen-
sioner. Vi alla måste kunna planera vår ekonomi.
Hoppande majoriteter i riksdagen skadar ekonomin
och förtroendet för riksdagen långsiktigt, även om det
tillfälligt kan rädda enskilda förslag.
Vi i Vänsterpartiet är därför beredda att återigen
sätta oss i samtal med regeringen för att söka kon-
struktiva lösningar. Vi tycker oss ha bra erfarenheter.
Kortsiktigt gäller det besparingarna inom familjepoli-
tiken. Men också mer långsiktiga framtidsfrågor
måste få sin lösning under mandatperioden. Jag tänker
då på arbetstidsfrågan och frågan om skatteväxling.
Långsiktigt måste vi nog diskutera ett nytt enhetligt
socialförsäkringssystem som är heltäckande, lättbe-
gripligt och hållbart.
Den viktigaste delen i budgeten gäller arbetslös-
hetsbekämpningen. Vi anser att målet måste sättas
högre; det bör vara närmare 5 % än 6 % år 1998. Vi
ser positivt på att vi fått gehör för en omläggning av
arbetsmarknadspolitiken, en omläggning som betyder
att vi går från passiva åtgärder till aktiva. Det är bra
att regeringen satsar på att få in arbetslösa i ordinarie
arbeten och i utbildning. Det är bra att långtidsarbets-
lösa prioriteras genom rekryteringsstöd och att nyan-
ställningar prioriteras genom reducering av de sociala
avgifterna. Naturligtvis finns det tveksamheter till
enskilda förslag, men inte heller vi i Vänsterpartiet
har hunnit läsa igenom allt.
Vi är fortfarande helt övertygade om att ekonomin
i stort och både arbetande och arbetslösa skulle ha
mycket att vinna på sex timmars arbetsdag. Vi ser
alltså fram emot den utredning som nu kommer.
De flesta nya jobben måste förmodligen skapas
inom den privata sektorn, men det är också nödvän-
digt att stödja kommunala arbeten. Över 40 000
kommunanställda är uppsagda och går på utbildning.
Vi har föreslagit ytterligare förstärkningar till den
kommunala sektorn genom en kommunakut för att
stoppa uppsägningar. Det handlar om att försvara
kvaliteten i verksamheterna och det handlar om att
försvara kvinnojobben - det är inte minst viktigt.
Vad vi i Vänsterpartiet nästan helt och hållet sak-
nar är satsningar på miljöområdet. Vi vill inte se någ-
ra som helst nedskärningar på vare sig miljöforskning,
stöd till miljön i Östeuropa, insatser för Östersjön,
avfallsforskning eller någonting annat. Tvärtom, Gö-
ran Persson, här behövs ökade satsningar! Vi vet att
sådana anslag skapar gröna jobb, något som vi alla
faktiskt vill ha.
Det positiva i budgeten är förslaget om 30 % för
miljöinvesteringar. Det är ett bra förslag. Det är också
ett "barn" av en av de överenskommelser som Väns-
terpartiet och regeringen träffade i höstas.
Sammanfattningsvis kan man säga att vi i Väns-
terpartiet i stort är eniga med regeringen om inrikt-
ningen men att vi anser att arbetslösheten måste ned
mer. Vi anser att fördelningspolitiken måste vara
skarpare. Det kräver ungefär 6,5 miljarder mer i
skatte- och avgiftshöjningar på höginkomsttagare,
banker osv. Kommunerna, skolan, omsorgen och
vården måste få ett ökat utrymme. Miljöprofilen
måste vara skarpare och det måste finnas fler konkreta
förslag för att främja jämställdheten. Det är litet dåligt
bevänt med det - jag riktar mig till jämställdhetsmi-
nistern som sitter här.
Vår signal från Vänsterpartiet till Göran Persson
och regeringen är helt klar: Undvik tuvhoppning! Låt
oss ta ett gemensamt helhetsgrepp, så kan vi klara
budgetförstärkningar med ytterligare 20 miljarder.
Detta, Per-Ola Eriksson, är inte fråga om något trå-
nande, utan det handlar om att vi faktiskt tycker att
valresultatet också skall omsättas i praktisk politik.
Det var Vänstern som vann valet. Väljarna har gett
sitt besked: Den borgerliga politiken var inte bra. Nu
vill man ha något annat. Tillsammans kan Vänsterns
partier också åstadkomma detta nödvändiga, som
innebär ordning på både finanserna och jobben.