Fru talman! Jag skall börja med att ge Roy Ottos-
son rätt på en punkt: Det är riktigt att Miljöpartiet lade
ned sina röster vid valet av statsminister. Men bäste
Roy Ottosson! Man kommer inte ifrån att Miljöpartiet
sade att det var bättre med en socialdemokratisk re-
gering inom exempelvis miljöområdet än med fyrpar-
tiregeringen.
Man hade stora förväntningar på socialdemokra-
terna och pekade under hela valrörelsen 1994 ut just
Ingvar Carlsson som en lämplig regeringsbildare. Nu
ser vi vad det var värt på miljöområdet. Vad säger
Miljöpartiet: Blev det bättre nu? Blev det en mera
reforminriktad miljöpolitik? Svaret är enligt mitt sätt
att se nej. Det tidigare så progressiva Miljödeparte-
mentet har nu reducerats till att bara syssla med ned-
dragningar och åtstramningar och att lägga miljöarbe-
tet i träda. Det var väl inte det som Roy Ottosson
önskade av en ny regering.
Göran Persson valde den enkla retoriken i sitt anfö-
rande. Det brukar ju Göran Persson ofta göra. Han
sade att vi var bittra, och han kallade kritiken av re-
geringens politik för bitterhet. Det där är för enkelt,
Göran Persson. I så fall var den tid då Göran Persson
satt i opposition överfylld av inte så litet socialdemo-
kratisk bitterhet.
Göran Persson försöker ge sken av att bara han har
förstått nödvändigheten av att få balans i statens fi-
nanser, hejda ökningen av statsskulden och att minska
låneberoendet. Den som är i skuld är inte fri, sade
Göran Persson. Jag säger inte emot Göran Persson på
den punkten. Men nu vill regeringen ge sig ut på den
internationella lånemarknaden och skuldsätta Sverige
- inte låna hemma utan låna mer utomlands.
Under slutet av 70-talet och början av 80-talet
hette det från Socialdemokraterna att Sverige inte
skulle göra sig beroende av de internationella banki-
rerna. Nu vill just Göran Persson att Sverige skall ta
hjälp av de internationella bankirerna. Det som enligt
Socialdemokraterna var fel förr är rätt nu. Det är
ibland svårt att hänga med.
Göran Persson har som finansminister ett viss in-
flytande inom banksektorn i Sverige. Jag vill åter-
komma till problemet med det höga ränteläget. Skat-
tebetalarna har genom de statliga insatserna deltagit i
arbetet med att rädda bl.a. Nordbanken. Tyvärr får
svenska folket betala för finanskrisen en gång till på
grund av det orimliga räntegapet i bankerna.
Nordbanken är i dag en frisk bank med en kapital-
täckningsgrad som är långt utöver erforderliga 8 %.
Enligt den senaste rörelserapporten från Nordbanken,
som omfattar januari till september 1994, redovisar
banken en kapitaltäckningsgrad på 11,3 % - vida
överlägset de enligt lagen erforderliga 8 %. Det vore
intressant om finansministern kunde beröra och redo-
göra för hur han ämnar utöva sitt statliga ägaransvar
för Nordbanken så att banken medverkar till att räntan
pressas ned. Ibland brukar Socialdemokraterna säga
att de statliga företagen skall föregå med gott exem-
pel. Vad vill Göran Persson göra åt detta viktiga om-
råde?
Göran Persson varnar för att de som nu protesterar
mot besparingar inte skall tas på allvar. Han avser
med andra ord barnfamiljerna och de arbetslösa ung-
domarna som nu saknar ekonomisk trygghet när den
allmänna arbetslöshetsförsäkringen avskaffas. Under
tiden 1991-1994 var Socialdemokraterna inte sena
med att livligt applådera de som demonstrerade mot
besparingar och försämringar, t.ex. a-kassan. Då hade
kritikerna och demonstranterna rätt. Nu har kritikerna
devalverats till lobbyister. Mamman och småbarns-
föräldern med två tre barn har blivit en lobbyist som
man inte skall ta hänsyn till när de springer i riksda-
gens korridorer.
I finansplanen på sidan 54 redovisar Göran Pers-
son för att just två trebarnsföräldrarna är de som
drabbas hårdast. Det är de som har svårast att få hus-
hållskassan att gå ihop.
Visst behövs det besparingar. Jag och vi från
Centerns sida inser vikten av och kommer självklart
att acceptera många av de besparingar som regeringen
har föreslagit. Men, Göran Persson, man skall inte
sätta in stöten mot de grupper som i dag har svårt att
få hushållskassan att gå ihop och att få pengarna att
räcka till.
Göran Persson har försökt att göra ett nummer av
min roll som vice ordförande i finansutskottet. Men
hans anföranden tidigare i dag har gått ut på att rege-
ringen skall få hjälp att få ordning på ekonomin. Hjälp
regeringen genom att ställa upp, och hjälp regeringen
att genomföra besparingar och att lägga fram alterna-
tiv. Denna vädjan om hjälp behöver Göran Persson.
Jag tror att den tidigare trånande vänsterpartistiska
Gudrun Schyman inte räcker till.