Fru talman! Sveriges ekonomi har fått ny kraft
och styrka. Det kommer nu att synas mer i kommu-
ner och landsting i och med de ökade skatteintäkterna
på ca 25 000 miljoner kronor under nästa år. Genom
att skatteinkomsterna utvecklas på ett positivt sätt
finns goda allmänna förutsättningar för kommuner
och landsting att tillgodose angelägna behov inom
skola, vård och omsorg. Lägg därtill nya friska stats-
bidragspengar. Tar vi beslutade och föreslagna till-
skott av de generella statsbidragen blir det, i förhål-
lande till 1996 års nivå, en höjning av statsbidragen
med 20 000 miljoner kronor enbart nästa år.
I sin bedömning av den kommunala ekonomins
utveckling de närmaste åren anger regeringen att
ökningen av skatteinkomsterna som följer av den
förbättrade ekonomiska utvecklingen samt de ökade
statsbidragen ger utrymme för en ökning av de kom-
munala konsumtionsutgifterna med i genomsnitt
drygt 1 % per år. Det är alltså en ökning med ca 4,8
miljarder kronor per år. Denna utveckling är mycket
välkommen och illustrerar enligt utskottet väl till-
växtens betydelse för den kommunala ekonomin.
Denna starkare ekonomi, med en god tillväxt, gör
att vi allt bättre kan värna välfärden och allt bättre
kan klara en bra utbildning, en god vård och en trygg
omsorg om barn och gamla. Det bästa sättet att ut-
veckla välfärden och att minska klyftorna i samhället
är att se till att fler människor har arbete. Vi har en
längre tid haft en sjunkande arbetslöshet och en sti-
gande sysselsättning. Detta börjar nu bli mer märk-
bart. Fler och fler människor känner själv någon eller
några som tidigare varit arbetslösa men som nu har
fått arbete. Vi vill också att vården och omsorgen ska
hålla hög en kvalitet. De brister som vi ser vill vi göra
något åt. Vi ska ha en värdig vård och omsorg för alla
som behöver den. Vi ska ha en skola med allra högsta
kvalitet för alla barn.
De uppföljningar som på regeringens uppdrag
gjordes under åren 1997 och 1998 om användningen
av de ökade statsbidragen visar att den allra största
delen använts till dessa prioriterade verksamheter.
Utskottet delar regeringens uppfattning att vården,
omsorgen och skolan även fortsättningsvis måste
komma i första rummet.
Om vi nu går till anslagen under budgetens ut-
giftsområde 25 så ser vi att de omfattar merparten av
statens utgifter för kommuner och landsting. Bidra-
gen lämnas främst i form av ett allmänt finansiellt
stöd till kommuner och landsting, men också i form
av bidrag för att åstadkomma likvärdiga ekonomiska
förutsättningar mellan de olika kommunerna och de
olika landstingen. Riksdagen har fastställt ramen till
97 667 miljoner kronor. Det är den största budget-
posten i statsbudgeten, numera betydligt större än
statsskuldsräntorna. Att den största budgetposten nu
går till för människor så angelägna områden som
skola, vård och omsorg i stället för att försvinna ned i
ett svart hål som räntebetalning på statsskulden visar
på den positiva ekonomiska utveckling som har skett.
Utskottet föreslår bifall till propositionens förslag
och avslag på motionerna från Moderata samlings-
partiet, Kristdemokraterna, Folkpartiet och Center-
partiet.
I budgetpropositionen föreslår regeringen att
löntagarna ska ges en skattereduktion under år 2000
som motsvarar 25 % av den allmänna pensionsavgif-
ten för beskattningsåret. Samtidigt föreslås att avdra-
get för egenavgiften vid den statliga och kommunala
beskattningen ska begränsas med 25 %. Genom den
begränsade avdragsrätten kommer kommunsektorns
skatteintäkter under år 2000 att öka med 4,8 miljarder
kronor. För att neutralisera denna effekt har regering-
en i sitt budgetalternativ föreslagit att det generella
statsbidraget - anslaget A1 - ska minskas med ett lika
stort belopp.
Samtliga borgerliga partier motsätter sig i sina
budgetalternativ regeringens skattesänkning. Utskot-
tet noterar alldeles särskilt att inget av partierna har
återtagit den av regeringen förordade bidragsminsk-
ningen eller på annat sätt kompenserat kommuner och
landsting för denna indragning. På grund därav har
samtliga fyra borgerliga partier 4,8 miljarder kronor
mindre till kommuner och landsting än vad man kan
utläsa av deras budgetalternativ.
Per Landgren, exempelvis, stod här och sade att
man nästa år har 1,1 miljarder mer till kommuner och
landsting än vad regeringen har. Per Landgren talar
inte sant. I stället har Per Landgren 3,7 miljarder
kronor mindre till vård, skola och omsorg. Då har jag
inte ens räknat med de andra hål som finns i kristde-
mokraternas budgetalternativ.
Moderaternas budgetalternativ innebär dramatiska
minskningar av skatteinkomsterna. Trots att man på
utgiftsområde 25 försöker kompensera kommunerna
för detta bortfall blir den sammantagna effekten av de
moderata förslagen att resurserna krymper för kom-
muner och landsting. Dessutom är de skattesänkning-
arna så stora att utskottet anser att de är fullständigt
oacceptabla ur fördelningspolitisk synpunkt.
I kristdemokraternas budgetalternativ föreslås
skattesänkningar som påverkar de kommunala skat-
teintäkterna med betydande belopp. De kommunala
inkomsterna beräknas minska med ca 17 miljarder
kronor år 2000. För detta bortfall ska kommuner och
landsting kompenseras fullt ut enligt kd. Men även
med en kristdemokratisk politik kommer kommuner
och landsting sammantaget att få betydligt sämre
möjligheter att tillgodose de ökande behoven av inte
minst vård och omsorg.
Även om en betydlig förbättring av kommunsek-
torns ekonomi i stort kan förutses för de närmaste
åren är utskottet väl medvetet om att vissa kommuner
och landsting under en övergångsperiod kommer att
ha en svår ekonomisk situation. Utskottet delar därför
regeringens bedömning att det behövs särskilda me-
del för att bl.a. stödja kommuner med övermäktiga
åtaganden för boendet. När Moderaterna, Centerpar-
tiet och Folkpartiet föreslår att anslaget A2 ska av-
skaffas - där försvinner i en hast 1 000 miljoner kro-
nor från kommunerna - så föreslår de också sämre
villkor för medborgarna i många kommuner.
Utskottet kan i likhet med regeringen konstatera
att det finns ett antal kommuner och landsting som till
följd av främst strukturella orsaker har hamnat i en
särskilt svår ekonomisk situation och därför har svå-
righeter att klara balanskravet. Dessa problem kan
inte lösas på kort sikt inom ramen för det kommunala
utjämningssystemet. Det är därför det behövs medel
för särskilt stöd.
För att bedöma behovet av stöd och vilka villkor
som ska ställas måste en individuell prövning göras i
varje enskilt fall. Beredningen av ansökningarna
kommer att göras av den av regeringen inrättade
Kommundelegationen. Jag måste säga till Bijan Fa-
himi, som talar om något som är permanent, att
Kommundelegationen ska upphöra i juli 2000. Mer
permanent är den inte.
Utskottet tillbakavisar det som påstås i motioner-
na från Moderaterna och Folkpartiet om en slumpar-
tad och godtycklig bidragsgivning. Grunderna för
bidragsgivningen finns klart fastlagda i delegationens
direktiv.
Att Moderaterna och Folkpartiet vill ta bort ansla-
get förvånar mig egentligen inte så mycket, men Lena
Eks och Centerns uppfattning förvånar mig desto
mer. Det behövs ingen akutmottagning, enligt Lena
Ek. Då har hon döpt om Kommundelegationen. Men
varför vill Lena Ek slänga ut barnet med badvattnet? I
stället ska vi tydligen vänta på den digitala allemans-
rätten, och annat. Det är bra. Men under tiden skadas
den sociala välfärden, Lena Ek. Varför inte ge hjälp
när det behövs, så att de som är sämst ställda klarar
sig och kan få nytta av det som på längre sikt ger
bättre förutsättningar för de berörda kommunerna?
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen skall
bemyndiga regeringen att försälja aktier i Haninge
Holding AB. Blir det överskott från avvecklingen av
fastigheter i Haninge Bostäder AB ska det redovisas
mot anslaget A2 Bidrag till särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting.
Riksdagen beslöt våren 1995 om ett särskilt bi-
drag på ca 905 miljoner kronor till Haninge kommun
för att dels lösa kvarvarande skulder i Bostadsstiftel-
sen Haningehem, dels ändra villkoren i ett befintligt
statligt lån till kommunen. Insatserna finansierades
med medel som år 1995 annars skulle ställts till
kommunsektorns förfogande.
Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet
vill inte att ett eventuellt överskott ska föras över mot
A2-anslaget. De påstår att det skulle vara ett brott mot
bestämmelserna i budgetlagen. I stället tycker de att
den försäljningslikvid som kan uppkomma bör redo-
visas mot en inkomsttitel på statsbudgeten.
Jag skulle bara vilja påminna om att både Folk-
partiet och Kristdemokraterna själva använder denna
teknik i sina budgetmotioner, så de kanske skulle
fundera lite. Kritiken faller lika mycket på dem.
Utskottet tycker att det är bra att den ekonomiska
konstruktion av Haninge kommun som staten med-
verkat till har varit framgångsrik. Utskottet konstate-
rar att regeringen med de i propositionen föreslagna
åtgärderna fullföljer de utfästelser som gjordes år
1995 i samband med att beslutet togs om särskilda
insatser för Haninge kommun. Riksdagen har enligt
lagen om statsbudgeten möjlighet att göra avsteg från
principen att försäljningsinkomster ska redovisas mot
en inkomsttitel. Enligt förarbetena till lagen är det i så
fall lämpligt att detta ges till känna i samband med att
beslutet om försäljning fattas. Med hänsyn till att
bidraget till Haninge kommun ursprungligen finansie-
rades av kommunsektorn är det enligt utskottet natur-
ligt att det återförs dit. Något brott mot budgetlagen
är det alltså inte frågan om.
Marietta de Pourbaix-Lundin var kommunalråd i
Haninge då vi i finansutskottet diskuterade hur vi
skulle lösa Haninges problem. Jag undrar om Lennart
Hedquist inte kan fråga sin partivän om hon inte var
nöjd med att regering och riksdag hjälpte till för att ge
Haninge möjlighet att på ett bra sätt klara ut svårig-
heterna - detta med anledning av att Lennart Hed-
quist och moderaterna inte anser att kommuner som i
dag har en särskilt svår ekonomisk situation ska kun-
na få hjälp.
Fru talman! Detta betänkande tar också upp ett
antal andra kommunalekonomiska frågor som förts
fram i motioner under den allmänna motionstiden.
Det är framför allt frågor som berör bidrags- och
utjämningssystemet samt utformningen av inkomst-
och kostnadsutjämningen.
Utskottet vill erinra om att riksdagen så sent som
den 14 juni i år beslutade om vissa förändringar i
utjämningssystemet för kommuner och landsting. De
beslutade förändringarna gäller från nästa år. Riksda-
gen ställde sig då ånyo bakom de grundläggande
principerna för 1995 års beslut om ett nytt utjäm-
ningssystem fr.o.m. år 1996. Det innebär bl.a. att det
grundläggande syftet med systemet även fortsätt-
ningsvis ska vara att skapa likvärdiga ekonomiska
förutsättningar för kommuner respektive landsting.
Såväl regeringen som utskottet har betonat att detta
förutsätter en långtgående utjämning av såväl skatte-
kraft som strukturellt betingade kostnadsskillnader.
Utskottet vill slå fast att det inte är aktuellt att göra
någon omprövning av de grundläggande principer
som det nuvarande utjämningssystemet vilar på och
som har ett brett stöd både i den kommunala världen
och i riksdagen.
Regeringen har tillkallat en särskild delegation för
att följa upp och utvärdera delar av utjämningssys-
temet. Enligt direktiven är en viktig fråga den eventu-
ella målkonflikt som kan finnas mellan å ena sidan en
långtgående utjämning av de kommunala skattein-
komsterna och å andra sidan incitament för kommu-
ner och landsting att befrämja sysselsättning och
tillväxt. Med förtur ska man dessutom behandla be-
folkningsförändringarnas konsekvenser för den
kommunala verksamheten och ekonomin samt frågan
om huruvida merkostnaderna för hälso- och sjukvård
i storstadsregioner och glesbygd beaktas på rimligt
sätt.
Regeringen har även tillsatt en expertgrupp med
uppgift att undersöka möjligheterna att förenkla sys-
temet och göra det mer stabilt.
Med hänvisning till att frågor som tas upp i mo-
tionerna behandlas i den särskilda delegationen samt i
expertgruppen föreslår utskottet att motionerna av-
styrks.
I de moderata motionerna fortsätter moderaterna
med sitt mantra om att skatteutjämningssystemet
skulle strida mot grundlagen. Om moderaterna verk-
ligen menar allvar med att det strider mot grundlagen
borde de kräva att det ska rivas upp och avskaffas så
snart som möjligt. Vi hade en lång debatt om detta
den 14 juni i år. Moderaterna är inte trovärdiga i
denna fråga.
Jag skulle vilja säga till moderaterna: Sluta att
misstolka och missbruka grundlagen! Tillstå i stället
att ni ogillar själva tanken på en långtgående utjäm-
ning och solidaritet kommunerna emellan och argu-
mentera utifrån det i stället!
Jag vill säga något kort till Per Landgren och Bi-
jan Fahimi, som var så emot maxtaxa. Per Landgren
talade om maxtaxan som enbart teknisk och glömde
bort att maxtaxan är till för barnen och för föräldrar-
na, så att man ska ha en bra barnomsorg när man
arbetar.
Det har precis kommit en rapport från OECD där
man har granskat svensk förskoleverksamhet. Man
talar i mycket positiva ordalag, och man säger att den
kännetecknas av stor mångfald och variationsrike-
dom, att det finns en mängd former och inriktningar
som är anpassade till barnens och familjernas behov.
Det finns en balans mellan individen och kollektivet i
barnomsorgen, tycker OECD-gruppen. Men efter allt
detta positiva säger man också att det finns vissa
svagheter i det svenska systemet, och det är t.ex. att
avgifterna skiljer sig för mycket åt mellan kommu-
nerna. Det är inte rättvist med så stora skillnader,
anser OECD, som också ifrågasätter om alla familjer
har råd att betala avgift i vissa kommuner. Just i den
här delen är Socialdemokraterna och OECD överens.
Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till hemstäl-
lan i finansutskottets betänkande i alla dess delar samt
avslag på reservationerna.