Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 1, vilket jag glömde att göra i mitt anfö-
rande.
Ibland känns det ganska förhoppningsfullt att de-
battera, i alla fall när man kan stämma in i en hel del
men också när man kan rätta till en del missförstånd
som kanske ligger bakom just oenighet.
Fru talman! När det gäller just utjämningssystem-
et sade statsrådet att ett långtgående utjämningssys-
tem är en förutsättning för kommunal självstyrelse.
Förutom att man där kan lägga till att det naturligtvis
är viktigt med skattebasernas utveckling i sig, kan jag
hålla med om att utjämningssystemet är en viktig
förutsättning.
Men problemet enligt oss är att det är en inom-
kommunal utjämning. Alltså utifrån mitt resonemang
om kommunal självstyrelse och naturliga gemenska-
per ska det ju vara den överordnade, i detta fall ge-
menskapen staten, som går in och gör utjämningen.
Man ska inte ta pengar från den ena kommunen, låt
vara att det sker tekniskt korrekt nu, och föra över till
den andra. Det är ju det som går emot såväl grundla-
gens intention om den kommunala självstyrelsen som
lokaliseringsprincipen och den kommunala beskatt-
ningsrätten, att man lyfter skatt för verksamhet i den
egna kommunen eller i det egna landstinget eller
något liknande.
Att en framgångsrik ekonomisk politik är en för-
utsättning för vård och omsorg är vi ju ense om, och
då kan jag, fru talman, bara beklaga att minister Löv-
dén samarbetar med partier som inte fullt ut erkänner
detta och är tillväxtvänliga utan som faktiskt gång
efter gång bromsar just den tillväxt som kommuner
och regioner behöver.
När det gäller det politiska ansvaret för Stockholm
och Västra Götaland, kan jag i alla fall tala för Västra
Götaland i den meningen att situationen där ju är
parlamentariskt komplicerad. Det vittnar ju bl.a. det
faktum om att en socialdemokratiskt ledd majoritet
föll efter bara någon dag. Sedan ärvde den nu sittande
majoriteten 1 miljard i underskott. Det kanske inte är
dags att käbbla om det, men visst är det komplicerat.