Fru talman! Jag blev en halv minut försenad till
den här debatten, och det gör att de moderata syn-
punkterna kan föras fram först nu. Låt mig börja med
att yrka bifall till reservation 2 under mom. 2. Vi
moderater står naturligtvis också bakom samtliga
övriga av våra reservationer.
Låt mig dessutom omedelbart vända mig till Matz
Hammarström, som säger att det har skapats ett ut-
rymme för skattesänkningar genom ökningen av
skatteinkomster. Man skulle kunna tro att det finns ett
sådant utrymme, och det gör det också på många håll,
men situationen är ju i stället den att socialdemokra-
tiskt styrda kommuner och landsting trots de gynn-
samma förutsättningarna har passat på tillfället att
höja skatten.
Statsrådet Lövdén sade här i våras när spärren mot
kommunala skattehöjningar släpptes att det kanske
skulle bli något enstaka landsting och ett fåtal kom-
muner som skulle komma att höja skatten. Vi kan nu
se i facit att mängder av kommuner och även ett för-
hållandevis stort antal landsting har höjt skatten. De
har då tagit tillbaka det utrymme som staten skapade
genom den skattesänkning som har skett genom be-
slut här i kammaren.
Jag skulle vilja fråga Sonia Karlsson - statsrådet
Lövdén är inte kvar - hur regeringspartiet ser på
dessa kommunala skattehöjningar i det land som har
världens högsta skattetryck.
Det ämne som vi diskuterar i dag handlar i väldigt
hög grad också om det groteskt tillväxtfientliga och
grundlagsvidriga utjämningssystem som vi har för
kommuner och landsting. Det är bisarrt att vi ska
fortsätta att leva med det systemet. Alltfler, nu inte
minst ekonomijournalister, börjar få upp ögonen för
dess mycket konstiga verkningar.
Man kan i dag fråga sig om det är någon som för-
svarar marginalskatter för privatpersoner, om de
skulle uppgå till mellan 96 % och 103 %. Det gör väl
numera inte ens Vänsterpartiet. Dagens inomkommu-
nala utjämningssystem är ju så uppbyggt att kommu-
ner och landsting har precis de förutsättningarna.
Även en kommun med mycket låg skattekraft som
vidtar egna åtgärder som leder till en höjning av
skattekraften får se i stort sett hela den extra ökningen
konfiskerad.
Det här problemet gäller inte bara pomperipos-
saeffekten, som innebär att man tar över 100 % av
inkomstökningen, utan det skapas också lika orimliga
marginaleffekter om ca 95 %. Med ett sådant system
ger man inga incitament för kommunerna att själva ta
sig ur en besvärlig situation. Det är klart att det i nästa
skede leder till att det behövs en kommunakut. Den
orimliga kommunakut som man nu har inrättat leder
ju typiskt nog också till att de kommuner som har
tagit tag i sin situation får avslag på sin bidragsansö-
kan, medan de kommuner som fortfarande har en
besvärlig situation på grund av att de inte har tagit tag
i den får anslag.
Jag tycker att det var ett typiskt yttrande från ett
socialdemokratiskt kommunalråd i en kommun som
drabbats mycket hårt av det kommunala utjämnings-
systemet. Han sade ungefär så här: Jag är så oerhört
trött på att hela tiden som kommunalman bidra till
dem som det påstås vara synd om. Jag tycker att vi
har skapat ett kommunalt system i det här landet som
har tagit bort framtidstron och som är så oerhört till-
växtfientligt att jag är rädd för att vi kommer att få en
kris i rekryteringen av kommunala förtroendevalda
om det ska fortgå på det här sättet.