Fru talman! En mycket viktig del av välfärden or-
ganiseras och finansieras av kommuner och landsting.
Hur kommunerna sköter denna verksamhet är av
avgörande betydelse för medborgarnas välstånd.
Riksdagens vänstermajoritet har redan fastställt ra-
marna för olika utgiftsområden och beräkningar av
statens inkomster år 2000 och lagt fram förslag för
preliminära utgiftstak för år 2001 och år 2002.
Vi har lagt fram våra förslag till inriktning av den
ekonomiska politiken i vår parti- och kommittémo-
tion. När riksdagens majoritet har valt en annan rikt-
ning redovisar vi våra synpunkter på utgiftsområde
25 genom ett särskilt yttrande.
Folkpartiet har under de senaste åren inte haft nå-
gon avvikande bedömning från regeringen vad gäller
de totala behoven av statsbidragen till kommunerna.
Hade vårt förslag beträffande samverkan mellan för-
säkringskassor och landstingen genomförts hade
ytterligare resurser skjutits till denna sektor.
Till skillnad från regeringen och dess stödpartier
ser vi inte kommunernas ekonomiska utveckling som
en fråga om enbart bidrag och utjämning. Kommu-
nernas ekonomiska ställning beror också på skattein-
täkternas utveckling men också effektiviteten av den
kommunala verksamheten.
Mellan 1991 och 1994, trots de besvärliga makro-
ekonomiska förhållanden som rådde, steg kommun-
sektorns produktivitet med 15 %. Vi har kunnat kon-
statera att denna utveckling avstannat sedan 1994.
Politiken har i alltför stor utsträckning varit fokuserad
till bidrag från staten och till utjämningsfrågor.
Kommunernas ekonomi handlar enligt Folkparti-
ets mening inte enbart om hur stora summor som kan
disponeras. Kommunerna måste göra rätt saker och
på rätt sätt. Det handlar om effektiv upphandling,
koncentration till kärnverksamhet och mångfald och
konsumentorientering inom den kommunala verk-
samheten.
Regeringen har på olika sätt försvårat för kommu-
nerna och landstingen att bedriva sin verksamhet i
nya former. Ett stopp för försäljning av kommunala
bostadsbolag, försvårande av start av friskolor och
planer på förbud mot privata entreprenörer inom
sjukvården är några flagranta exempel på ideologiskt
betingade ingrepp i kommunernas förnyelsearbete.
Folkpartiet har vid olika tillfällen sagt nej till bo-
stadsbolagsakut och till en allmän kommunakut. I
budgeten öronmärks återigen pengar för sådan verk-
samhet. En modell med en permanent inrättad akut-
mottagning ger helt fel signaler. Tonvikten på riksda-
gens arbete måste ligga i att skapa rimliga generella
förutsättningar genom ett fungerande utjämningssys-
tem. De kommunala förlustbostadsbolagen får inte
rekonstrueras för fortsatt underskottsdrift. Vi säger
därför nej till de anslag som finns för dessa ändamål.
Det är orimligt att kommuner som har långsiktiga
strukturella problem utan generella regler får pengar
från staten.
Regeringen anför att vissa av kommunernas
strukturella problem inte kan fångas av utjämnings-
systemet. Därför ska de få särskilda anslag. Detta, fru
talman, anser vi vara fel. De strukturella faktorerna
fångas i systemet, och övriga faktorer ska kommu-
nerna ta ansvar för gentemot sina väljare.
Vi har alla talat om marknadsekonomi och plane-
konomi. Men, fru talman, det växer fram ett nytt
ekonomiskt system tack vare den socialdemokratiska
regeringen. Det är projektekonomi. Den socialdemo-
kratiska regeringen har genom åren alltmer fokuserat
på olika typer av projektbidrag till de kommunala
verksamheterna. Vidare har man använt olika typer
av förhandlingslösningar för att ge stöd till vissa
specifika verksamheter och aktiviteter. Låt oss utöver
bostadsakut och kommunakut nämna de lokala in-
vesteringsprogrammen och den s.k. storstadspengen.
Denna framväxt av projektekonomi säger vi i Folk-
partiet liberalerna nej till.
Folkpartiet har sedan länge varit anhängare av en-
hetliga dagisavgifter. Det minskar enligt vår mening
marginaleffekterna för barnfamiljerna och inte minst
låginkomsttagarna. Det är dock en fråga som måste
avgöras på det lokala planet. Dagistaxornas storlek är
ingen fråga för riksdagen.
En viktig förutsättning för att kommunerna ska
kunna erbjuda sina invånare en god service och att
människor ska få samma möjligheter att erhålla
grundläggande kommunfinansierad service är ett
vettigt utjämningssystem. Ett långtgående och felak-
tigt utformat utjämningssystem undergräver det
kommunala självstyret och tar bort viktiga ekonomis-
ka incitament från kommunerna. Vissa kommuner har
med nuvarande system marginaleffekter som är större
än 100 %. Detta missförhållande måste rättas till med
hjälp av en sänkning av utjämningsgraden.
Systemet för kostnads- och inkomstutjämningen
är oöverskådligt, och för den enskilda kommunen kan
slutresultatet bli starkt beroende av hur en viss en-
skild faktor faller ut. Folkpartiet efterlyser ett nytt
system där utjämningen grundas på strukturella fakto-
rer. Både kostnader och inkomster ska beaktas. Detta
är viktigt inte minst för storstadsregionerna som har
både en stark skattebas men också stora kostnader.
Folkpartiet utvecklar sitt resonemang om ett ut-
jämningssystem som balanserar det kommunala
självstyret med medborgarnas rätt till likvärdiga vill-
kor till kommunal service i motion Fi610. Jag yrkar
bifall till yrkande nr 5 i motionen samt till reservation
4.
Kommunerna bär en orimlig börda för socialbi-
dragskostnaderna. Den viktigaste faktorn som påver-
kar socialbidragskostnaderna är arbetsmarknadsläget
som påverkas av regeringens, inte kommunernas,
politik. Olika beräkningar visar att ungefär hälften av
socialbidragskostnaden orsakas av arbetslösheten.
Samtidigt ingår socialbidragen i kommunernas
grundläggande åtaganden enligt socialtjänstlagen.
Därför är det rimligt att staten och kommunerna delar
på kostnadsansvaret för socialbidragen.
Fru talman! Det finns över 1 500 kommunala bo-
lag i Sverige. I bolagen satsas skattebetalarnas pengar
på alla möjliga verksamheter, skidliftar, tvätterier,
restauranger, solarier, gym och andra typer av verk-
samheter. Vi är motståndare till kommunala bolag
och vill minska dem kraftigt och på sikt avveckla
dem. Avvecklingen bör ske genom att bolagen säljs
till privata aktörer, läggs ned eller att verksamheten
återgår till förvaltningsform. En del av det kommu-
nala bostadsbeståndet kan behöva finnas kvar för att
säkerställa att en god social bostadspolitik upprätt-
hålls.
För några år sedan kom den senaste modeflugan
in i den kommunala bostadssfären, nämligen hol-
dingbolag och koncernbildning. Kommunerna för helt
enkelt samman alla sina bolag i en koncern. Det inne-
bär att vinster i ett bolag kan överföras till ett förlust-
bolag och därmed kan statsskatt undvikas. Av den
anledningen efterlyser Folkpartiet i motion K352,
yrkande 2, ytterligare en lagstiftning beträffande
kommunerna och de kommunala företag som berörs
av detta. Utskottsmajoriteten avstyrker, trots sin djupa
kärlek för skatten, motionen. Tydligen är skatteplane-
ring okej om det sker inom den offentliga sektorn.
Med anledning av detta vill jag yrka bifall till re-
servation 9.