Fru talman! Jag försökte i mitt inlägg göra en
översikt över en möjlig grund för att slå fast den
kommunala självstyrelsen och också att motivera den
mer rättsfilosofiskt. Jag tog upp ett antal exempel där
jag försökte visa hur den sittande regeringen inte
respekterar den kommunala självstyrelsen; jag angrep
inte för angripandets skull.
Jag vill gärna från majoritetens sida - säkert från
ministern - höra vad ni grundar den kommunala
självstyrelsen på.
Jag tog upp exempel just på hur kommunsektorn
instrumentaliseras. När det går dåligt är det som ett
dragspel som man trycker ihop. När det går något
bättre, även om det inte är fullt så ljust som Sonia
Karlsson tecknar, släpper man efter. Det kan också
gälla balanskravet i relation till de ekonomiska möj-
ligheter som man skapar eller undanhåller från kom-
munsektorn när det gäller att tåla tillfälliga påfrest-
ningar. Det gällde också maxtaxan. Det är just ett
exempel på hur staten ger sig in och bestämmer på
den kommunala nivån och, enligt min mening, bryter
mot den kommunala självstyrelsen. Jag nämnde ock-
så ett antal andra exempel.
Visst kan vi diskutera vad som är bäst för barnen
när det gäller maxtaxan. Jag tror att valfrihet är bäst
för familjen. Jag skulle aldrig drömma om att sitta i
denna församling och lagstifta om hur familjer över
hela vårt land ska organisera sin barnomsorg eller att,
som kommunerna gör, styra subventioner kommunalt
för en viss barnomsorgsform. Man kan inte säga
generellt att det är bäst för barnen. Sedan är det na-
turligtvis bra för människor om de får betala så lite
som möjligt för barnomsorgen. Men jag tycker nog
att barnomsorgen ska få kosta vad den kostar. Fast det
är en inställning som man kan diskutera.