Fru talman! Anförandena spretar lite här. Vi tar
upp hjärtefrågor och lägger betoningen där.
Jag vill för Miljöpartiets räkning än en gång starkt
markera vår uppfattning om buggning eller hemlig
teknisk avlyssning. Vi vill alltså inte införa buggning
som nytt tvångsmedel i Sverige.
Vi vill att den beredning som pågår i Justitiede-
partementet av Buggningsutredningens betänkande,
som också har remissbehandlats, skall avbrytas så att
inga lagförslag presenteras för denna riksdag.
Avstyrker gör bl.a. också Justitiekanslern, Justi-
tieombudsmannen, Datainspektionen och Advokat-
samfundet plus flera andra remissinstanser.
Varför är då detta en så viktig fråga för Miljöpar-
tiet, och varför avstyrker vi? Jo, vi är mycket rädda
för vad det kommer att innebära för den enskilde när
samhället hela tiden inför nya tvångsmedel och nya
register.
Den kunskap som framkom när fakta presentera-
des om IB, SÄPO och de politiska partiernas involve-
ring i spaning, rapportering och registrering av miss-
tänka kommunister borde leda till eftertanke. Det har
den gjort nu. Det är mycket glädjande att Moderater-
nas långa reservation också biträds av Folkpartiet och
Kristdemokraterna.
Det är en ganska hastig omsvängning. Till betän-
kandet har också fogats tre motioner från Moderater-
na. En av dem vill införa buggning genast, precis som
teleövervakning och telefonavlyssning. Två motioner
gör restriktioner och vill ha detta just vid grövre brott.
Men jag tycker att det är bra att man kan ta till sig
debatten. Det är bra att man kan ändra sig och införa
de här restriktionerna. Det har också framkommit att
man vill ha ett samlat grepp. Det har ju faktiskt Mil-
jöpartiet begärt ända sedan 1996. Då hade vi ett yr-
kande när vi lade fram budgetmotionen om att det var
mycket angeläget att ta ett samlat grepp.
Vi såg ju vad som hände i och med EU-inträdet.
Vi såg hur dessa register kom över oss. Vi bara bi-
trädde dem via konventioner. Det var Europol,
Schengen och ändring av vårt eget polisregister. Det
har vi fått anledning att ifrågasätta.
Risken för obehörig användning i olika avseenden
ökar med antalet nya register och tvångsmedel.
Buggning innebär att inte endast brottslingar utan alla
som vistas i samma lokal avlyssnas. Vad som skall
ske med överskottsinformationen har inte utretts.
Om polisen ges ökade möjligheter att arbeta i det
fördolda kan också tilltron till polisen minska. Den
kan minska om man får ökade möjligheter att arbeta
hemligt utan den öppna och civila prägel under de-
mokratisk kontroll som Miljöpartiet omhuldar.
Vi ifrågasätter även effektiviteten. Buggning är en
mycket resurskrävande metod. Det kommer inte att
leda till någon väsentligt högre uppklaringsprocent
enligt utredningens egen prognos. Ny teknikutveck-
ling på övervakningsområdet gör att den demokratis-
ka kontrollen och insynen blir svår att upprätthålla.
I EU är ministrarna i slutfasen av att godkänna ett
avtal om ömsesidigt bistånd i brottmål. Stötestenen är
anslutningen till Echelon, ett globalt satellitbaserat
teleövervakningssystem. Flera miljoner elektroniska
meddelanden, telefonsamtal, fax eller e-post kan
avlyssnas eller avläsas med hjälp av markantenner
som sätts upp i länderna eller via land- och sjökablar.
Buggning kan nu ske med hjälp av fjärrstyrning
där en operatör kan övervaka flera rum från vilken
plats som helst i världen. Det går att avlyssna samtal
som äger rum över en kilometer bort med hjälp av
paraboliska mikrofoner. Laserversionen kan avlyssna
samtal genom stängda fönster när de som samtalar är
inom räckhåll.
Medvetenheten om att det blivit lättare att avlyss-
na och övervaka människor i olika situationer måste
öka. Tekniken går med rasande fart. Stora värden
äventyras om samhället av olika skäl ständigt flyttar
fram sin toleransgräns vad gäller tvångsmedel.
Det pratas nu i den senaste debatten om krypte-
ringsmaterial. Det har blivit så lätt att avlyssna män-
niskor att man skall införa kryptering. Det finns tyd-
ligen ett motstånd mot att göra det. Det skulle ju
också innebära att polisen inte kan avlyssna som man
tidigare har gjort därför att det finns krypteringsan-
läggningar som också brottslingar kan använda. Så
visst, vi står inför ett stort dilemma.
Jag är mycket orolig för att utvecklingen till slut
går så långt att vi inte kan göra något åt det. Det
skulle ju vara väldigt skrämmande.
Jag skulle vilja rikta mig till socialdemokraterna.
Jag hoppas att också de tar åt sig av debatten och
besinnar sig när det gäller buggningsförslaget. Det
finns tydligen nu en svängning som jag mycket tack-
samt noterar. Det visas i en reservation från de bor-
gerliga att först skall vi ha en total utredning, och
sedan kommer det andra steg. Det har ju förändrats
mycket den senaste tiden.
När det gäller den andra diskussionen som har
förts här om vittnen och målsägande är vi absolut inte
oeniga som har framförts. Det är ett mycket angeläget
område även för Miljöpartiet. Vi har ju diskuterat
dessa frågor förut. Anledningen till att vi inte har
reserverat oss är att det pågår arbete med ekonomiskt
stöd till vittnen så att de inte skall förlora på att vittna.
Dessutom pågår Brottsofferutredningen som tar upp
de här frågorna. Det kommer, enligt vad vi har fått
erfara, en sådan proposition till hösten. Jag kommer
att återkomma i de här frågorna om inte regeringen
kommer med de förslag som vi alla tycker borde
införas.
Siw Persson tar upp ett övergripande problem.
Det handlar om att grova brottslingar hotar människor
och att det behövs mer polishjälp. Javisst, men det är
kanske inte bara poliser som kan skydda från över-
grepp, utan det är ju totalt i samhället ett problem för
alla. Det är ett mycket svårare problem. Det vi kan
göra här är att se till att domstolarna har rum, bemöter
vittnena och att de får schyst ersättning. Det är vad vi
kan göra här. Men det andra är också ett viktigt pro-
blem som vi hoppas inte kommer att breda ut sig
ännu mer.
Slutligen, fru talman, skulle jag vilja kommentera
Anders G Högmark och hans ofta återkommande
mantra om det allmänna rättsmedvetandet. Det kan
man väl inte bara syfta på i alla olika frågor med
sådan övertygelse, som Anders G Högmark gör. BRÅ
har studerat detta: Vad är det allmänna rättsmedve-
tandet? Finns det något sådant? Utredaren kommer
fram till att det är ganska tvivelaktigt om man kan
referera till ett sådant med emfas och säga att det är
så folk tycker i allmänhet. Man skall nog ta varligt på
det begreppet, är min slutsats.
(forts.)
Välkomsthälsning