Fru talman! Jag måste säga att jag reagerade mot
historiebeskrivningen, men jag tänker inte lägga ned
något större arbete på den. Vi i Folkpartiet lägger
aldrig ned mycket tid på att tala om vem som var
först, bäst, störst eller vackrast, utan vi försöker få ett
så bra slutresultat som möjligt.
Jag hoppas att vi kan komma överens, Kia Andre-
asson, om att det när det gäller bl.a. buggningen är
viktigt att vi får ett så bra beslut som möjligt för dem
som är för den, om nu Kia Andreasson ändrar sig.
Vi har faktiskt i Folkpartiet precis som i andra
partier diskuterat ja eller nej till buggning. Om man
bestämmer sig för buggning, kommer man fram till
frågan vad man skall lägga in i detta.
Det brukar inte vara så att Kia Andreasson tror på
mig, och därför bör hon titta i rullorna. Jag är nämli-
gen för EU, och i det sammanhanget ändras tonen,
eftersom allt ont kommer från EU. Men jag tror att
Kia Andreasson är överens med mig om att krimina-
liteten inte känner några gränser.
Jag vill fråga Kia Andreasson om EU, där nu 15
länder i ett samlat grepp skall försöka klara av myck-
et av den kriminalitet som faktiskt finns. Är det fel av
EU att samarbeta också inom det området?
När det gäller grova brott gav jag ett exempel av
många på hur människor blir utsatta för sådan brotts-
lighet. Jag hoppades att Kia Andreasson insåg att jag
tog det här exemplet för att visa att det inte spelar
någon roll hur bra det är ställt i domstolarna, om det
inte fungerar hos åklagarna och framför allt inte inom
polisen. Om det inte fungerar i de första leden, kom-
mer det inte heller fram någonting i slutänden.
Det är alltså viktigt att vi diskuterar inte bara
domstolarna utan den samlade verksamheten. En
målsägande eller ett vittne skall känna att när veder-
börande ställer upp har man samhällets skydd, från
polis via åklagare och in i domstolen, men så är det
inte i dag.