Fru talman! Jag hade en liten fråga när det gäller
behandling av frihetsberövade personer. Man säger i
majoritetens svar i betänkandet att det är normalise-
ringsprincipen som gäller i fråga om rätten att välja
läkare. Men då bortser man från det som Europarå-
dets kommission mot tortyr också lyfter fram, att det i
våra regler står att man enligt 4 § skall beredas läkar-
vård och psykiatrisk vård vid behov.
Det kommissionen pekat på är att man inte har
någon absolut rätt att få möta läkare. Det kommer
alltid att finnas någon på häktet eller där man befin-
ner sig som kommer att avgöra om man är i behov av
det eller inte. Det var också en av de punkter som det
riktades kritik mot, den självklara uttryckliga rätten.
I Sverige är det inget större problem. Men som jag
sade tidigare är det här också en internationell fråga.
Det har betydelse om det uttryckligen står i lagstift-
ningen att man skall ha rätt att träffa en läkare.
Det kommissionen också sade och det jag skrev i
motionen är att om man av någon anledning nekar
någon läkarvård skall det fattas ett speciellt beslut om
det, och det skall också protokollföras, så att man
hela tiden kan följa processen. Men ingenting av det
här berörs egentligen i majoritetens text, mer än att
regeringen inte ser någon anledning att ändra någon-
ting när det gäller just läkare.
Men vi i Vänsterpartiet kommer att fortsätta att
lyfta fram den här frågan. Vi kommer antagligen att
få kritik på just den här punkten. De andra punkterna
hoppas jag att det nu blir ändring på. Det är viktigt ur
det internationella perspektivet att vi har en lag som
är så bra som vi någonsin kan skapa den, så att den
kan användas som förebild i andra länder.