Fru talman! Jag skall börja med att yrka bifall till
reservation 5 och reservation 8. Båda reservationerna
kan faktiskt sägas ha en internationell anknytning.
Reservation 5 handlar om behandlingen av fri-
hetsberövade personer. Vi i Vänsterpartiet har skrivit
motionen utifrån den kritik som gång på gång har
riktats mot Sverige från Europarådets tortyrkommitté
när de har varit i Sverige och granskat vårt rättsvä-
sende. De har påpekat att enligt den svenska lagstift-
ningen finns det inte någon självklar rätt att kontakta
anhöriga om man blir häktad eller anhållen. Man har
inte rätt att omedelbart låta sig biträdas av en advokat
och inte heller rätt att kontakta en läkare och den
läkare man själv vill.
Regeringen har aviserat ett beredningsarbete som
tar sikte på rätten att kontakta anhöriga och att före-
trädas av advokat. Men trots att detta arbete pågår,
vidhåller vi fortfarande vår reservation. Det har näm-
ligen skett tidigare att man som svar på kritiken från
Europarådets tortyrkommitté säger att man skall vidta
åtgärder. Men ingenting har hänt under väldigt många
år.
Varför är detta så viktigt? Vi lever ju i en ganska
rättstrygg stat där även människor som grips ändå kan
känna en ganska stor rättssäkerhet. Europarådets
tortyrkommitté har också skrivit, när de har kritiserat
Sverige, att de inte har hittat några direkta punkter i
konkreta fall där någonting har drivits som skulle
kunna kritiseras. Men bara det att det finns brister i
vår lagreglering är allvarligt nog.
Varför är det då så allvarligt? Jo, Sverige har in-
ternationellt ett stort och högt anseende när det gäller
att driva frågor om mänskliga rättigheter och männi-
skors skydd och rättssäkerhet. Det fungerar inte att vi
i det internationella arbetet kräver en reglering som
garanterar rätten att kontakta advokat, rätten att kon-
takta läkare och rätten att meddela sina anhöriga om
man har blivit anhållen eller häktad.
Även om det fungerar så i praktiken här i Sverige
kan vi inte kräva att andra länder skall ha en lagstift-
ning som går längre än vad vi själva vill. Och det är
just i länder där dessa problem finns, där människor
utsätts för förtryck och förföljelse, som den här lag-
stiftningen är så viktig. Då är det viktigt att Sverige
föregår med gott exempel och att vi själva har en
lagstiftning som garanterar våra medborgare de
mänskliga rättigheterna, skyddet och rättssäkerheten.
Vi från Vänsterpartiet hoppas att regeringen tar itu
med de här frågorna snarast möjligt och att det här
var sista året som Sverige fick den här kritiken från
Europarådets tortyrkommitté. Vi i Vänsterpartiet
kommer inte att släppa den här frågan, för den är
också internationellt viktig. Vi skall ha en lagstiftning
i Sverige som vi kan vara stolta över när vi åker ut-
omlands. Vi skall ha en lagstiftning som kan vara ett
föredöme för länder som behöver utveckla sig i de-
mokratin och när det gäller rättssäkerheten.
Nästa reservation som jag skall gå in på handlar
om forumregler i tvistemål. Det är en lite svår fråga,
det skall jag erkänna själv, eftersom det här är en
mycket speciell lagstiftning. Men det man måste titta
på, och det är glädjande nog, är att det i den interna-
tionella utvecklingen nu går mot ökade möjligheter
till lagföring av personer som är ansvariga för allvar-
liga övergrepp mot mänskliga rättigheter. Vi har
krigsförbrytartribunalen i Haag. Vi ser att Chiles förre
diktator Augusto Pinochet har gripits i Storbritannien.
Där kräver Spanien en utlämning.
Det här sker på fler och fler områden. Men det är
också viktigt att se att åtalet när det gäller straffrätten,
för det är där man har fokuserat det, inte är det enda
sättet att komma åt det här. Också möjligheten med
skadestånd, som är en civilrättslig aktion, kan vara
viktig för att i någon mån gottgöra övergreppen. Det
är viktigt i de här sammanhangen.
Jag skall ta ett exempel. I USA har man en sådan
här lagstiftning. Jag skall översätta - nu blir det kan-
ske inte exakt när det gäller den juridiska lydelsen. I
USA gäller det här varje stämningsansökan från en
utlänning enbart på grund av kränkning som ger rätt
till skadestånd, begången i strid mot folkrätten eller
ett internationellt fördrag som USA har ingått.
Det innebär att i USA har faktiskt Radovan Ka-
radzic blivit delgiven en stämning gällande skade-
ståndskrav. När man först drev det här i USA och det
kom till lägsta instans ansåg denna sig inte vara be-
hörig, för den här lagstiftningen ligger längre tillbaka
i tiden. Men när det kom till högre instans skickades
det tillbaka till lägre instans. Man ansåg att den lägre
instansen är behörig. Det är en viktig markering;
ingenstans internationellt skall någon av de här krigs-
förbrytarna och de som begår brott mot de mänskliga
rättigheterna kunna känna sig säkra - varken civil-
rättsligt eller skadeståndsmässigt.
Svaret från utskottet på den här motionen är att
det blir mycket svårare för den målsägare som stäm-
mer i en civilrättslig process att driva sin fråga om det
inte finns någon åtalsprocess som drivs samtidigt. Då
har man ju inte det här underlaget till den civilrättsli-
ga stämningen när det gäller skadestånd. Men det
viktiga här är ju ändå att målsägaren själv måste ha
rätt att välja. Det är ett steg framåt. Även om det är
svårare att driva en civilrättslig process när det gäller
skadestånd utan underlaget bör man kunna välja själv.
Nästa invändning är att det skulle vara svårt att
verkställa och att det nog bara skulle fungera i en del
EU-länder. Men det är ändå principiellt viktigt att vi
tar det första steget. Vi behöver utveckla det här i det
internationella arbetet, men Sverige bör vara med.
Sverige bör vara det land som tar det första steget
också när det gäller de här frågorna för att se till att
ingen skall kunna känna sig trygg som har begått
brott mot mänskliga rättigheter.
Sedan, fru talman, skall jag kommentera några av
de andra reservationerna och det som togs upp här i
talarstolen. När det gäller reservationen om kroppsbe-
siktning stämmer det att det är en mycket integri-
tetskränkande åtgärd att tvångsmedicinera någon.
Och det är inte så att polisen i dag står helt maktlös
när man ser och möter det här. Man har möjlighet att
faktiskt plocka in människor och vänta på att det
kommer ut den naturliga vägen. Man kan säga att det
också är integritetskränkande, men det finns en stor
skillnad mellan det och att ta steget att tvångsmedici-
nera någon, att vi skall ha sjukvårdspersonal som
skall utföra en tvångsmedicinering.
Argumentet här, att det kanske inte i första hand
är den gruppen som vi skall skydda när det gäller den
personliga integriteten, skulle ju faktiskt kunna an-
vändas i de flesta sammanhang när det gäller brotts-
bekämpning. Och hundraprocentigt säker kan ju poli-
sen aldrig vara när man griper och tvångsmedicinerar
någon om denne verkligen har svalt eller inte. Ett
sådant tvångsmedel kommer givetvis också att drabba
oskyldiga människor. Då kan man se att det är ett
oerhört stort ingrepp.
Jag förstår att polisen många gånger är frustrerad
och vill få tillgång till ett snabbare tillvägagångssätt.
Men i avvägningen när det gäller att tillåta ett så
allvarligt tvångsmedel ställer sig Vänsterpartiet nega-
tivt.
Sedan måste jag säga att vi från Vänsterpartiets
sida ser väldigt positivt på att Moderaterna, som tidi-
gare konsekvent varit anhängare av buggning, i dag
har börjat svänga i den frågan. De säger inte lika
tvärsäkert att vi skall införa buggning utan menar att
man måste ta ett helhetsgrepp på den här frågan. Jag
tror att vi kommer att ha många diskussioner, och jag
tror att vi faktiskt gemensamt över partigränserna
skall kunna lyfta fram integritetsfrågorna i ett större
perspektiv.
Jag är inte i dag beredd att stödja den här motio-
nen med tanke på de formuleringar som också finns
om buggningsfrågan och delvis de ställningstaganden
som har funnits tidigare, men jag tror att vi kommer
att kunna bli överens i sak. Integritetsfrågan måste ses
i ett helhetsperspektiv, och nu måste vi få en helhets-
bild över hur utvecklingen har gått och hur läget ser
ut innan vi tar steget till något nytt.