Fru talman! Låt mig först uttrycka en glädje över
att jag tror att det ganska snart kommer att gå - jag
hoppas att det kan komma ytterligare inlägg som
bekräftar min positiva tro - att få en samling kring det
här med en form av samlat grepp kring rättighets- och
integritetsfrågorna. Det må vara att det finns formule-
ringar som gör det svårt just nu anta detta. Men jag
ser ändå Alice Åströms inlägg som ett fall framåt, om
jag så får säga, och som en markering av att hon delar
vår uppfattning att det är viktigt att vi tar itu med de
här frågorna.
Det känns, som jag själv antydde i mitt inled-
ningsanförande, något egendomligt att Sverige är ett
av de få länder som inte har en heltäckande sådan här
lagstiftning. Vi skall så att säga få in den bakvägen
genom internationellt samarbete där vi får godkänna
olika konventioner. Det är glädjande att notera detta.
Låt mig sedan säga något om det här med
tvångsmedlet att tvångsmedicinera. Vi är helt över-
ens, jag tror inte att det finns någon annan uppfatt-
ning, om att detta är ett ingrepp i den personliga in-
tegriteten. Jag är övertygad om att om den här möj-
ligheten stod till buds skulle man från polisens sida
med gott omdöme använda denna metod ytterst re-
striktivt. Man skulle använda den just i situationer där
det kanske handlar om att på några timmar, i stället
för dagar, få fram bevissäkring. Det kan ju finnas
situationer där man kan nysta upp en härva just ge-
nom att man vinner några timmar. Om polisen har ett
gott omdöme, och jag hoppas ändå att vi i grunden
tilltror polisen att ha detta, så tror jag att de skulle
kunna hantera detta.