Fru talman! Det kan man kanske säga att vi har.
Det är givetvis en målsättning. Men vi vet också att
när människor blir frihetsberövade så har man som
stat plötsligt ett mycket större ansvar.
I andra länder, där det förekommer tortyr och
misshandel av dem som blir frihetsberövade, är det
uttryckligen viktigt när man arbetar internationellt att
rätten att träffa en läkare skall vara oinskränkt. Vid
behov är för oss att någon som är sjuk och behöver
läkarvård får det. Men det är inte tolkningen när man
ser på det i ett internationellt perspektiv. Just därför
får vi kritik, för att vår lagstiftning lämnar en lucka.
Det är ingenting som man kan se tydligt eller som har
skapat några problem här i Sverige.
Men vi vet också att människor som står längst
ned på samhällets botten, som blir anhållna, som
hamnar på polisernas häkten, inte alltid får den hjälp
och det stöd de vill ha om de begär att få det. Därför
är det viktigt att man har detta i lagstiftningen, för vi
är inte helt fläckfria själva i Sverige.