Fru talman! Låt mig börja med att klara ut detta
med Sjuk- och arbetsskadekommittén. Självklart skall
Börje Nilsson inte stå här och berätta vad han vet om
den kommittén. Jag talar om de direktiv som rege-
ringen gett kommittén. Jag är övertygad om att såväl
statsrådet Hedborg som Börje Nilsson vet vad det är
man har velat få utrett.
Jag instämmer med Gullan Lindblad. När det gäl-
ler ideologin kommer vi att kämpa till sista blods-
droppen för att de handikappade skall ha den service
som vi har gett dem, men det är en annan fråga. Där-
för får den frågan bli föremål för en annan debatt,
vilken kanske är väl så viktig som denna.
Jag återkommer då till demonstrationerna. Visst
skall vi spara till statens utgifter, Börje Nilsson! Men
det intressanta är ju att när jag frågar statsrådet Hed-
borg vad överskottet skall gå till så säger hon att det
väl alltid finns hål att stoppa i. Då vill jag fråga Börje
Nilsson: Skall det vara någon försäkringsmässighet i
sjukförsäkringen? Skall man veta att det man betalar
in till sjukförsäkringen också används i det systemet?
Alternativet är att man för människor bakom ljuset
och säger: Det spelar väl inte så stor roll; betala in
pengarna, gärna mycket, så använder vi dem till det
som vi politiker tycker är bäst, inte till det som väljar-
na vill ha dem till!
När det gäller demonstrationerna säger Börje Nils-
son vidare att det var för att den borgerliga regeringen
inte höll hårdare i budgeten. Vi sparade oerhört
mycket på den tiden. Det förra statsrådet sitter där
borta; han fick slita och släpa med de här försäkring-
arna för att det skulle fungera någorlunda bra.
Det är bra om Socialdemokraterna fullföljer den
linjen, men hur lät det på den tiden? Jag vill bara
nämna arbetsskadeförsäkringen och arbetsskadebe-
greppet som exempel på att ni inte orkade med att
föra en konsekvent linje när ni var i opposition. Det
får ni lida av i dag - sådana är politikens villkor.