Fru talman! Jag konstaterar, liksom en del talare
gjort tidigare, att det här betänkandet i stort sett inne-
håller lagändringar eller andra följdändringar av
principbeslut som redan fattats här i riksdagen. Ut-
skottsbehandlingen och debatten här i dag kan väl
närmast betraktas som någon form av repris. Man
skulle egentligen kunna fatta sig mycket kort.
Av respekt för alla de medborgare som på olika
sätt har hört av sig med sin oro inför de beslut som
skall fattas här i dag väljer jag ändå, precis som övri-
ga partiföreträdare, att utveckla de ställningstaganden
som vi har gjort i dessa frågor.
Den riktigt stora frågan är naturligtvis ersätt-
ningsnivåerna i socialförsäkringssystemen, där la-
gändringarna nu kommer som skall göra det möjligt
att sänkningarna sker den 1 januari 1996.
Vi kristdemokrater har alltså inte ställt oss bakom
förslaget till sänkningar av dessa nivåer. Därmed
stöder vi inte heller förslaget i dag att ändra lagarna så
att detta blir möjligt. Vi anser visserligen att en en-
hetlig ersättningsnivå, både i socialförsäkringssyste-
men och i arbetslöshetsförsäkringen, är bra, för att
inte säga nödvändig av olika skäl. Men vi håller på att
den ersättningen under det kommande året bör ligga
på 80 %. Jag skall strax nämna något om vad vi anser
om framtiden.
För dem som är riktigt lågavlönade vet vi alla att
det kan vara kämpigt att ens klara sig på 100 %, alltså
sin fulla lön. Även de månader, förhoppningsvis
många, under ett år när man inte har något avbräck,
inte blir sjuk, har man ändå svårt att klara sig. Redan
med den nivå vi hade tidigare, 90 %, kunde det vara
besvärligt för de lågavlönade. Sänkningen till 80 %
blev naturligtvis ytterst påfrestande för dessa grupper.
Nu kommer nästa sänkning, ned till 75 %.
Vad innebär detta? Jo, det innebär en oerhörd
ekonomisk stress för många människor. Jag skall inte
utveckla vad det kan leda till, men det är alltså en ny
riskfaktor i samhället. Det innebär också en stor ökad
kostnad för kommunerna när det gäller socialhjälp.
Då går jag tillbaka och tänker på hur det lät i valrörel-
sen. Socialdemokraterna deklarerade att det var verk-
samheten ute i kommunerna som skulle värnas, snara-
re än transfereringarna. Är det då så att man kan ha
vattentäta skott mellan olika system och olika eko-
nomiska ansvarsnivåer i samhället? Nej, det kan man
inte. Här ser vi att det är fråga om kommunicerande
kärl.
Om vi i riksdagen beslutar om sänkta nivåer i
transfereringssystemen leder det alltså till att kommu-
nerna får ökade kostnader för sina socialbidrag. Runt
om i landet, när man nu i höst har arbetat med sina
kommunala budgetar, har man kunnat göra beräk-
ningar på det här och tala om: Så här många miljoner
innebär det för vår kommun, och så här många miljo-
ner för vår kommun, i ökade socialbidragskostnader.
Var det det man menade när man sade att man
skulle värna verksamheten ute i kommunerna? Skall
socialbidrag inte längre vara ett yttersta skyddsnät för
våra medborgare? Skall det vara det som ligger när-
mast till när man får problem av olika slag? Jag tror
inte att det är så som vi egentligen har menat att det
borde vara i vårt välfärdsland.
När det gäller framtiden anser vi kristdemokrater i
likhet med Miljöpartiet att vi bör ha ett helt reforme-
rat system. Vi bör ha ett system med brutet tak, men
inte på de låga nivåer som Miljöpartiet har föreslagit
med ett brutet tak vid 4 basbelopp. Vi har sagt 5,5
basbelopp, det som i dag är taket i arbetslöshetsför-
säkringen, där jag inte vet att det är många som har
föreslagit någon ökning. Vi vill ha 80 % upp till den
nivån, för att sedan ha en lägre ersättning upp till 7,5
basbelopp, dock inte så låg som 40 %, men man kan
tänka sig 50 %.
Anledningen till detta är att vi inte vill dra ned
jämnt för alla, för låginkomsttagarnas skull. Detta är
oerhört viktigt.
Det gäller också föräldraförsäkringen. Vi anser att
den skall ligga på 80 %. Vi ställer alltså inte upp på
förslaget där.
När det gäller det förlängda barnbidraget har vi
motsatt oss den konstruktion av besparing som Soci-
aldemokraterna har föreslagit och beslutat med stöd
av vissa andra partier. Därför ställer vi inte heller upp
på den modellen när den nu föreslås även för det
förlängda barnbidraget.
En annan fråga där vi har en avvikande syn gäller
placeringsreglerna för Riksförsäkringsverkets fonder.
Vi har en reservation där. Vi föreslår att man skall få
möjlighet att placera även i utländska räntebärande
papper.
Vidare gäller det frågorna om arbetsgivaravgifter
och egenavgifter, där vi inte heller ställer upp på re-
geringens och utskottsmajoritetens förslag om en
ytterligare växling av avgifterna. Detta avvisar vi
alltså.
Slutligen vill jag återigen säga att kommunerna
drabbas oerhört hårt av statens besparingar, bl.a. ge-
nom införandet av de s.k. egenavgifterna. För att
begränsa de effekterna har vi kristdemokrater tidigare
föreslagit en begränsning av egenavgifterna till 2 %
för 1998. Av det skälet säger vi också nej till rege-
ringens förslag om en höjning av egenavgifterna i den
allmänna sjukförsäkringen.
Jag är också med på ett särskilt yttrande när det
gäller konsekvensanalyser. Jag konstaterar att det
saknas konsekvensanalyser i den proposition som
regeringen har lagt fram. Fortsättningsvis kan vi na-
turligtvis inte acceptera det.
Vi kristdemokrater står bakom alla våra reserva-
tioner - nr. 4, 9, 11, 13 och 14. Av respekt för kam-
marens ledamöter och vår tidspress yrkar jag endast
bifall till reservation 4 avseende mom. 1 beträffande
enhetlig ersättningsnivå.