Fru talman! Det viktigaste beslutet i betänkande
SfU2 har riksdagen redan godkänt. Det gäller att
sjukpenning och sjuklön skall ge en ersättning på
75 %. Förslagen till lagändringar orsakade av nämnda
beslut kommer här.
De enhetliga ersättningarna gäller också föräldra-
penning, tillfällig föräldrapenning, havandeskapspen-
ning, rehabiliteringspenning, särskild sjukpenning
enligt lagen om statligt personskadeskydd och närstå-
endepenning. Det är alltså ett helt batteri.
Det är i och för sig bra att man försöker ha en en-
hetlig ersättning eftersom så många ramlar mellan
stolarna när det gäller olika ersättningar. Men det
finns ett undantag, och det är förstås karensdagen och
den 85-procentiga ersättningen under de 60 dagar som
kallas pappa- och mammamånader. Där finns då en
85-procentig ersättning.
Jag skall nämna några ändrade spelregler för hus-
hållen som sammantaget drabbar stora grupper alltför
hårt. Jag skall bara ta några. Det finns minst ett trettio-
tal. Några till kommer ytterligare i det här betänkan-
det.
Det är en begränsad uppräkning av basbeloppet,
värnskatt, avdragsgränsen för resor till och från arbe-
tet, höjda egenavgifter och så en positiv förändring,
nämligen återinfört statligt grundavdrag. Vidare är det
sänkta flerbarnstillägg, fryst bidragsförskott, slopat
vårdnadsbidrag, sänkt föräldrapenning för barn födda
fr.o.m. den 1 januari 1995, ändrad aktiebeskattning,
höjda inkomst- och hyresgränser för bostadsbidrag,
kommunalskatten höjd i ca 100 kommuner - det är
den största genomsnittliga kommunalskattehöjningen
sedan 1981. Jag kunde stå här länge och läsa så. Det
finns många fler. Men jag gör inte det eftersom det är
viktigt att man har litet balans i sitt anförande.
Jag har endast nämnt en del försämringar för hus-
hållen, såväl för pensionärshushåll, barnfamiljer och
par- eller ensamhushåll.
Behovet av konsekvensanalyser är skriande. Det
har hänt så mycket de senaste åren att man omöjligt
kan få en helhetsbild för olika grupper i samhället.
Miljöpartiet anser att man också bör ha en framför-
hållning. Ett försök till analyser och sammanvägning-
ar skall göras innan nya förändringar genomförs inom
bidragssystemen och vid avgiftshöjningar. Även för-
bättringar bör noga övervägas så att de träffar rätt.
Genom den ändrade skrivningen i betänkandet
avstod jag från att reservera mig. Men jag vill ändå
betona vikten av noggranna konsekvensanalyser ge-
nom ett särskilt yttrande.
Jag yrkar bifall till reservation 3 mom. 1 och re-
servation 12 mom. 14 och 15.
Genom de samlade neddragningarna och arbets-
lösheten har ca 40 % av befolkningen hamnat under,
på eller strax över socialbidragsnormen. 40 % - det är
helt enkelt oerhört. De lever under knapphetens ty-
ranni. Man säger att samhället väljer sina fattiga och
att fattigdomen är klädd i kvinnokläder. Det är kvin-
norna som har de lägsta lönerna. Det är kvinnorna
som oftast är ensamstående med barn. Men även
lågavlönade långtidssjuka eller arbetslösa män har
stora svårigheter.
Genom kommunernas minskande ekonomier
tvingas de också att spara och ifrågasätta. Kommu-
nerna kräver att de som söker socialbidrag skall vara
aktivt arbetssökande och inte bara stå till arbetsmark-
nadens förfogande. Det finns olika modeller för detta,
bl.a. Uppsalamodellen som är oerhört sträng. Man har
minskat socialbidragen på det sättet, men samtidigt
blir fler människor utslagna och fler tappar sitt själv-
förtroende och går på knäna.
Dessa människor har inte råd med barnomsorg.
Det finns kommuner som ger fri barnomsorg åt lågin-
komsttagare, men det är inget krav. Det är kommunen
som bestämmer det. Man måste ha en barnomsorgs-
plats för att aktivt kunna söka jobb. Det blir moment
22. 2 000 barn har på kort tid mist sin daghemsplats.
Tusentals barnfamiljer vräks. Förra året var det när-
mare 9 000. Vad händer med dem?
Vi vet att självmord och självmordsförsök finns
med i bilden som en yttersta konsekvens. Vad finns
inte då av hopplöshet och desperation i dessa grupper?
De mister sitt självförtroende, sitt hopp och orkar
varken med sig själva eller sina barn.
Sverige måste spara, och alla måste hjälpa till,
även de ekonomiskt svagaste grupperna, säger man.
Det anser inte Miljöpartiet vara den rätta vägen att gå.
Vi har sedan ett år försökt att föra fram en annan
modell som spar något mer än förslaget med en ut-
delning på 75 % i socialförsäkringarna. Vi kallar detta
för det brutna taket. Att vi råkar spara 500 miljoner -
det är en liten summa i de här sammanhangen -
handlar mer om att vi vill vara på den sidan eftersom
vi har ställt upp på besparingarna.
Med det brutna taket visar vi att det finns en annan
modell att spara. Just nu är det ganska låga tak. Vi kan
säga som Vänsterpartiet att vi gärna skulle vilja ha
högre tak, men vi har satt taket på 80 % av en lön på
upp till 4,2 basbelopp. Det följer alltså med om basbe-
loppet ändras. Det är 12 700 kr. Det är stora grupper
som ligger där. Det är just dessa grupper som halkar
under socialbidragsnormen med den 75-procentiga
ersättningen. Den del av inkomsten som överstiger
12 700 ger bara 40 %. Alla får 80 % på den första
delen, på resten får man 40 %. Det är en ganska skarp
neddragning. Men inte förrän man når upp till en
månadslön på 14 500 blir det mindre än Centerns och
Socialdemokraternas förslag.
Modellen visar att man kan spara på ett mer soli-
dariskt sätt. Siffrorna kan naturligtvis höjas, men vi
har som sagt var lovat att följa sparkraven, och då är
de ganska låga. Det kan man anmärka på, men vi har
dock skyddat de allra svagaste grupperna. Det är
avsikten.
Vår föreslagna ökning av barnbidraget till 1 000 kr
per månad och barn skulle ge barnfamiljer med låga
inkomster ytterligare en kraftig förbättring. Det be-
handlas alltså i socialutskottet, men om man vill ha en
helhetssyn måste det plockas in här.
Vi har dessutom förslag på ett grundskydd som
skulle ge en bastrygghet vid långvarig arbetslöshet,
sjukskrivning m.m. Det handlar alltså inte om det
första 1-3 åren. Vi har inte preciserat det.
Genom våra sammanlagda förslag hjälper vi stora
grupper att få behålla greppet över sina liv och slippa
söka socialbidrag. Det innebär ofta att man får vika ut
sig ekonomiskt. Man kan inte behålla några buffertar
utan man får göra sig av med dem först. Då är man
nästan redan utslagen.
900 000 människor står i dag helt eller delvis utan-
för välfärdssystemen. Där har vi börjat arbeta med
frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring då vi
inser att de största skillnaderna går mellan dem som
är inne i systemet och dem som är utanför. Även om
man för normerna upp och ned till 75 %, 80 % och
85 %, är det de som är utanför systemen som har det
allra värst, och det är så många i dag.
Tillhör man inte rätt grupp eller rätt fack, har bra
lön, är anställd på lämpligt företag eller om man inte
är frisk kan man få problem med försäkringar. Vi
säger ju ofta här i riksdagen att man kan tilläggsför-
säkra sig. Men tre av tio LO-fackmedlemmar har
ingen möjlighet att ta tilläggsförsäkringar. Det handlar
inte bara om att de kanske inte har råd, utan de blir
inte godkända eftersom de inte är tillräckligt friska.
Nu skall förändringar som är större än de olika
procentsatserna i socialförsäkringssystemen smygin-
föras. Man tvingas till privata försäkringar även om
man har låga löner. Det är motsatsen till de allmänna
obligatoriska försäkringarna. Där står tre av tio LO-
medlemmar av hälsoskäl utan möjlighet att teckna
försäkring. Förändringen innebär att man i tysthet
flyttar över från det offentliga systemet till det priva-
ta, och där får inte alla vara med. Vi måste alltså
värna om socialförsäkringarna, men också om avtals-
och grupplivförsäkringar.
Det är mycket viktigt att man ser till dessa männi-
skor, som står helt utanför.
I reservation 12, som gäller mom. 14 och 15, re-
dogör vi mera i detalj för den finansiering som Miljö-
partiet vill förorda. Vi menar att arbetsgivarnas sänkta
sjuklönekostnader inte bör följas av höjda arbetsgi-
varavgifter, utan av miljörelaterade skatter.
Vi motsätter oss också höjningen av den allmänna
sjukförsäkringsavgiften. Höjningen slår fördelnings-
politiskt orättvist, genom att högre inkomsttagare kan
tillgodogöra sig ett högre skatteavdrag, som nämnts
här tidigare, och den urgröper kommunernas skatte-
politik. Kommunernas och landstingens skatteinkoms-
ter minskar med över 2 miljarder, vilket kommer att
leda till ett ökat tvång att avskeda ytterligare männi-
skor inom kommunerna. Samtidigt får staten överta
betalningen genom ökade kostnader för arbetslöshet-
sersättning och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det
är bara en rundgång av pengar.
Sedan vill vi att koldioxidskatten inom industrin
skall höjas med 2 öre/kg, att skatten på elektrisk kraft
till hushåll och icke industriell verksamhet skall höjas
med 2,5 öre/kWh och att den särskilda skatten på
kärnkraftsel skall höjas med 2,5 öre/kWh.
Det finns alltså en möjlighet att finansiera de här
systemen även på andra sätt och att göra en solidarisk
fördelning.