Fru talman! I dag kommer en riksdagsmajoritet
bestående av socialdemokrater och centerpartister att
fatta ett beslut om en sänkning av nivån i socialför-
säkringarna från 80 % till 75 %. Detta är ett tragiskt
beslut för svenska medborgare, och framför allt för
kvinnorna. Vi har haft den debatten tidigare i sam-
band med kompletteringspropositionen, men det för-
tjänar att sägas igen. Vänsterpartiet motsätter sig
denna nivåsänkning. Vi anser att 90 % är en rimlig
nivå, men vill i nuläget slå vakt om den nuvarande
nivån på 80 %. För de av kammarens ledamöter som
brukar hävda att vi inte finansierar våra förslag vill
jag hänvisa till vår ekonomiska motion. Till Sigge
Godin vill jag säga att Vänsterpartiet är ett ansvars-
kännande parti. Därför satsar vi pengarna på att för-
svara 80 procentsnivån.
En sänkning av nivåerna innebär att ytterligare
ekonomisk press läggs på kommunerna genom att en
stor del av befolkningen kommer att hamna under
socialbidragsnivån. Vi har tidigare visat att en kom-
munalanställd kvinna eller man med en månadslön på
13 000 kr med utskottets förslag hamnar under den av
Socialstyrelsen fastställda normen för socialbidrag.
Det är väl ändå inte meningen att en person som arbe-
tar heltid vid sjukdom skall belasta kommunernas
socialbidragskonto? Detta kan väl ändå inte kallas för
generell välfärd?
Föräldraförsäkringsnivån sänks också. Men till
skillnad från förändringarna i de andra delsystemen
kommer den sänkta ersättningsnivån att gälla retroak-
tivt, dvs. ersättningsnivån sänks även för de barn som
är födda före ikraftträdandet. Jag har fått ett antal brev
från upprörda föräldrar som i ett brev för inte så länge
sedan fick meddelande om att de inte skulle beröras
retroaktivt men som nu av försäkringskassan fått
motsatta besked. Det innebär att de föräldrar som
planerat sin föräldraledighet för att kunna vara till-
sammans med barnen så mycket som möjligt kommer
att förlora. För några kanske det blir fråga om att
avstå på grund av ekonomiska skäl
Det hävdades i debatten om flerbarnstilläggen att
människor inte skaffar barn av ekonomiska skäl. Men
för många kvinnor och män är det faktiskt så att man
noga tänker över innan man skaffar barn, helt enkelt
därför att man vill kunna sörja för deras uppväxt.
Något annat vore inte försvarbar, och det tyder på
ansvarstagande.
Många lever i dag på marginalen där hundralappar
spelar en roll. Betydelsen av fasta spelregler brukar
hävdas vad gäller marknaden. Men det är inte endast
marknaden och företagen som behöver fasta spelreg-
ler för att kunna planera. Även enskilda människor
har behov av att kunna planera för att kunna göra
långsiktiga åtaganden, som t.ex. att skaffa barn. Att
förändra förhållanden retroaktivt tycker inte Vänster-
partiet är att ge människor fasta spelregler. Vi motsät-
ter oss i första hand sänkningen av nivån i föräldraför-
säkringen, men också att sänkningen kommer att gälla
för de barn som är födda före den 1 januari 1996.
Fru talman! Statsrådet Hedborg har vid upprepade
tillfällen bedyrat att hon står fast vid inkomstbort-
fallsprincipen vad gäller socialförsäkringarna. Hon
har också rått svenska folket att inte ta privata pen-
sionsförsäkringar. Statsrådet har också hävdat att inte
förrän parterna kommit överens om utformningen av
tilläggsförsäkringar - där statsrådets krav är att de
skall utformas så att de generella försäkringarnas
effektivitet och jämlikhet uppnås - skall den s.k.
minskningsregeln försvinna.
I 3 kap. 4 a § lagen om allmän försäkring finns
den s.k. begränsningsregeln. Syftet är, om jag skall
tolka den lagstiftande församlingen välvilligt, att man
inte genom kollektivavtal skall kunna teckna avtal på
högre nivå än 10 % utöver den lagstiftade ersättningen
och därmed slå undan lagstiftningen om de nivåer
riksdagen beslutat.
Denna paragraf är ett bestraffande av det kollekti-
va sparandet, eftersom privata försäkringar, företags-
försäkringar eller kollektiva försäkringar under hu-
vudorganisationsnivå, dvs. klubbar och avdelningar,
inte berörs av den nuvarande eller den kommande
lagtexten. Där står nämligen: "avtal träffade mellan
arbetsmarknadens huvudorganisationer".
Genom att lagtexten är formulerad på detta sätt
begränsas indirekt kollektivavtalsrätten, och parternas
rätt att prioritera mellan lön eller andra trygghetslös-
ningar inskränks. Dessutom innebär det också - om
jag förstått det hela rätt - att avtal om tilläggsförsäk-
ringar som träffas mellan t.ex. Metallklubben på Vol-
vo och företaget inte omfattas av minskningsregeln.
Om statsrådet Hedborg menar vad hon säger bör hon
därför se över lagregeln.
Fru talman! Vänsterpartiet har vid flera tillfällen
påpekat brister vad gäller konsekvensanalyser i rege-
ringens olika förslag. Så sent som i betänkandet
1994/95:SfU20 påtalade utskottet detta med anledning
av riksdagens revisorers förslag Kontroll av socialför-
säkringen. Utskottet delade då revisorernas uppfatt-
ning att konsekvensanalyser i propositionerna är brist-
fälliga i olika avseenden. Riksdagen ställde sig också
bakom denna hemställan från utskottet. Trots detta
saknar den proposition som ligger till grund för det
betänkande vi nu behandlar ordentliga kon-
sekvensanalyser.
I en motion av Sven-Erik Österberg m.fl. framför
motionärerna en stor oro för vad egenavgifterna i det
nya pensionssystemet kommer att innebära. Jag delar
den oron, inte bara för de kommande egenavgifterna
utan även för de nuvarande redan befintliga. Genom
att egenavgifterna är avdragsgilla kostar de mindre för
höginkomsttagarna än för låginkomsttagarna.
Jag vill också ta tillfället i akt att återigen lyfta
fram det s.k. jämställdhetsdirektivet till samtliga
kommittéer och utredare att redovisa jämställdhets-
politiska konsekvenser av sina förslag. Jag anser att
riksdagen för att kunna fatta beslut och se konsekven-
serna av besluten måste ha ordentliga underlag. Att vi
sedan drar partipolitiskt olika slutsatser av analyserna
är en helt annan fråga. Under denna mandatperiod har
fattats en mängd olika beslut där inte någon kan
överblicka vad de kommer att få för konsekvenser för
den enskilda mannen eller kvinnan. Alla förslag till
förändringar från regeringen måste därför föregås av
ordentliga konsekvensanalyser, inklusive jämställd-
hetspolitiska sådana.
Vänsterpartiet har i sin motion till propositionen
motionerat om ytterligare ett tillkännagivande. Vi har
dock i utskottstexten blivit i stort tillgodosedda. Vi har
därför inte reserverat oss utan denna gång nöjt oss
med ett särskilt yttrande. Men vi avser att återkomma
i frågan.
Fru talman! Jag står självfallet bakom Vänsterpar-
tiets reservationer, men av hänsyn till kammaren
yrkar jag bifall endast till reservation 2 avseende
mom. 1.