Fru talman! Eftersom Miljöpartiet har rest land
och rike runt och pläderat för den här linjen, som de
tror att folk tycker är jättebra, skulle jag vilja fråga
Ragnhild Pohanka: Var finns försäkringsmässigheten,
som innebär att människor som betalar avgifter till
försäkringen också får förmåner som motsvarar dem?
I dag pågår en debatt ute i samhället där SACO
flaggar för att gå ut i Europa och kollektivt köpa
tilläggsförsäkringar till sina medlemmar. Jag vet att
det finns flera fackförbund som tänker samma tanke.
Då uppstår det problem som jag nämnde i mitt anfö-
rande, dvs. att höginkomsttagarna försöker försäkra
sig på ett annat sätt, försöker komma ur den statliga
modellen. Vi behöver dem ju så väl - vi behöver alla i
försäkringen. Höginkomsttagarna har låg sjukfrånvaro
och betalar höga avgifter, och de bör också ha en
rimlig nivå om de skulle råka bli sjuka.
Alla som tjänar över 14 000 kr skall ni klämma åt.
Men det är inga höginkomsttagare, Ragnhild Pohanka,
utan det är låginkomsttagare. Tänk bara tanken att en i
familjen är arbetslös och den andre tjänar 14 000-
15 000 kr och blir sjuk. Det är då inte så enkelt att
klara de dagliga räkningar som skall betalas eller att
klara en rimlig standard.
Frågan är då: Hur har Miljöpartiet tänkt sig avgif-
terna för människorna i detta system? Skall de betala
långt över taket, upp till taket eller utifrån de förmå-
ner de har? Vad är det Miljöpartiet försöker säga till
svenska folket?