Fru talman! Runar Patriksson hävdar att mitt tidi-
gare engagemang som ordförande i Svenska Freds-
och Skiljedomsföreningen på något sätt skulle kom-
promettera Miljöpartiets försvarspolitiska linje genom
att jag representerar partiet i försvarsutskottet. Jag
tror att Runar Patriksson är mycket väl medveten om
den analys som Svenska Freds- och Skiljedomsföre-
ningen tidigare har gjort av de försvars- och säker-
hetspolitiska förändringarna, avskrivningen av inva-
sionshotet och behovet av ökade internationella freds-
främjande insatser. Miljöpartiet delar uppfattningen i
den analysen, och det gör ju också Folkpartiet i dag.
Folkpartiet står ju bakom uppfattningen att det inte
existerar något militärt invasionshot, att vi behöver
helt andra kompletterande huvuduppgifter för försva-
ret och att vi ska öka vårt internationella deltagande.
Runar Patriksson kallar detta flumpolitik samtidigt
som Folkpartiet självt står bakom stora delar av den
analysen. Jag har svårt att förstå den argumentatio-
nen.
Samtidigt förändras inte Folkpartiets uppfattning
om en tvångslagstiftning i sak. Som jag uppfattar det
är det ett identiskt förhållningssätt med Vänsterparti-
ets förhållningssätt. Man ska med tvång och lagstift-
ning få människor, även dem som inte vill, att delta i
försvaret. Jag tror uppriktigt sagt inte att det här ska-
par den mest högkvalitativa och vassa försvarsorgani-
sation vi kan nå, Runar Patriksson. Den skapar vi
genom ett system byggt på frivillighet där motivatio-
nen utgör den kanske främsta egenskapen som ga-
ranterar oss den här vassheten och kvaliteten.