Fru talman! Berit Jóhannesson säger att det är
viktigt att ta ut de som inte vill. Men den kanske
viktigaste egenskapen för de som tas ut och deltar i
olika insatser är just motivationen. Vill man, så är
man motiverad. Är man motiverad så gör man en bra
insats oavsett om det är i Afghanistan eller Arvika
eller i någon annan av de huvuduppgifter som det
svenska försvaret har i dag.
Vänsterpartiet ger intryck av att det skulle innebä-
ra en yrkesarmé. Ett totalförsvarssystem byggt på
frivillighet leder inte med automatik till någon sorts
yrkesförsvar. Det är en feluppfattning som Vänster-
partiet har.
Berit Jóhannesson vet mycket väl att de nya hu-
vuduppgifter som försvaret har, med de nya krav som
ställs, har mycket lite att göra med generaler och
farfars farfar och hur det var tidigare. Totalförsvaret
får allt bredare uppgifter. Det är Berit Jóhannesson
mycket väl medveten om, men hon framhärdar ändå i
att det här ska vara ett tvångssystem för att undvika
någonting som betraktades som negativt under det
förra seklet.
Jag är rädd för att den här vänsterpartistiska synen
på att med tvångslagstiftning även få in dem som inte
vill inte ger oss det totalförsvar som vi bäst behöver,
nämligen en organisation där människor är väldigt
starkt motiverade att göra det de gör. Jag är övertygad
om att med olika insatser för att göra försvarsutbild-
ningen attraktiv kommer man att kunna attrahera
både kvinnor och män, både sådana som bor i storstä-
der och på landsbygden, både nya svenskar och
gamla svenskar. Det handlar helt och hållet om hur
attraktiv vi gör utbildningen och olika möjligheter att
höja ersättningen.