Fru talman! I dag ska vi besluta om förbättrade
villkor för totalförsvarspliktiga. Betänkandet inne-
håller ett antal utmärkta och nödvändiga förslag.
Dessa innebär att det pliktsystem som vi har kommer
att fungera ett tag till. Samtidigt måste jag konstatera
att miljön runt de värnpliktiga och deras utbildning
har drabbats mycket hårt under de senaste årens för-
ändringar.
I den radikala omdaningen av försvaret, som in-
nebär drastiska nedskärningar, har pliktutbildningen
blivit en restpost som det ställts oförenliga krav på.
När pengarna inte räcker ute på ett förband tas de från
de sista slantarna som behövs till utbildningen när-
mast de värnpliktiga, från pengar till utbildningstim-
mar och övningar.
Under de senaste åren har vi sett att utbildningar-
na avbrutits, att värnpliktiga fått veta bara någon
vecka före inryckning att de inte ska göra sin värn-
plikt och att nödvändiga övningar och utbildnings-
moment inte gått att genomföra. Organisationen har
drabbats genom att man ute på förbanden har fått ta
emot motsägelsefulla budskap, med en tveksamhet
mellan att vilja och kunna. Det har självklart också
påverkat utbildningskvaliteten. Vakanserna bland
befäl har varit anmärkningsvärt stora. Personalom-
sättningen har i vissa fall varit så stor att jag t.o.m.
vill säga att säkerheten kan ha påverkats.
När vi lägger beslag på ett år av en ung persons
liv tar vi på oss ett stort ansvar för att det ska bli ett
meningsfullt år med en meningsfull utbildning för en
person i 19-20-årsåldern. Med ett högteknologiskt
försvar krävs det att vi ger en mycket god utbildning,
och detta är vårt ansvar om vi begär att en ung man
ska försvara vårt land. Förr kunde utbildningsbrister
repareras genom repövning eller repetitionsutbild-
ning. Tyvärr finns den möjligheten inte med de resur-
ser vi har i dag.
Avgångarna bland de värnpliktiga utgör en fjär-
dedel eller är så stora att bara 10 000-11 000 av
15 000 inryckta rycker ut med fullbordad utbildning.
Fru talman! För ett litet land som Sverige är värn-
plikten ett sätt att garantera att vi har ett tillräckligt
försvar om det skulle krävas och inte minst att vårt
land har ett försvar med mycket hög kvalitet. Värn-
plikten har också varit ett betydelsefullt bidrag till
vårt lands försvarsvilja som vi alla har varit ense om.
Med den nya inriktningen av försvaret, med stora
neddragningar av antalet värnpliktiga så att bara en
tredjedel av en årskull av den manliga befolkningen
rycker in, ställs värnpliktssystemet inför helt nya
krav. Utbildningen måste vara meningsfull för dem
som gör värnplikten. Situationen riskerar att upplevas
som mycket orättvis för den som tjänstgör gentemot
den som inte behöver rycka in. Med färre värnpliktiga
blir det visserligen ett större inslag av frivillighet,
men det ställer också krav på en aktiv rekrytering,
motivation och utbildningskvalitet så att förväntning-
arna kan uppfyllas i konkurrens med alla de andra val
som finns för unga män och kvinnor.
Tvång är en allvarlig sak. Pliktsystemet innebär
trots allt tjänstgöringsskyldighet under straffansvar.
Det vilar ett stort ansvar på regering och riksdag att
utforma systemet på bästa möjliga sätt under de nya
förutsättningarna. Den senaste pliktutbildningen var
närmast ett lappande och lagande av nuvarande sy-
stem. Viktiga och långsiktiga problem har inte lösts.
Vi har knappast längre ett värnpliktsförsvar. Försva-
ret är en organisation med människor som kommer
från olika håll och har olika relationer till försvaret.
Vi riskerar att försöka hänga oss fast vid de gamla
kvantitativa resonemangen från tiden när nästan alla
skulle rycka in. Vi riskerar att fortsätta att sätta målen
enbart i kvantitativa termer, där vi räknar i tusentals
värnpliktiga.
För att vi ska tillförsäkra vårt land ett bra försvar
måste vi finna den bästa kombinationen av alla olika
människor som verkar i vårt försvar; yrkesofficerare,
reservofficerare, civilanställda, korttidsanställda,
kontraktsanställda, frivilliga och värnpliktiga. Vi
moderater anser därför att det är helt nödvändigt att vi
tar nya tag och gör en ny utredning om de alternativ
vi har.
Det finns några alternativ som vi vill peka på och
som vi anser måste utredas och ordentligt utvärderas.
En utgångspunkt är naturligtvis nuvarande system.
Men hur skulle det se ut med en breddad rekrytering
där vi kan ha en rekryteringsgrund för nationella
skyddsstyrkor och internationella insatser? Det kan-
ske kan kombineras med nuvarande system. Då skulle
vi kunna utöka utbildningen upp till kanske 25 000
värnpliktiga. Hur skulle det se ut om vi hade en kort
utbildning för alla och den längre utbildningen bygg-
de helt på frivillig rekrytering? Som jämförelse anser
vi också att rekrytering med plikt måste jämföras med
rekrytering på helt frivillig basis av såväl anställda
som reservanställda.
Acceptans- och rättviseaspekter måste naturligtvis
tas med i de här resonemangen. Frågan är hur vi kan
utforma värnplikten så att vi, när vi taxerar ut ett år av
en ung människas liv, kan se till att det är ett me-
ningsfullt år.
Vi får inte heller glömma att försvaret inte är vil-
ken verksamhet som helst. Det är en mycket farlig
verksamhet. Statistiken visar att värnpliktstjänstgö-
ring innebär en risk för skador som är betydligt högre
än de farligaste civila yrkena. Försvarets arbete med
säkerhet, riskhantering och systematiska åtgärder för
att förebygga skador måste prioriteras, och så görs
också som jag upplever det. Men ansträngningarna
får aldrig mattas, och mycket återstår att göras.
En åtgärd som vi moderater anser är nödvändig
för att minimera riskerna är att tillförsäkra kontinuitet
och fackkunskap hos dem som utbildar de värnplikti-
ga. Vi vill införa en ny karriärväg för de befäl som
specialiserar sig på utbildning och skaffar sig en god
och gedigen erfarenhet för att ta hand om och utbilda
de värnpliktiga. Olyckor kommer, trots aldrig så gott
säkerhetsarbete, att kunna inträffa. Då måste vi ställa
mycket stora krav på beredskapen att hantera dessa
situationer. Ett enigt utskott ställer sig nu bakom att
den livränta som en skadad värnpliktig ska få ska
grundas på vad som i den civila yrkesvärlden skulle
motsvara en inkomst på 250 000 kr.
En ung människa vars hela liv ändras vid en all-
varlig skada i plikttjänstgöring garanteras på detta sätt
en rimlig inkomst under sitt fortsatta liv. Vårt social-
försäkringssystem är anpassat till tillsvidareanställda
med genomsnittsinkomst, men tyvärr har de flesta
18-, 19- eller 20-åringar varken inkomst eller tillsvi-
dareanställning. Värnplikten räknas ju inte som en
anställning. Det här är utmärkt, och det är ett sätt att
åtminstone försöka täcka den risk som en värnpliktig
utsatts för.
Utskottet förutsätter också att regeringen kommer
att besluta om en riskgaranti så att en skadad tillför-
säkras ett skadeståndsbelopp. Det är särskilt viktigt
vid svåra skador. Ett sådant skadeståndsbelopp ska
utbetalas utan hänsyn till eventuell vårdslöshet från
Försvarsmaktens sida.
Ett antal tragiska händelser under de senaste åren
har resulterat i dödsolyckor i försvaret. En snårskog
av försäkringsregler och skadeståndsregler har tvingat
anhöriga till åratal av rättsprocesser för att åtminstone
få något skadestånd och framför allt kanske någon
erkänsla för den enorma förlust de har lidit. Det har
t.o.m. varit så att Försvarsmakten har haft ett strikt
skadeståndsansvar gentemot utomstående som råkat
illa ut men inte gentemot värnpliktiga. Försvarsmak-
ten har i de här processerna förutsatts vara både stöd
för den värnpliktige och hans anhöriga och samtidigt
motpart. Dessutom har staten uppträtt i olika skepna-
der som polis, rättsväsende etc.
Vi moderater har därför föreslagit att det ska
övervägas ett inrättande av en särskild funktion med
oberoende ställning för att stödja och hjälpa enskilda
skadade för att undvika denna besvärliga intressekon-
flikt. I ett första steg förelår vi att Försvarsmakten
verkligen tillförs och garanteras resurser för att leva
upp till sitt ansvar. De värnpliktiga har ingen livslång
anställning där de kan garanteras rehabilitering efter
en olycka. Försvarsmakten ges i betänkandet ett för-
längt ansvar för rehabilitering. Rehabilitering är
emellertid en mycket svår uppgift, och även med de
högsta ambitioner i det vanliga civila livet är risken
överhängande att skadade hamnar mellan olika sy-
stem och att rehabiliteringen inte kan fullföljas. Vi
vill därför att Nämnden för personalvård för totalför-
svarspliktiga ska ges uppgiften att följa upp den en-
skildes rehabilitering och hur Försvarsmakten full-
följer sitt rehabiliteringsansvar.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reserva-
tion nr 1.