Herr talman! Debatten här i dag speglar lite olika
saker. Man tycker inte att man vet tillräckligt om hur
kvinnorna påverkar försvarat, som bl.a. utskottet
skriver och som Karin Wegestål och majoriteten
säger. Men vad är det man förväntar sig att kvinnorna
ska göra? Det är nästan som att man ser framför sig
en hord av bärsärkar som ska förstöra de fina syste-
men som männen har byggt upp.
Vad är det egentligen man är rädd för? Man kan
väl inte tro att kvinnorna ska rasera någonting som
männen har byggt upp? Varför vill man inte ha den
kompetens som kvinnorna ska tillföra? Pliktutred-
ningen, som sattes att utreda detta, rekommenderade
kvinnlig värnplikt. Trots det vill regeringen och ut-
skottet inte gå med på detta.
Vi har inte haft tillräckligt med tid, säger Karin
Wegestål. Tid är väl det enda vi har haft. Sedan 70-
talet har denna fråga varit uppe till debatt. Det är 30
år. Ska det verkligen behöva pratas om detta längre?
Nej, nu är det dags för en kvinnlig värnplikt. Det
finns egentligen inga argument emot.
Dessutom skriver utskottet på slutet i sin text i
motiveringen att man vill att regeringen ska åter-
komma med förslag till hur man i framtiden ska kun-
na införa ett könsneutralt värnpliktssystem. Varför
inte göra det nu, Karin Wegestål?
Vi behöver inte mer fakta. Vi behöver mod och
modiga politiker som vill gå före och inte vänta och
gå efter en opinion.