Herr talman! Jag delar Marianne Samuelssons be-
skrivning av betydelsen av att jobba med miljöfrå-
gorna i det här området. Om barnbarnen frågar mig
på hemmet ska jag försöka säga att om vi har dålig
miljö beror det i alla fall inte på att vi inte försökte.
Är det så att det är fin miljö ska jag gärna skryta över
att en liten strå till den stacken har också vi varit med
om att dra. Betydelsen av dessa råder det ingen debatt
om.
Vi gör många konkreta saker. Jag uppfattade det
tidigare som kritik att det var för många som var med
och kokade i den här soppan: miljöministern, jord-
bruksministern och ytterligare några förutom jag
själv. Det beskriver den bredd som arbetet har. Jag
tror att jag vågar påstå att vi samarbetar intimt i rege-
ringen om detta. Vi har noggranna gemensamma
beredningar i alla de här sammanhangen för att säker-
ställa att vad den ene gör hänger väl ihop med vad
den andre gör och att det tillsammans ger maximal
kraft.
Ett exempel som är hämtat från det vi just diskute-
rat, Östersjömiljarden, är den enormt kraftfulla sats-
ning som vi nu gör på något som K-G Biörsmark tog
upp förut, nämligen att rena avloppet från den mycket
stora staden Kaliningrad, som i dag går helt orenat ut
i Östersjön. Där satsar vi nu en rejäl slant från Öster-
sjömiljarden tillsammans med internationella finansi-
ella institutioner, EBRD och andra, på att få en rejäl
uppryckning av detta till allas vår glädje. Att det
skulle gå att finansiera genom kapitalmarknaden är
uteslutet. Det är den här typen av saker som krävs om
det ska bli något över huvud taget.
Vad gäller Murmansk gör vi en stor mängd kon-
kreta insatser som gäller kärnsäkerhet, folkrörelse-
stöd, vi förstärker Barentssamarbetet inför vårt ord-
förandeskap, bara för att ta några få exempel.