Herr talman! Jag tycker som bekant också att
EU:s jordbrukspolitik måste reformeras. Inför utvidg-
ningen skärps det kravet och tillkommer ytterligare
argument, när man adderar att Östersjön i och med
utvidgningen kommer att bli ett EU-innanhav. Hela
Östersjön kommer att ligga inom EU. Det förstärker
kraven på att bedöma de här sakerna samlat och in-
tegrerat. Där råder det inte några olika meningar
mellan oss.
Min ambition är att alla ministrars arbete med
Östersjöfrågor ska dra åt samma håll. Jag tror mig
våga påstå att vi lyckas ganska bra med det. Är det
några bekymmer med det hoppas jag att Marianne
Samuelsson hjälper mig att identifiera det, så ska jag
försöka bidra till att konvergensen ökar i detta. Jag
ser det som min uppgift som samordnare av Östersjö-
politiken i regeringen. Men jag avser inte att ta över
Jordbruksdepartementets expertis på jordbruksfrågor
eller Miljödepartementets expertis på miljöfrågor. De
ska ha ett förstahandsansvar, men jag åtar mig gärna
att koordinera och främja samarbetet mellan olika
specialister på ett annat sätt.
Att saker och ting tar mer tid tror jag att alla som
haft med Ryssland att göra märker, också näringsli-
vet. Allting tar tid på den ryska sidan. Det är inte bara
vi som är byråkratiska. Jag har hållit på med renings-
verket i Kaliningrad sedan jag började att få ansvar
för de här frågorna för flera år sedan. Alla de turerna
skulle jag kunna trötta riksdagen med en lång utred-
ning om hur det har gått till, hur centralmakten och
provinsregeringen mellan Moskva och Kaliningrad
inte kan komma överens om vem som ska fatta vilka
beslut, vem som ska bevilja byggnadslov och vem
som ska anslå den ena pengen, vem som ska anslå en
kreditgaranti som EBRD kan godkänna, hur det fast-
nar i den här kvarnen år efter år, hur svårt det är att
hitta en motpart att effektivt förhandla med. Allting
tar tid. En sak som vi har lärt oss är att räkna med tid
för allt vi gör, för det går inte lika snabbt som hem-
ma.