Fru talman! Sveriges största exportmarknad är ett
grannland. Det ligger i väster, och det heter Norge.
Varje norrman handlar svenskt för nästan 13 000 kr
om året. Det är alltså mycket lönsamt att ha ett rikt
grannland. Det tycker norrmännen också, för vi
svenskar handlar också en del norskt.
Svenskar och norrmän är inte unika. Den mesta
handeln i världen sker mellan grannländer. Länder
som är grannar befinner sig oftast på ungefär samma
utvecklingsnivå och köper och säljer ungefär samma
typ av varor och tjänster till varandra.
Men när vi svenskar blickar österut eller söderut
är det något som inte stämmer. Våra närmaste gran-
nar på andra sidan Östersjön kan varken köpa eller
sälja som norrmännen kan. Medan en norrman hand-
lar svenskt för som sagt nästan 13 000 kr om året,
köper en polack svenska varor för bara 275 kr. Och vi
svenskar köper fortfarande väldigt lite polskt.
Det finns en väldig outnyttjad potential för eko-
nomiskt utbyte och välståndsbyggande. Runt Öster-
sjön finns mängder med outnyttjade möjligheter och
människor som står beredda att satsa framåt, satsa på
att skapa tillväxt och välfärd.
De ekonomiska framstegen går hand i hand med
en rask utveckling mot demokrati och EU-
medlemskap. I den utvecklingen ska Sverige vara på
plats och bidra för ryssars, balters och andras skull,
men också för vår egen skull. Det största hotet mot
Sveriges säkerhet i dag och i framtiden ser jag i ris-
ken för att en avgrundsdjup välståndsklyfta perma-
nentas rakt igenom Östersjön, ett europeiskt Rio
Grande.
Det är nu vi avgör hur det ska gå. Det är dagens
svenskar som är med och avgör om framtidens Öster-
sjöregion ska präglas av slutenhet, misstänksamhet
och konflikt, eller om framtiden ska innebära samar-
bete, handel och nedrustning.
Utvecklingen i Ryssland är särskilt viktig. Det
väldiga Ryssland brottas med svåra ekonomiska och
sociala problem. Miljoner ryssar väntar på att demo-
kratin och marknadsekonomin ska leverera.
Generalsekreteraren för EU:s gemensamma utri-
kes- och försvarspolitik, Javier Solana, uttryckte detta
tydligt i ett tal i Stockholm för några veckor sedan.
Han sade: Stärkandet av banden med Ryssland är den
viktigaste och mest brådskande frågan för EU under
nästa sekel.
Det är stora ord. Men jag tycker inte att de är
överdrivna. Därför bedriver Sverige en bred och aktiv
Östersjöpolitik.
Utveckling handlar om ekonomisk tillväxt, men
inte bara om ekonomi. Det är en felsyn. Utveckling,
också ekonomisk utveckling, kräver demokratiska
institutioner, effektiv offentlig förvaltning, god miljö
och social trygghet. Därför måste svensk Östersjöpo-
litik bidra till utveckling inom en lång rad fält. Därför
är vi med och bygger reningsverk i Riga och Kali-
ningrad. Därför stöder vi företagsutveckling i Ryss-
land, jordreformsarbete i Ukraina och journalistut-
bildning för vitryssar. Därför är vi engagerade i sä-
kerhetsfrämjande stöd i Baltikum. Därför satsar Sve-
rige resurser på demokratistöd, projekt för modern
äldreomsorg, kamp mot sexuell exploatering av barn,
erfarenhetsutbyte inom socialtjänsten och kun-
skapsöverföring på det juridiska området bland
mycket annat.
Ansvaret mot framtiden kräver att vi bedriver en
aktiv och bred politik. För att klara detta långsiktiga
arbete satsar vi ungefär 800 miljoner kronor per år i
utvecklingssamarbete med länderna i Öst- och Cent-
raleuropa.
Efter kommunismens fall stod vi inför uppgifter
som vi aldrig tidigare mött, och vi saknade gamla
erfarenheter att bygga vidare på. Omställningen i våra
grannländer till demokrati och marknadsekonomi
ställde krav på nya djärva och kreativa grepp. Därför
växte tanken på en Östersjömiljard fram. Pengar
avsattes vid sidan av och utöver de traditionella
medlen för att på ett antal viktiga områden göra sats-
ningar i våra grannländer, satsningar som också ska
komma tillväxten och sysselsättningen i Sverige till
godo.
Östersjömiljardsatsningarna har visat sig fram-
gångsrika, därför följs nu den första miljarden av en
andra miljard. Tack vare miljard två kan t.ex. Ex-
portrådets satsning Marknadsplats Östersjön sjösättas.
Små och medelstora företag ska få hjälp till handel
och investeringar, bl.a. genom att vi inrättar s.k. by-
råkratilotsar. Östersjöpolitiken kräver kreativitet, och
Östersjömiljarderna är ett viktigt hjälpmedel i detta
arbete.
Men utmaningar kring Östersjön kräver också
kraft och koncentration. Under 1999 genomförde
regeringen en stor satsning i Polen. Svenska regioner
samarbetade med polska regioner. Hundratals och
åter hundratals kontakter knöts. Nästa vecka åker
statsministern till Warszawa och avslutar denna
mycket framgångsrika satsning.
Detta framgångsrika Polenår följs nu upp med de
baltiska ländernas år, en satsning som syftar till att på
alla plan vidareutveckla relationerna mellan Sverige
och de baltiska länderna.
Självklart kan inget land ensamt bära regionens
ansvar på sina axlar. Samverkan är viktig. Sverige är
därför drivande i en rad internationella forum för att
stärka utvecklingen i vår region. Jag tänker inte bara
på EU och Östersjöstaternas råd, utan också på det
framgångsrika nordiska samarbetet och på samarbetet
i Barents euroarktiska råd.
Ett fantastiskt arbete bedrivs också av kommuner,
landsting, län och enskilda organisationer. Det de-
centraliserade samarbetet med våra grannar har en
imponerande bredd och ett imponerande innehåll.
Detta är en av grundbultarna i den svenska Östersjö-
politiken. Här ger vi impulser till framväxten av ett
civilt samhälle i våra grannländer.
Herr talman! Jag har angett grundsynen i den
svenska Östersjöpolitiken. Men jag skulle också vilja
ta tillfället i akt att poängtera två särskilt aktuella och
viktiga frågor.
Ett växande hot mot vårt land är den snabba
spridningen av tuberkulos på andra sidan Östersjön. I
allt större utsträckning rör det sig om mycket mot-
ståndskraftig tuberkulos som visar resistens mot peni-
cillin. Bara i ryska fångläger finns 100 000 smittade
fångar. Problemet är galopperande och gränslöst.
Sverige har därför tagit ett initiativ inom Öster-
sjöstaternas råd för att öka samordningen och för att
sätta sökarljuset på detta allvarliga problem. I må-
nadsskiftet januari/februari står Sverige värd för en
konferens i Stockholm för smittskyddsexperter från
hela Östersjöregionen. Konferensen ska föreslå åtgär-
der till toppmötet med Östersjöstaternas regerings-
chefer i april. Tbc är ett område som kräver snabba
och samordnade insatser.
Den andra frågan jag vill nämna särskilt är ut-
vecklingen i Vitryssland. Vitryssarna var de som
svårast drabbades av Tjernobylkatastrofen. Det är de
som lider under den sista gammalsovjetiska regimen i
Europa. Sverige kan och ska stödja uppbyggnaden av
det civila samhället i Vitryssland. Därför kommer
utrikesminister Anna Lindh och min statssekreterare
Sven-Eric Söder att samla alla de organisationer som
arbetar med Vitryssland till ett möte nästa fredag.
Tanken är att utbyta erfarenheter men också att
mejsla ut vidare strategier för att hjälpa befolkningen
i detta land.
Jag vill också passa på och informera riksdagen
om att Sverige på Nordiska ministerrådets möte i
Reykjavik på onsdag kommer att föreslå att de nor-
diska länderna inrättar ett nordiskt informationskon-
tor i Minsk i Vitryssland. Detta är i samma syfte som
då vi etablerade nordiska informationskontor i de
baltiska länderna under Sovjetunionens sista år.
Herr talman! Det finns en grundläggande samsyn
över partigränserna i den svenska Östersjöpolitiken -
åtminstone var det mitt intryck innan jag hörde Sten
Tolgfors aggressioner för en liten stund sedan. Det är
en styrka för vårt land och för våra grannar på andra
sidan Östersjön. Det är mer som förenar än som skil-
jer oss åt.
För två veckor sedan var jag i Novgorod och in-
vigde en utställning om svenska vikingar på rysk
mark. Utställningen redovisar några av alla de ur-
gamla och täta band som binder samman folken runt
Östersjön. Tidigare i år var jag i Kijev. Jag slogs av
att det i Ukraina finns sedlar med gamla svenskar på.
Vår historia är i mångt och mycket gemensam. Också
här är det mer som förenar än som skiljer åt. Länder-
na kring Östersjön är en naturlig region.
Herr talman! Vi Östersjöfolk har en gemensam
historia. Det är nu upp till oss i vår generation att
bidra till att vi också får en gemensam framtid. Det är
nu det avgörs. Det är nu vi kan påverka om framti-
dens Östersjöregion ska präglas av ekonomisk fram-
gång, tillväxt och välfärd, eller om den ska bli säte för
stagnation, fattigdom och social oro. Valet är lätt. Det
är därför vi behöver en aktiv och bred Östersjöpolitik.
Jag hoppas att få tillfälle att återkomma till de frå-
gor som har ställts till mig under den repliktid som
finns tillgänglig.