Fru talman! I det här betänkandet finns en motion
från Miljöpartiet med. Glädjande nog har utskottet
besvarat våra yrkanden, och det känns ju positivt.
Dock innebär det kanske inte att problemen i och med
det är lösta, eftersom motionen mycket handlar om
miljöproblematiken i Östersjöregionen.
Ett av de stora problem som finns och kvarstår är
övergödningen. Jag hittade Naturvårdsverkets tidning
från den 10 november. Där finns en artikel som heter
"Övergödningen största hotet mot Östersjön", där
man beskriver hur stora satsningar som har gjorts för
att klara hoten mot Östersjön och hur stora problem
som ändå kvarstår. På den hot spot-lista man tagit
fram med 132 utsläppspunkter är det bara 17 som har
avförts från listan. En stor del pågår det arbete med,
men en mycket stor del har man inte lyckats lösa.
Utifrån detta tror man inte heller att man ska klara de
mål som har satts upp. Några av de stora problem
som kvarstår och som man pekar på är jordbruket,
trafiken och utsläppen från reningsverk.
Här är det intressant att titta på vad det är för sats-
ningar som görs i och kring Östersjön och hur det är
tänkt att detta ska lösas. Man tar särskilt upp ett av
problemen när det gäller jordbruket. Vi hade, visar
man, kommit en bra bit på väg när det gäller utsläp-
pen från jordbruket i Sverige. Sedan gick vi med i
EU, och då var det inte längre de svenska reglerna
utan EU:s jordbrukspolitik som gällde. Därmed ökade
problemet med läckage från jordbruket. Man ser med
viss fasa på vad som skulle inträffa om t.ex. Polen går
med i EU och EU:s nuvarande subventionsregler för
jordbruket ska gälla. Då kommer nämligen närsalter-
na att öka i ganska stor omfattning.
Det här tycker jag visar på problembilden i dess
helhet och också lite grann på ansvarsfördelningen i
de här frågorna. Jag tänkte fråga ministern, när hon
nu är på plats, hur man ska få ett övergripande hel-
hetsansvar för politiken som leder till att man faktiskt
minskar miljöproblematiken. Det här ligger ju, som
jag uppfattar det, på flera ansvariga ministrar. Det är
jordbruksministern som förhandlar om reglerna för
jordbruksstödet. Sedan är det miljöministern som
sätter upp mål och önskemål på miljösidan. Sedan har
vi näringsministern och handelsministern, och så har
vi statsministern med sin Östersjömiljard. Det är
alltså mångfald när det gäller vem som styr politiken
och har möjligheter att påverka, men var finns helhe-
ten när det gäller att se till att satsningarna verkligen
leder till minskade utsläpp och att man kan uppfylla
de miljömål som ändå finns uppsatta?
Det utskottet har fått fram är bl.a. att man vid
HELCOM i september fattade beslut om att minsk-
ningen skulle vara genomförd senast 2005. Då ska vi
vara medvetna om att det har satts upp mål tidigare på
det här området som man inte har lyckats genomföra.
I stället har problematiken fortsatt.
Nu skulle jag gärna vilja veta vad man tror att nu-
varande EU-politik, med nuvarande strukturanpass-
ning för att länderna kring Östersjön ska kunna kom-
ma med i EU - där det också ges stödpengar för att
man ska kunna anpassa sin politik så att man har
möjlighet att gå med - ger för effekter när det gäller
miljömålen. Det är nämligen nödvändigt, tycker jag,
att man kan se det här i ett helhetsperspektiv och
vågar ta tag i alla problemen samtidigt om man ska
kunna nå målen. Man kan inte bara tro att det går att
sätta upp mål och sedan går det att göra tvärtemot,
därför att det har mindre betydelse i ett annat sam-
manhang att man inte klarar målen.
När det gäller samarbetet i övrigt är det, som
många tidigare har sagt, mycket glädjande att vi nu
har ett rikt samarbete med länderna kring Östersjön
och har möjligheter på många områden att samverka
med varandra. Det är det som kanske många av oss
ser som det mest glädjande som har inträffat de se-
naste åren. Människor som bor så nära varandra och
som tidigare i många fall har kunnat ha kontakter kan
nu igen ha nära kontakter och samverka inom olika
områden.
Det finns dock fler problem än utsläppen i Öster-
sjön. Jag skulle också gärna vilja höra lite grann om
hur man satsar i Murmanskområdet, där vi vet att det
ligger en massa kärnavfall som läcker och som kan
utgöra mycket stora hot för framtiden, t.o.m. i vårt
eget närområde. Vi som besökte området såg med
fasa hur det såg ut, och vi upplevde att det kunde
finnas risker som vi i de nordiska länderna borde
hjälpas åt att åtgärda.
Det är de frågeställningar jag har till ministern när
det gäller hur man konkret ska uppnå målen.
I övrigt tycker jag att det här är ett bra tänkande,
där vi visar viljan och intresset att samverka med våra
nära grannländer.