Vägverket

Herr talman! Goda kommunikationer är viktiga

och nödvändiga förutsättningar för att ta till vara

utvecklingsmöjligheterna - allas utvecklingsmöjlighe-

ter i hela Sverige.

Ett väl utbyggt väg- och järnvägsnät, utbyggd sjö-

fart och luftfart samt goda post- och telekommunika-

tioner ökar möjligheterna för ett decentraliserat sam-

hälle. Det ökar inte enbart möjligheten för person-,

gods- och budtransporter utan också möjligheterna för

delaktighet och därmed demokrati. Investeringar i

utbyggd infrastruktur är en viktig förutsättning för

utveckling och demokrati i alla delar av landet.

För att näringslivet skall ha rimliga möjligheter att

konkurrera på lika villkor måste nackdelen med av-

ståndet till övriga Europa minimeras med en väl ut-

byggd och god infrastruktur.

Investeringar i en sådan är av största strategiska

betydelse

för utvecklingen inom näringslivet i hela

Sverige,

för exportindustrins konkurrensförutsättning-

ar,

för att möjliggöra arbete och boende i hela

landet och

för att vidmakthålla, underhålla, bevara och

utveckla hela det finförgrenade nätverk av vägar som

under årens lopp byggts upp med såväl gemensamma

som enskilda och ideella medel och insatser.

Det handlar om vägar som inte enbart brutit mark

utan som också brutit bygd, vägar som öppnat Sverige

och tillgängligheten också till den stora rika lands-

och glesbygd som är en förutsättning för landets ut-

veckling.

Herr talman! I trafikutskottets betänkande nr 18

med titeln Vägverket översätts målen till konkreta

siffror. Där översätts orden till handling och priorite-

ringar och möjligheter till kronor och anslag.

Med hänsyn till det ekonomiska läget accepterar

vi i Centern en sänkt ambitionsnivå i fråga om vissa

avsnitt av stamvägnätet. Vi accepterar också av sam-

ma skäl att några av de väginvesteringar som ingår i

1993 års tioåriga investeringsplan senareläggs. På så

sätt planar investeringspuckeln ut. Däremot anser vi

att programmet i huvudsak skall fullföljas inom tio-

årsperioden.

Herr talman! När det gäller anslag till byggande

av vägar respektive till drift och underhåll av vägar

måste principen vara att vägkapitalet skall förvaltas

så, att värdet av gjorda investeringar inte urholkas.

Vägkapitalet skall säkras, som det heter i den vägpo-

litiska målsättningen.

För detta fordras, menar vi, en långsiktig strategi

för drifts- och underhållsåtgärder, vilket vi föreslår att

regeringen återkommer till riksdagen med. Men fram-

för allt är det nödvändigt att de brister som i dag finns

i det svenska vägnätet så mycket som möjligt och så

snart som möjligt åtgärdas och repareras. Annars

hotar de vinster som görs i nyinvesteringar och ytter-

ligare utbyggnad av infrastrukturen att ätas upp och

gå förlorade på grund av eftersläpande underhållsin-

satser.

Såväl näringspolitiska som regionalpolitiska skäl

talar för en kraftig upprustning av länsvägnätet.

Mot denna bakgrund är det förvånande att rege-

ringen och utskottsmajoriteten i år håller tillbaka

anslaget till drift och underhåll. I fjol ansåg Social-

demokraterna att det behövdes 9 886 miljoner kronor

till drift och underhåll. I år anser man att 5 867 miljo-

ner kronor räcker.

Från Centerns sida menar vi att denna minskning i

förhållande till Vägverkets yrkande är alldeles för

kraftig, medför ytterligare försämringar av det lågtra-

fikerade vägnätets standard och strider mot det väg-

politiska målet att uppnå en regional balans och en

säkring av vägkapitalet. Vi föreslår därför att ytterli-

gare 1 miljard anslås till drift och underhåll, medan

nybyggandet av framför allt motorvägar nu ges en

lägre prioritet.

Det som emellertid gör mig mest upprörd och be-

sviken är den nonchalans som utskottsmajoriteten

visar gentemot de enskilda vägarna. Här gäller ingen

osthyvel. Här går man fram med både stämjärn och

klubba och hugger bort halva anslaget. Man sänker

det från 657 miljoner till 329 miljoner, vilket är en

tredjedel av Vägverkets förslag och hemställan. Man

anslår till landets längsta vägnät - 280 000 km, vilket

är två tredjedelar av hela det svenska vägnätet - ett

belopp som är 134 miljoner kronor lägre än vad som

behövs enbart för Vägverkets administrativa kostna-

der.

Om man någon gång skulle vilja upprepa de väl-

bekanta orden "Vet hut! Vet sjufalt hut!" så är det i

detta sammanhang.

Dessutom föreslås förhandlingar med Svenska

Kommunförbundet rörande en överföring av medlen

till kommunerna.

Från Centerns sida säger vi ett definitivt nej till

denna övervältring på kommunerna. Vi gör det främst

av följande fyra skäl:

1. Ansvaret för infrastrukturens utbyggnad måste

vara statens.

2. Kompetensen och kunnigheten i dessa frågor

finns hos Vägverket, ej hos kommunerna.

3. Kommunerna orkar inte med även denna kost-

nad.

4. Förslaget medför mycket stor risk för att vi skär

av och stympar det finförgrenade vägnät som likt

vener, artärer och lober förser samhällets blodomlopp

med invaror, utvaror, råvaror och tillgänglighet.

Jag är kanske egentligen inte förvånad över för-

slaget. Det ligger tyvärr i linje med många övriga

regeringsförslag riktade mot landsbygden, som med

varierande framgång har förts fram det senaste halv-

året.

Däremot är jag förvånad och uppriktigt besviken

över att inte utskottsmajoriteten på något sätt i kon-

kret handling har velat ta intryck av de mängder av

skrivningar, uppvaktningar, protester, beskrivningar,

redovisningar och förslag som har kommit utskottet

till del sedan förslaget blev känt.

Det har kommit skrivningar, uppvaktningar, pro-

tester, beskrivningar, redovisningar och förslag i

mängder från de 24 000 enskilda väghållarna och

samfälligheterna, från LRF-avdelningar över hela

landet, från centeravdelningar över hela landet, från

skogsägarna, från skogsindustrin, från Glesbygdsver-

ket, från Skärgårdsstiftelsen, från andra politiska

föreningar, från kommunförbund, från kommunstyrel-

ser och från länsstyrelser.

Låt mig redovisa några axplock från den talrika,

sakkunniga protestkören, som väl beskriver situatio-

nen:

"I stora delar av länet är enskilda vägar en förut-

sättning för boende och ett fungerande näringsliv

eftersom de utgör den enda transportlänken med om-

världen."

"En trolig följd av sänkta statsbidrag av den stor-

lek som aviseras är att många enskilda väghållare av

kostnadsskäl kommer att tvingas stänga sina vägar för

allmän trafik."

"Tillgängligheten och rörligheten kommer därmed

att minska vilket är speciellt besvärande för turistlänet

Jämtland där många attraktiva turistområden bara nås

via enskilda vägar."

"Lika allvarligt som bidragsnedskärningen är för-

slaget att låta kommunerna överta förmedlingen av

statsbidragen. Det innebär att den rådgivning i teknis-

ka, juridiska och administrativa frågor som Vägverket

idag ger de enskilda väghållarna faller bort eftersom

motsvarande kompetens och resurser inte finns hos

kommunerna."

Detta skriver en enig länsstyrelse i Jämtlands län.

"Begränsas möjligheterna till bidrag för åtgärder

på enskilda vägar innebär det orimliga och orättvisa

kostnader för enskilda och kommuner i gles- och

landsbygd" säger Glesbygdsverket.

"Det finns ur Kalmar kommuns synpunkt ingen

möjlighet att kompensera bortfall av statsbidraget,

varför många av de enskilda vägarna kan komma att

stängas för allmän trafik. Många av de enskilda vä-

garna leder ut till för allmänheten viktiga attraktioner:

badplatser, fritidsaktiviteter, svamp- och bärplockning

och naturupplevelser i stor omfattning. Allemansrät-

ten blir i så fall kraftigt begränsad" skriver bl.a. Kal-

mar kommun.

"Enligt Kommunförbundets uppfattning skulle så-

väl ett överförande av anslaget till kommunerna som

halveringen av anslaget att få betydande ekonomiska

konsekvenser" framför Svenska Kommunförbundet,

som också i brev till trafikutskottet anger att: "Idag

har många enskilda vägar ett större allmänintresse än

många mindre allmänna vägar, för vilka staten tar det

fulla ansvaret."

"Förslaget medför också att bidraget till fem fär-

jelinjer i landet skulle drabbas. En av dessa färjelinjer

är Ornö Sjötrafiks bilfärja mellan Dalarö och Ornö

inkl. intilliggande mindre öar." En annan är färjan

mellan Gränna och Visingsö.

"Skulle bidraget minska till hälften blir detta en

dödsstöt mot samhällssatsningen på En Levande

Skärgård."

"Detta innebär i sin tur att folk tvingas flytta från

Ornö och omgivande öar, vilket tar bort underlaget

för butik, postkontor och en redan idag hotad skola

och barnstuga."

"Sammanfattningsvis vädjar Haninge kommun att

förslaget till minskat bidrag till enskild väghållning

inte måtte slå undan benen på övriga samhälleliga

insatser som görs för att behålla En Levande Skär-

gård. Detta skulle innebära en kapitalsförstöring av

stora mått och medföra allvarliga konsekvenser - inte

minst för 200 öbor."

Så avslutas brevet till trafikutskottet från kommun-

ledningen i Haninge kommun.

Av tidsskäl undviker jag att citera fler brev, även

om jag här har ytterligare ett citat från Västerbottens

LRF.

Herr talman! Enskilda vägar är inte enskildas vä-

gar. Det är vägar för alla. Det är vägar för landsbyg-

den. Det är vägar för turisten. Det är vägar för jord-

bruket. Det är vägar för varutransporter. Det är vägar

för skogsindustrin. Det är vägar för bärplockaren. Det

är vägar för skolskjuts. Det är vägar för post och

färdtjänst. Det är vägar till rekreation. Det är vägar till

allemansrätt. Det är vägar för levande landsbygd. Det

är vägar för regional balans.

Det är landets längsta och mest finförgrenade väg-

nät. Det bärs upp av många enskildas ideella arbete.

Nu liggande förslag hotar att strypa såväl detta

vägnät som landsbygd, glesbygd, fortsatt ideellt arbe-

te och i förlängningen tillgängligheten till svampmar-

ker, badstränder, skärgård och även välfärden i vår

unika allemansrätt.

Centern ser det enskilda vägnätet som ett priorite-

rat område, varför vi har föreslagit att anslaget utökas

med 500 miljoner kronor. Kammarens ledamöter har

möjlighet att bifalla detta förslag genom att rösta ja

till reservation 18, vilken jag härmed, herr talman,

yrkar bifall till. Jag yrkar även bifall till reservatio-

nerna 11 och 13 till utskottets betänkande, och i öv-

rigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan.